”Jag får inte träffa mina barn längre! Jag tog antidepressiva mediciner efter vår skilsmässa, vilket hon upptäckte. Jag hängdes ut som en olämplig förälder, trots att jag alltid varit en kärleks/ansvarsfull pappa!”
”Han hotar mig genom att säga att han ska lämna ut mig inför barnen, därför att jag blev förälskad i en annan man. Vi hade haft det dåligt i många år och när jag valde att gå var det som om alla spärrar brast. Han är ett verbalt och ett socialt geni som gör att de flesta charmas. Och samtidigt fullständigt empatilös!”
Det är två av många, många berättelser som handlar om vad människor utsätts för! Av en person som de en gång stod nära och älskade! Jag har full förståelse för att människor kan känna sig förtvivlade, ensamma, arga och desperata, men att skrämma och manipulera genom barnen är lågvattenmärke av värsta sorten.
I en del fall är vi fullständigt omedvetna om att vi ställer till stor skada. Våra handlingar görs med ”goda” avsikter, men som Dante formulerade det: ”Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner.”
Barn tar skada av att komma i skottlinjen mellan två föräldrar som är i krig med varandra. De flesta är medvetna om detta, men ändå drivs vi vidare av starka och destruktiva impulser.
När vi vill ”markera”, ge igen och hävda vår sanning (ja, vår personliga sanning!) gentemot en f.d. partner, skadas samtidigt de små eftersom vi stressar och mattar ut hennes eller hans mamma/pappa. Vilken hotad och manipulerad förälder orkar finnas där fullt ut för barnen, när det bultar av andrealinpåslag i kroppen?
När vi agerar med värdighet inför oss själva och exet, gör vi en enorm skillnad på de smås livskvalitet. Alla former av härskarmetoder måste till varje pris läggas åt sidan om vi påstår oss älska vårt barn. När vi genom ord, utfrysning och andra destruktiva handlingar, förnedrar barnets mamma/pappa, misshandlar vi indirekt (på ett emotionellt plan) den lilla människan som kommer från oss.
Ditt barn har 50 procent genetisk uppbyggnad från dig och 50 procent från din f.d. och när vi ser in i den unga själens ögon, ser vi vårt jag och den andres (ditt ex). Kränkande ord och/eller avstängdhet drabbar oändligt mycket djupare än vi kan föreställa.
En dag kommer du förhoppningsvis att närvara på din dotter eller sons skolavslutning, student och bröllop. Hur vill du att hon/han ska känna sig i din närvaro? Vad kommer att röra sig i den unga personens tankar och känslor: ”Pappa/mamma behandlade mamma/pappa genom åren med…”
Se till att aldrig någonsin förlora ditt barns respekt och kärlek genom att agera respektlöst mot hennes/hans femtio procent som inte kommer från dig. Vi kan långt ifrån alltid välja omständigheterna som drabbar oss, men vi kan alltid välja hur vi agerar inför det som kommer längs med vägen.
Allt det bästa till dig en dag som denna min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach
Så lämnar du en narcissist – webinar idag den 14/6 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Håller fullständigt med dig! Exakt så tänker jag också. Att prata på det minsta sätt illa om mitt barns far är som att prata illa om mitt barn. Mitt barn består till 50 procent av honom. Att vilja honom illa är att vilja mitt barn illa.
Visst, jag har inte alltid lyckats. När det var som mest infekterat gick jag också över de gränser jag har för mitt eget beteende. Men i det allra största hela har jag behandlat mitt ex väl inför vårt barn.
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att skilja på den person som man älskade och blivit sårad av, och föräldern i denne. Jag säger inte att det är lätt, men den skiljelinjen måste man hålla.
Genom hela min process tänkte jag också; vi äger inget – förutom kärlek och värdighet. Oavsett vad min före detta partner gjorde, sa eller hur han agerade var mitt rättesnöre att jag skulle uppträda värdigt. Jag skulle gå från det här äktenskapet med ryggen rak i vetskapen om att jag levde enligt mina principer, hela vägen igenom. Och bland de principerna finns att jag behandlar andra människor väl. Punkt.
Och egentligen, ger man sig på sin expartner så är det egentligen sig själv man ger sig på. Man tillåter sig själv att krympa, att krypa. Man smutskastar sig själv genom att smutskasta den andre.
Och det gav resultat. Jag och mitt barn pratar lugnt och glatt om hens far. Och om den nya kvinna mitt barns far har i sitt liv. Och jag känner mig glad och stolt över att jag kunde åstadkomma detta. För det är en sådan person jag vill vara både i världen och som förebild för mitt barn och andra.
Håller verkligen med! Tidigt i den värsta delen av min kris sa någon ungefär ”om du får skit, de dubbelt upp av kärlek/omtanke tillbaka”. Det tog jag fasta på och har återkommit till gång på gång. Också utifrån en övertygelse att inget barn förtjänar att föräldrarna behandlar varandra illa eller ska behöva känna ett ifrågasättande gentemot någon av föräldrarna.
Sen lyckas man inte alltid. I mitt fall har det sällan varit särskilt hårda ord men däremot, medvetet eller omedvetet, ett ifrågasättande av den andras omdöme. Det har sällan landat speciellt väl, av naturliga skäl.
Min fd vägrar på alla vis träffa mig. Inte ens när barnen fyller odyl deltar han på. Så himla trist. Sörjer för barnens skull men har insett att jag inte kan rå över hans val… från att ha varit med mig i 26 år till att vägra ens se mig. Fattar inte.
Det där är svårt tycker jag. Har själv varit den manipulerade föräldern. Blev hotad med att han skulle få mej förklarad som olämplig förälder, ruinera mej, göra mitt liv till ett helvete. Och till stor del lyckades han. Men nu är jag inte rädd längre. Jag hävdar mina gränser mot hans vansinniga påhopp och ideer om hur jag ska leva mitt liv. Vi har varit skilda i fem år! Men när jag säger nej till diskusdioner om sånt han inte har att göra med. När jag vägrar svara på otrevliga sms och mail. Då är det jag som är boven, vilket framförs till barnen. De mår dåligt, men jag bara kan inte ge efter för hans manipulation!
Känns som att det blir fel hur jag än gör…
Oj vad det gör ont i hjärtat att läsa ditt inlägg Michael! Barn ska aldrig fara illa, men allt för många gör det.
Samtidigt är det verkligen inte lätt att vara föräldrar före, under tiden och den första tiden efter en separation. Då föräldrarna själva kämpar med känslor som löper amok, sorger, ekonomiska situationer, praktiska lösningar med ex scheman kring hämtning/lämning på förskola. Lägg därtill släktingar som farmor och mormor mm. Mitt i allt detta ska sårade själar mötas.
Marianne och Pappa Till…så starka ni är som lyfter er och sätter era barns situationer i första rummet genom att skapa egna strategier för att hitta bra fungerande förhållningssätt till barnens andre förälder. Det är så mäktigt att möta människor som har denna starka förmågan att klara av så svåra saker.
Vilket underbart och klokt råd du fick Pappa Till, att ge dubbelt tillbaka… ska ta det till mig.
Själv fick jag flera bra råd av många goa vänner. Två av dem har varit min räddning och jag kommer nog aldrig glömma dem:
Det är inte hur man har det utan hur man tar det.
Glöm inte att tänka annars bör alla dina känslor du är nu dig in på fel väg.
Jag har också klivit över gränser för hur man ska bete sig mot sitt ex ett par ggr. Med tanke på hur han lämnade och vad han gjorde den första veckan efter beskedet och hur han försvann bort i förelskelse med den nya kvinnan de första två åren och hennes svartsjuka mot våra barn, så var det berättigat art jag spårade ut några ggr. Men lik förbaskat känns det för jäkligt att man betett sig illa mot någon man tyckt så mycket om och som även är ens barns pappa.
Jag tror på det som Pappa Till säger , ge dubbelt tillbaka. då slipper man så skammen och samvetet….och kan istället se med repekt på sina egna handlingar.
Väldigt bra och tänkvärt blogginlägg Michael!
Gillar din markering med ”personlig sanning”, jag tror många glömmer av att den egna versionen av sanningen inte alls behöver vara den andres version.
Jag brukade visualisera denna tanke:
”Hur skulle jag önska att min vuxna dotters man hanterade separationen från min dotter?”
Den personen vill jag skall vara min förebild. Samtidigt är man två om att vilja dansa bra.
Ingen enkel balansgång det där mellan att vara stor för att det behövs och sätta egna personen åt sidan och samtidigt inte låta sig bli utnyttjad.
Håller helt med om att balansgången är svår. För att jag vill vara den stora människan, och för att jag samtidigt inte kan låta den andre kliva över mina gränser. Jag försöker hantera den balansgången genom att bita ihop om sådant som inte är hela världen, även om jag kan tycka att ”detta är banne mig inte min grej att reda upp” så gör jag det. Men, någon enstaka gång kommer jag till saker där det är ovillkorligt att jag släpper inte saken över en viss gräns.
För mig är det viktigt att kontinuerligt titta inåt för att ha bra koll på mina egna gränser. Då kan jag när det väl dyker upp en situation ta det lugnt och inte låta mina känslor dra iväg med mig. För även när jag sätter gränser tycker jag att det är viktigt att göra det lugnt och eftertänksamt. Jag bär också med mig att jag inte måste svara direkt. Jag kan ta med mig frågan och fundera igenom saken och sedan svara. Allt för att kunna ha ett lugnt samarbete.
Detta är verkligen att välja sina strider. Jag tänker att genom att spara gränssättandet till när det är verkligen verkligen viktigt så har jag då energi och styrka till att den gången på ett lugnt sätt stå fast vid mina gränser.
Vi vill nog alla vara den stora människan och tycker nog att vi är där också, även våra bråkstakar till ex 🙂
Just därför gillade jag Michaels sanningspåpekande om att den är relativ.
Vet man alltid när man själv är den egoistiska självupptagna parten med grandios självbild?
Jag är inte säker på det, därav den ständiga egna inåtblicken, utvärderandet och iaf försök till ödmjukhet inför hur hon ser på saken.
Självrespekten handlar ju både om att känna att man är god/hjälpsam/kärleksfull och sätta den där gränsen när man känner sig utnyttjad.
Håller helt med dig i vikten att ha koll på känslorna i beslutsfattandet, lättare sagt än gjort när vissa knappar trycks på men man lär sig…
Så sant men oerhört smärtsamt att läsa…
Jag har fallerat om och om igen, men så har han också varit så utstuderat listig, duperande och grym.
Han är inte någon jag skulle unna min värsta fiende att träffa..
Han fick mig nästan att tappa förståndet..
Har inte dolt för barnen att han har gjort mig väldigt illa.
De har sett och förstått mycket.