Jag läser era kommentarer gällande min frågeställning på Facebook igår, kring vad ni skulle göra om ni upptäckte att partnern porrsurfade och sexchattade med andra. Ja, vad göra?

En del av era kommentarer är tydliga: ”gör slut! Lämna!” Andra skriver att det är upp till var och en. Att man har ett privatliv och att det inte skulle störa dem om partnern konsumerade porr på nätet.

Någon frågade efter min inställning så här kommer den: om vi känner att vi måste hemlighålla någonting för en partner, är det troligen för att vi vet att det skulle såra. Så varför göra sådant som får henne eller honom att känna sig otillräcklig, osäker, äcklad och sviken?

Ja, vi har rätten till våra egna åsikter och privatliv; men återigen: om det skadar förtroendet? Vad har hon/han med sig i bagaget? Har vår partner svikits tidigt i livet och/eller i andra förhållanden, som gör porr till någonting väldigt laddat och fyllt med avsmak?

Om båda tycker att porrtittande är helt ok, så anser jag att det är upp till dem som par. Vi behöver lyfta frågeställningen i tvåsamheten utan att moralisera och döma, utan sträva mot att förstå hur våra handlingar/vanor påverkar kvinnan/mannen som vi är tillsammans med och hur det i sin tur har effekter på relationen.

Och så är jag av uppfattningen att människor kan bli avtrubbade av porr. Att vi tröttnar och därför önskar lite mer avancerat. Och lite till…

Vad händer med vår egen fantasi och förmåga till att skapa ett härligt förspel, om vi alltför ofta är passiva konsumenter vid en skärm? Hur påverkas förmågan till att vara verkligt närvarande med en människa som vi anser oss älska?

Sex kan användas som ångestlindrande, på gott och ont. För ett ögonblick hålla ensamhet på avstånd, stressa ner, lindra tristess, samtidigt som vi rationaliserar inför oss själva med: ”man har ju drifter och porr är härligt!”

Jag tror att vi inom många aspekter av livet behöver gå djupare:

Jag vet människor som sitter i timmar framför datorn varje dag och tittar på porr. Hur många timmar blir det på ett år? Vad gör det med hjärnan? Finns det bättre sätt att använda tiden på? Lägger jag mer tid framför skärmen än på att kommunicera med min partner eller barnen? Hur gör jag för att hon/han ska känna sig älskad av mig i närheten?

Om du ständigt, av olika anledningar såras av den som du lever med; om hon/han är ointresserade av att se omständigheterna utifrån ditt perspektiv; villig att försöka känna in det som du känner, inte bryr sig om i fall du får självförtroende sänkt av hennes/hans handlingar, är jag av åsikten att vi bör lämna. För att skydda vårt jag!

När vi har fastnat i ältande & inte förmår oss att lämna eller riskerar att gå tillbaka – webinar onsdagen den 2/9 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach