Jag får ofta frågan om jag själv tror på äkta kärlek och om förhållanden kan hållas levande över tid, med tanke på klinters berättelser och egna erfarenheter. Det skulle kunna ligga nära till hands att bli uppgiven, cynisk och trött på det mesta. Men jag fungerar inte så! Det finns perioder då jag tänker: ”jaha! Där kom ytterligare ett bevis på människors självupptagenhet och oförmåga till att älska.”
Kommer tillbaka till det som är den röda tråden inom mig: tankar och känslor som vi håller nära är verklighetsskapande! Handlingar, vanor och beteenden mejslar fram fulhet eller skönhet. Vi kan välja även om vi faller om och om igen. Det finns många tillfällen att välja på nytt. Nya vyer att lära från!
Det räcker med kaffet, utsikten där jag sitter och formulerar dessa ord, liksom musiken i bakgrunden, människor som jag mött och minns för att hoppets strimma ska gnistra till och greppa tag.
Kärlek är förundran: att se detaljer, lyssna till ord som sägs och sättet på vilket de uttalas. Det är öppenheten för att utvecklas tillsammans med en annan person. Se nyansskiftningar i ögonen på den vi önskar det bästa. Att känna värmen från en hand, kind och bara veta att detta är hemma. Även om vi inte befinner oss där just nu, finns möjligheten så länge som vi andas.
Jaga den inte! Var öppet vilande och låt det gamla få läka i sin egen takt. Om du kan vara i ditt eget sällskap utan absintens efter ständiga bekräftelser så har du kommit en bra bit på vägen.
Gör kärleken dig olycklig? Webinar ikväll den 25/10. Du är varmt välkommen!
Föreläsning Live – En Levande Kärleksrelation. För stad och datum följ länken.
Michael Larsen – relationscoach
Hur fungerar det när man betalat?
Hej!
Fantastiskt som vanligt och så galet träffsäkert. Du är insiktsfull,sårbar,mänsklig och väldigt väldigt klok.Du gör helt klart det du är ämnad för.Tack!
Jag har ej slutat tro på kärleken trots att det hitills ej varat för evigt.Jag tror snarare mer på kärleken än någonsin innan.För i den takt jag växer och utvecklas så ökar viljan att finna en livspartner någon gång.Men i det finns enbart lycka, värme,tilltro och hopp.Livet är spännande och trots att jag ej vet vem han är vet jag att han finns.Vi har inte mötts ännu bara.Det händer någon gång och jag vilar tryggt i mitt eget liv och roliga sällskap.Jag väntar inte på kärleken utan jag lever varje dag.Min lycka består ej i att ha en partner men självklart finns en längtan efter den där själsliga inre samhörigheten med en annan människa.Att bli sedd i djupet.Men det väntar mig.
Enbart ytliga bekräftelser från män fyller inget syfte för mig och har ej gjort på 20 år(Är 44).Jag vet helt enkelt vem jag är och det vilar jag så tryggt i.
Tack för en väldigt fin blogg!
/Linda