Föreställ dig att en sopbil stannar till och tömmer sopor vid ingången till ditt hem. Känn stanken och den allt annat än angenäma synen. Ingen vill ha det så!
Men när det kommer till mentalt/emotionellt – energimässigt avfall ställer alltför många villigt upp som sopstationer. Kollegor, bekanta, vänner, en partner… som kroniskt klagar, smutskastar (andra eller sig själva), härskar och tar oändligt mycket mer än vad de ger.
Hur länge till skall det få pågå? Föroreningarna som bryter ned och förgiftar din känslomässiga miljö?
Var är din mentala väktare som hindrar obehöriga?
Tillåt inte andra att få ta din energi – den livsnödvändiga kraften som du behöver mer än någonting annat.
Jag vet: det kan kännas svårt och skrämmande att behöva klippa gamla band. Men är antalet år lika med kvalitet? Är inte din klara utsikt viktigare än rösten av osäkerhet och självutplåning som säger: ”jag tar emot det! Och lite till! Mitt mående kommer alltid långt ned på listan över det som är viktig på riktigt.”
Se upp för tjuven i ditt huvud som vill stjäla dina drömmar.
Var går dina gränser? Hur ser ett autentiskt och upprätt liv ut i dina ögon?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
om jag kan hjälpa ngn att få en positivare syn eller hjälpa till att må bättre är det inte värt det då? jag kan alltid välja att gå om jag inte orkar?
Människor kan bara hjälpa sig själva till en positivare syn (liknelsen med att vi inte kan simma åt någon annan). Vi kan inspirera, men inte göra jobbet. Det är en konst att sätta gränser mia.
Otroligt svårt att klippa gamla band, ändra gamla mönster. Och jag tänker aldrig på mitt eget välmående…sambos, barnens, hundens…men inte mitt eget… Och min gräns verkar vara bottelös…kanske därför jag mår som jag mår idag…
Jag känner precis samma. Längesen jag satte mig själv först. Men det kommer ifatt en.
Ofta är det mycket svårare i föreställningsvärlden än vad det är i verkligheten utanför. Fantasin kring hur omgivningen skall reagera kan förlama. Agera trots oro och rädslor!
Det är så sant det du skriver! I den kris jag går igenom har jag nu brutit med människor runt omkring mig som tog min energi och det kändes faktiskt bra efteråt! Och det ser jag som ett bevis på att jag tog rätt beslut, vilket i sin tur ger mig styrka och energi. Jag måste se till att jag mår bra!
Den där soptunnan var jag men för 3 år sedan började jag sätta ner foten gentemot en granne. Under 3 år hade jag då fungerat som hennes privata terapeut. Vilken frihetskänsla det var att säga nej. Sedan började jag våga sätta stopp för ler energitjuvar även min dåvarande sambo tillika mina barns far. Vi blev varandras energitjuvar till slut. Även det hus vi bodde i sög musten och energin ur oss så det är också borta nu.
Att helt bli av med saker som suger energi ur en tror jag kan vara svårt, iaf för mig som är en hsp-person. Jag försöker nu lära mig att själv sätta upp ett filter gentemot energier som inte är bra för mig men det är inte så lätt. Men samtidigt är jag idag glad för att jag är den jag är och vet varför jag drar till mig saker som en magnet och då är det också lättare att se det positiva i detta.
Jag äskar mig själv idag men det finns fortfarande saker runt mig som jag inte är så glad över. Förutom utmattningssyndrom och ångest så har jag hälsan med mig. Jag är en unik och fantastisk person och trots att bakslagen kommer så ser jag mig ändå som denna fantastiska person. Jag blir ledsen emellanåt över min situation och oroar mig ständigt för framtiden av olika skäl, men jag mår bra och inser att om människor inte accepterar mig som jag är så har de inget i mitt liv att göra.
Kram på er alla som läser, vi är unika och fantastiska allihop. De som bara kommer och stör och får oss att må dåligt, det är de som vi ska kasta på sophögen, de har inte i våra liv att göra.
Hej ”ensamståendemamman”!
Känner en stor igenkänning i Dig och vi bär på liknande erfarenheter på de punkter Du beskriver.
Att klippa band är verkligen ingen enkel match, men är ibland livsnödvändigt.
Vad härligt att läsa om Dina framsteg, de gör mig glad och ger mig bekräftelse på olika sätt!
Kram på Dig
Allt det bästa till dig Ensamståendemamma och tack för ditt generösa delande. Ha en fin dag!
Tack båda två. 🙂
Det är en svår balansgång, tycker jag. Vill gärna finnas till hands för mina nära och kära, vill inte vara så egoistisk att jag bara tänker på mig själv. Men är medveten om att det går för långt och blir för mycket ibland och att jag tar emot för mycket. Och när jag behöver någon så finns det konstigt nog inte någon som orkar/vill finnas till hands.
Det är inte egoistiskt att skydda sig själv och sätta gränser cj. Tvärtom! När vi respekterar oss själva och våra energiresurser, har vi så oändligt mycket mer att ge. Det finns människor som lever på negativitet.
Hm! Hur menar du att folk livnär sig på negativitet? Att de tar andras energi?
Mycket bra inlägg! Energitjuvar är duktiga på vad de gör. De smyger sig in i ens liv. /Eva!
Det är så sant och right on spot allt du skriver, men vad gör vi när den negativa energin inte har respekten att låta oss gå? När man uttalat orden ”det är slut, jag har bestämt mig, du och jag är inte längre vi”. När alla löften (som man fått förut) hamrar över en, när den andre vägrar att acceptera att allt är över, när bönerna haglar och personen ligger och gråter i sängen och skriker ”lämna mig inte” när man öppnar dörren ut. Jag gick, men sen? Precis som den japanske officerare du skrivit om tidigare, vägrar personen att kapitulera. Vad kan man göra för att en människa ska acceptera? Är det att hålla avstånd och låta tiden gå?
Låter som mig. Jag bönade och bad exet att inte lämna mig..
Jag kan fortfarande inte acceptera
Det är samma för mig, jag har så många gånger försökt gå men han ligger på golvet och gnyr, gråter och skriker. Han blir ömsom förbannad, ömsom deprimerad och vill inte leva mer om jag lämnar honom, så hur ska jag kunna gå? Jag tycker du är jättemodig som lyckats ta dig så pass långt, och kanske är det som du säger, att enda sättet är att hålla avstånd och låta sig bli hatad på håll tills personen ger upp/accepterar. Fick du stöd eller hjälp av någon för att kunna ta dig ur, eller gjorde du det helt själv? Kram
Jag har stängt alla energitjuvar ute och tänker mest på mig själv numera. Det känns rätt men så ensam jag känner sig. Svårt att finna nya vänner mitt i livet.
Barnen utflugna och sklid efter 26 år. Hur gör man??
hittar nya kurser, hobbies och går på tillställningar med andra människor…….?kram
Tack för dina råd. Det är vad jag gjort i två år nu. Fantasin tryter ibland. Det är bara att fortsätta försöka. Kram
kämpa på!! kram
Jag är den där som delar ut sopor. Inget jag är stolt över men behovet är stort. Jobbar som lärare och är ganska ensam i mitt jobb – det är eleverna och jag. Frustrationen när det inte fungerar, varken organisationen eller jag i klassrummet gör att jag dumpar dumma kommentarer hela tiden. Försöker hitta en balans men trillar dit hela tiden. Till slut ser ingen mig. Ibland kanske det bästa är att byta arbetsplats även om jag flyr men då kanske jag kan börja om på ny kula. Allt behöver inte alla veta.
En samtals terapeut sa till mig för inte så länge sedan att ” Du kan inte bära någon annans rädslor ,det måste den göra själv. Du kan bara stötta. ”. Så rätt hon hade. Jag valde att säga ifrån och backa. Resultatet blev en hel rad anklagelser som att jag är egoistisk, känslokall och elak !!. Men jag hjälper ingen genom att låta någon dra med mig i fallet !!. Jag har hittat någon som hjälper lika mycket som den behöver hjälp. Vi ror tillsammans rakt fram och inte i en ensidig cirkel som förut. Den känslan är underbar! !!.
självklart är det så, men jag känner ju att om jag möts av upplyftande positivt bemötande så får jag ju kraft och känner mig gladare än om ngn bara gnäller med och tycker som jag?
Kanske bara är jag som tänker och känner så?
äch, det hamnade fel…härligt med den känslan, önskar få uppleva den igen! kram