Om du vill känna ett konstant rus av lyckokänslor så kommer du att bli besviken. Om du vill ha en man eller kvinna som kan läsa dina innersta tankar och behov så kommer du att bli besviken. Om du önskar en partner som är närvarande i alla lägen så kommer du…Om du vill att personen vid din sida ska vara ”okomplicerad”, ha ständigt hög sexuell aptit, alltid veta vad han eller hon vill och är mästare på att sätta dig i första rummet i varje givet ögonblick, så kommer du…
Vi läser böcker, bloggar, ser filmer, lyssnar till poddar som ger inspirationsinjektioner. Vi lär oss att inte ta mindre än vad vi förtjänar. Livet är kort och vi besitter rätten att få vara lyckliga. Och ändå känner vi otillfredsställelse krypa i kroppen. Vi är inte alltid så lyckliga som vi ”borde” vara.
Många som jag pratar med känner att någonting saknas i deras förhållanden. Den andre förstår inte! Vi tvivlar på det egna omdömet: ”det är nog hos mig det ligger?” Vi projicerar, analyserar oss själva och partnern till leda.
Jag ser två ytterligheter: de som har alldeles för lågt ställda förväntningar, och de som vill att en annan människa ska fungera som den emotionella livbojen. Lyckogivaren som uppfyller materiella och känslomässiga drömmar. Besvikelserna står på rad och trängs!
Jag har lärt mig ett par saker längs med resans gång: involvera dig med personen som har förmågan till självreflektion, som ser och erkänner vad som behöver förändras och utvecklas. Ge dig inte in i emotionella renoveringsprojekt som helt säkert kommer att sluka all din energi. Hur ser bekräftelsebehovet ut? Råder det en kronisk hunger efter uppmärksamhet från andra eller är du och förhållandet basen som ni tankar på ifrån? Hur handskas hon eller han med frustration, aggressiva känslor, alkohol, sin f.d. partner och barnen? Hur tar personen ifråga hand om sin fysiska, emotionella och spirituella hälsa?
Vi har all rätt att få känna oss trygga och älskade i tvåsamheten. Att bli respekterade i våra känslouttryck och inte avvisas på ett sätt som degraderar.
Förvänta dig alltid att bli behandlad med respekt, omtänksamhet och god vilja. Men förvänta dig inte perfektion och ständigt romantiskt flow. Det finns i filmerna och bilder på Instagram, men inte i den här verkligheten. Det finns sådant som inte är förhandlingsbart i ett förhållande. Vad är ”heligt för dig?
Michael Larsen – relationscoach
Heligt för mig är ansvarstagande kring sina handlingar och känslor. Och att partnern har förmåga att dela med sig av tankar och känslor.
Däremot har du så fullständigt rätt i att jag inte kan förvänta mig ”allt” av en partner. Denne kan inte och ska inte ”fixa” mitt liv, och likaledes tillbaka.
Jag är sedan snart två månader i något som jag tänker är början på en relation. Och jag förundras över mig själv. I detta nya kämpar jag med gamla demoner. Men rädslor som inte har med den här mannen att göra. Och jag har funderat kring hur mycket av dessa rädslor jag ska ta in i relationen. Och kommit fram till att jag vill vara restriktiv.
Mannen ger mig ingen anledning till rädsla, och visst skulle jag kunna prata med honom. Men jag vill inte återigen lämna iväg makten över mina känslor till en annan människa. Visst, han skulle lugna mig. Men lugnad i botten blir jag inte om jag inte arbetar med mina egna sår som leder till de här symptomen.
Så jag har bestämt mig att gå acceptansens väg. Acceptera att jag är där jag är. Att jag är rädd. Prata lugnande och mjukt med mig själv. Ge mig själv saker jag mår bra av. Och på det sättet trygga mig själv.
För visst, den här mannen går absolut att prata med. Och det gör jag. Men jag vill kunna både vara i en relation och behålla mina egna gränser.
Det är en svår balansgång, en som oftast går väldigt bra till en början, för då svävar man oftast på rosa moln och allt är väldigt bra. Finner mig i samma sits som du gör i livet, och är väldigt väldigt försiktig. Finns en rädsla att förstå, men att inte känna så som partnern gör. Är en sak att förstå hur partnern känner, det kan man lätt se, men sätta sig in i känslorna är inte så lätt om man känner på annat vis.
Det intressanta för mig är att jag inte ens är på rosa moln, vilket i sig är ovanligt, för jag har gjort likhetstecken mellan rosa moln och kärlek. Jag känner mig lugn, bekräftad, förnöjsam när jag är med den här mannen, men ser också ganska nyktert på det hela. Och är alltså också rädd – rädd för att våga lita till att det bär. Att det faktiskt kan bli bra. Att någon som jag valt på ett förnuftigt sätt faktiskt själv vill stanna.
Bra att du ser det hela på ett förnuftigt och nyktert vis. För mig känns min försiktighet ovan, känns liksom konstigt att inte sväva iväg på rosa moln som man tidigare gjort, är kanske mer vuxet/moget/försiktigt på något vis?
Jag håller helt med dig, det känns märkligt att inte vara på rosa moln, och jag har en utmaning i att våga lita till att det bär när det inte är rosa moln.
Samtidigt kom jag väldigt tydligt efter min skilsmässa fram till att jag inte vill sväva på rosa moln igen. Jag vill inte förlora mig själv på det sättet som jag gjorde när jag träffade min exman. Jag diskuterade detta med professionellt stöd – måste jag sväva på moln för att kunna skapa en relation? Nej, var svaret, det går att skapa en relation på andra sätt också.
Men visst är det konstigt. Jag vet liksom inte hur man skapar en relation som inte börjar med dunder och brak. Men jag vill undersöka och lära mig.
Ja det känns märkligt, mer som de känslorna man har till en nära vän, och en partner ska ju vara en absolut bästa vän, men även mer än vän, ska vara en livspartner och då känns det konstigt om det inte är blixtrar och dunder, men det är kanske som du säger, inget måste för att en relation ska fungera och vara bra!
Marianne!
Precis så är mitt läge nu. Låter som ett bra resonemang. Det är tröttsamt med rosa moln, det jag har nu känns mer som ett beslut. Ett bra beslut med förnuft istället för berg och dalar. Och kärlek förhoppningsvis istället för förälskelse
Jag är gift sedan 33 år tillbaka. Jag och min man träffades när jag var 17 och han 22. Vi har levt livet med allt vad det innebär av lycka och djupaste sorg. Jag trodde vi var starka tillsammans. Så starka att vi en gång skulle dela samma grav. Men efter 30 år tillsammans, för åtta år sedan, upplevde jag ett svårt svek från honom som jag aldrig trodde skulle hända. Det var ett ekonomiskt svek. Vi hade en överenskommelse om att vänta med en ekonomisk investering. Det handlade om mer än 100.000 kronor. Stor summa för mig. Bakom ryggen på mig genomförde han det ändå tillsammans med en granne. Det var grannen som berättade det för mig och jag kände mig som avklädd när jag fick veta det. Så sviken och kränkt. Efter det flyttade jag från honom i ett par år. Vi gick i terapi. Jag blev passionerat förälskad i en annan man som var en mycket ömsint människa med humor. Han fick mig att skratta och känna lycka. Sedan bestämde jag mig för att ge min första man en chans eftersom vi fortfarande var gifta. Jag ville se vad som fanns kvar mellan oss. Nu har vi kämpat med vår relation i tre år och det känns bara tyngre. Vi har inte haft sex på 7-8 år. Mina lustkänslor för honom dog helt efter sveket och de har tyvärr inte kommit tillbaka. Vi varken kramas eller pussas längre. För mig är fysisk närhet så viktigt. Det är inte förhandlingsbart. Något jag saknar mycket nu. Min man säger att det inte är viktigt för honom. Finns det något hopp för oss? Jag har börjat tappa hoppet. Orkar inte ens tänka på terapi nu. Skiljer jag mig hamnar jag i en mycket dålig sits ekonomiskt eftersom jag är sjukpensionär och inte kan förvärvsarbeta. Tacksam för synpunkter på min situation för det känns som att jag kvävs som det är nu. Jag saknar mannen jag hade en passionerad relation med även om jag inser att allt inte är enkelt i den relationen heller. Så klart att jag saknar det eftersom jag inte har någon fysisk närhet alls i relationen jag lever i nu. Jag pratar med min man om hur jag känner det Om hur vi ev ska kunna komma närmre. Men han stänger av och ger mig mycket litet av sig själv tillbaka. Vill inte prata om det. De här åtta åren har vi haft mycket stress runt oss båda två. Jag behöver en relation där jag kan landa och hämta energi istället för tvärtom. Kan vi nå dit?
Forts. När han svek mig ekonomiskt kändes värre än om han svikit mig med en människa. Han har själv sagt att anledningen var att det var en bra affär. Så han värderade en bra affär högre än vår överenskommelse och mitt mående som påverkades mycket negativt pga investeringen och det kände han till. Han har gjort ett liknande svek förut och ja, det händer att han ljuger. I övrigt är han en bra person på många sätt och därför ville jag verkligen få vår relation att fungera igen.