Jag lyssnar till mina klienters berättelser och minns även egna. Glädjefyllda och smärtsamma. Samhörighet och avstånd. Eufori och tristess. En livscocktail som innehåller alla möjliga sorters känslomässiga väderlekar/årstider.

Vad är det vi egentligen saknar när en kärleksrelation tagit slut (om det fortfarande finns varma känslor kvar)?

Handlar det verkligen till så enormt stor del om den andra personen? Eller är det någonting i oss själva som vi förlorar när tvåsamheten bryts upp?

Hör människor räkna upp en massa egenskaper hos sin f.d. som de ”inte kan vara utan.” Vi idealiserar inte sällan då vi blivit lämnade. Rullar runt i nostalgileran med mantran som:

”Om jag bara gjort så här….Om jag bara varit annorlunda… Hon/han var mitt allt!”

Vi saknar bl.a. någon att dela tid och upplevelser med. Eller draman (jag vet att det låter paradoxalt) som håller oss sysselsatta, och som ger det där ruset när lugnet lagt sig i någon slags illusionistisk återförening.

Egentligen handlar det om någonting mycket djupare då vi separerar från personen som är/varit viktig för oss:

Vi saknar speglingen av oss själva i den andre.

Vi längtar tillbaka till den vi var i sällskapet. En person som drömde stort, kände sig  mycket mer hel i relation än i ensamhet. Vi såg, eller trodde att vi såg ett bättre jag i spegeln när det fanns någon under samma tak. Som var nära oss när vi andades, sov, älskade, la stenplattor, lekte med barnen, gjorde kortsemester, lagade mat….

I en del fall handlade det om medberoende som fick oss att känna oss oersättliga i någons liv. En som inte skulle klara sig utan våra kärleksfulla/omtänksamma handlingar. Varianterna är många! Vi längtar alla efter att få känna oss unika för någon.

Men återigen:

Vem blev jag tillsammans med honom/henne? Vilka sidor av mig själv kände jag mig lycklig och stolt över när vi var två? Vilka behov fylldes?

Oavsett vilken situation vi befinner oss i, är det av ovärderlig betydelse att kunna ge till oss själva. Positiv, uppbyggande och kärleksfull uppmärksamhet till personen du, så att inte ditt personvärde säljs ut på rea:

”Jag är ingenting utan dig!”

När hela jagvärdet läggs i händerna på en partner, gör vi oss alltför sårbara och utsatta. Vi lastar även en alltför stor tyngd på henne/honom som bärare för vår lycka.

I upplevelsen av den fantastiska samhörigheten längtar vi tillbaka till den vi var. Därför kan det vara så svårt att släppa taget.

Vilket hem vill du vistas i? Hur kommer du att använda din ovärderliga tid från och med detta nu? Vad behöver du släppa taget om så att du kan leva större?

Så skapar du ett välförankrat självförtroende – webinar söndag 11/3 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach