En person berättar för mig: ”Jag visste inte vad kärlek var för någonting innan jag träffade henne. Bara hennes närvaro gör att jag lär mig nya saker varje dag. I mina tidigare relationer handlade det mycket om vad jag trodde att den andra personen förväntade sig. Jag kämpade dagligen med att leva upp till dessa förväntningar. Men nu är det annorlunda!”
I mitt arbete hör jag om obalanser i kärleksförhållanden: en person som anstränger sig för att skapa kontakt och en som inte vet vad närvaro är för något. Personer som har en partner som skydd mot ensamhet, men inte har någonting att ge. Par som ”använder” varandra som sociala accessoarer för att lyfta det egna värdet (inbillade sådant). Motiven till varför vi går in i ett förhållande är många. När det handlar om genuin och förankrad kärlek, så syns den. Den går inte att kopiera utan lyser genom våra handlingar.
Min mamma berättade att när hon träffade pappa var hennes självförtroende på botten: ”hans tro och kärlek till mig gjorde att jag stärktes. Hans tro på mitt självförtroende gjorde att jag växte.”
En hel relation väcker det som ligger slumrande inom oss. Kärleken utmanar våra rädslor, tvivel och cyniska drag.
Det finns gott om kopior där ute, men med tiden och utmaningar som vi möter på vägen, kommer vi att upptäcka om det flagnar eller har en solid massa hela vägen in.
Ekvationen är egentligen inte särskilt komplicerad: kärleken ger energi! Den tar inte!
Kan du inte komma över ditt ex? Webinar söndag 29/10 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
sant
YESS ❤
Jag kan bara instämma i känslan du beskriver ovan som jag hittat hem i sedan tre år med min fästmö.
Det går att kombinera passion, humor, inställning till de stora frågorna, intressen, vara tillags och få tillbaka och allt det där med en och samma person.
Det är inte ens svårt när man hittat rätt.
Samtidigt tror jag att de där kämpande åren i ”fel” relation kanske behövdes för att på riktigt förstå, rannsaka mig själv och uppskatta det jag har idag.
Alla som krigar tror att de strider för den goda sidan. Så är det även i relationer.
Det tar tid (iaf för mig) att lära sig vad man vill ha och mår bra av och hur man kan ge detta tillbaka på ett sätt så att bägge upplever att man nästan alltid ger energi istf att ta.
Ha en fin helg!
Sån kärlek finns väl inte? Levt i ett förhållande i snart två år, jag tog mina saker och flyttade i torsdags, levt i nedtrycker, en man som sista 6 mån har sagt till mig hur sjuk jag e, att jag borde sitta hos psykolog för jag minsann behöver hjälp, att alla våra problem beror på mig, slagit mig, snäst av mig för att sen visa dagar var hur go som helst. Ett gammalt ex/mamman till hans barn, en alkoholist, sim inte ens har vårdnaden men umgängesrätt varannan vecka, som manipulerat deras barn till att förstöra för oss och där hemma och som jag nu i efterhand fått reda på/bevis att dem haft kontakt i smyg sen iallafall augusti trots den skiten hon gjort mot honom innan mig och även under vår tid. Hans föräldrar som anklagat mig för att skadat hans barn o talat om hur illa jag var/e, som mailat sin son ända sen vi träffades och än idag, Mail där dem berättar hur han ska leva sitt liv, hur fel jag e och att allt som nånsin hänt e mitt fel. Trots allt detta har jag ändå stått kvar tills nu….men jag är inte den jag var innan, jag e nedtryckt, tvivlar på mig själv, jag e helt tom inombords i själ och hjärta, min vikt har rasat något extremt för att träning blev min drog, många undrar om jag mår bra, nej verkligen inte. Jag kan knappt va ute bland folk för tittar dem på mig så tänker jag att dem tittar på mig för att jag e sjuk. Han o jag skulle gå i samtalsterapi, han var med en gång sen sa han att dem samtalen var meningslösa men jag kunde gå för att jag behövde hjälpen för jag var/är sjuk, han beter sig kallt, ignorerar mig och lägger allt på mig. Detta tror jag nu, hur klarar man sig från sånthär? Jag har slutar tro på kärlek, tänker jag på kärleken så gör det ont, tittar jag på män så tänker jag…en man kommer jag aldrig mer lita på. Så den där kärleken tvivlar jag på, finns den ens?