En man är på väg hem från jobbet en solig augustikväll. Det är en jämn fin landsväg och han drar på i 80 km i timmen även om det är 70 enligt skyltarna. Han är ju mannen med koll som kört här tusentals gånger och kan varenda sväng. Att samtidigt manövrera med mobilen är för honom ingen konst. Livet är kort och han har mycket att hinna med. Ett meddelande och skicka är en enkel match. För flickan som är på väg hem till en kompis, kommer livets solnedgång snart att ta vid, då närvaron hos en man med driv inte är där den skall vara.

Jag använder ordet regelbundet i mina blogginlägg: att vara närvarande. Nu är ovanstående exempel extremt, men det har hänt och kommer att fortsätta flera gånger till. En bristande närvaro som kostar ett barn livet. Liksom våra relationsliv, därför att vi inte fattar förrän det är för sent.

Vad betyder det egentligen? Närvaro! Är det inte bara någonting som det pratas om på yogapassen, någon inspirerande föreläsare för att kickstarta arbetsgruppen eller som kvinnor använder för att klaga på sina män:

”Du är aldrig närvarande!”

Om vi inte lär oss innebörden av att kommunicera, fysiskt och spirituellt beröra, dumpa fixarmössan som ständigt skall på  när hon uttrycker känslor (som faktiskt handlar om att vi inte står ut med vår egen noll koll), lyssna utan att försvara, mötas i ögonkontakt, ett tonläge som ger tillit och trygghet i att kunna säga:

”Vet du vad? Jag har ingen aning. Detta är en blind fläck för mig som jag behöver jobba med.”

Vi måste inte alltid vara skarpa och kompetenta, även om vi tidigt stöptes i formen: hög prestation är lika med respekt och portionerad kärlek. Bryt betingningen! Automatiken som ställer till det.

Hur är du att vara nära då du är närvarande?

P.S. Jag vet att det även finns kvinnor som behöver jobba med relationsnärvaro.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se