”Ge aldrig upp!” Jag har hört det sägas många gånger genom åren och det ligger mycket i det: ge aldrig upp! Att ge det där lilla extra som gör skillnaden och fortsätta framåt trots andras ”goda råd”, tvivel och trötthet.
Drivet att alltid fortsätta framåt oavsett omständigheterna gör att vi som mänsklighet överhuvud taget existerar. Om dina och mina förfäder gett upp hade de gått under. Det gällde att bita ihop och uthärda trots fruktansvärda förhållanden.
Men…
ibland handlar det om motsatsen – att ge upp. Att slänga in handduken och säga: ”det här går inte längre” vilket inte behöver vara likställt med att sluta försöka, tappa tron eller bli bitter, utan veta var vi skall lägga energin. Att ge upp ett projekt, förhållande eller utmaning kan ibland vara vårt smartaste drag. Det avgörande är vilken plats inombords som fattar beslutet.
SLUTA FÖRSÖKA KAN VARA EN VILJEHANDLING SOM ÖPPNAR FÖR NYA MÖJLIGHETER.
En position av bekvämlighet eller rädsla för att misslyckas är helt annorlunda än insikten att vi behöver byta strategi och ge upp det gamla. Det finns ingen mening med att gå uppför en stege som lutar mot fel vägg. Varför kämpa för något som inte leder någonstans?
DET HANDLAR OM VILKEN PLATS INOM OSS SOM UTTLAR MENINGEN: ”JAG GER UPP!”
I stunder behöver vi bara vara i vakuumet av att inte veta och acceptera vår egen osäkerhet om vad som är rätt: stanna och kämpa eller se åt ett annat håll. Svaren kommer alltid förr eller senare.
Vad gör du när du inte vet om det är läge att kämpa vidare eller ge upp?
Michael Larsen – livscoach
Ja, det där med att ge upp är svårt , speciellt om man levt tillsammans många år och och fortfarande går omkring och tror att det kommer att gå.. Men i själva verket så är det för sent . Det är som låten ett långsamt farväl ..Man slåss med sig själv och sina känslor hela tiden . Vad händer om jag stannar ? Hur blir det om jag går ? Kan jag leva med vad som har hänt ? Går det att bygga upp ett förtroende igen? Jag har inget vettigt svar , det jag vet är att det tar otroligt på krafterna …
Därför gäller det att inte lägga sin inre kraft i händerna på en annan människa – hur mycket vi än älskar henne/honom.