”När jag fått det där jobbet!”

”Den dagen jag träffar rätt man/kvinna…!”

”När jag kommit upp på rätt lönenivå.”

”När jag blivit smalare.”

”Bara jag börjar älska mig själv så….”

När, när, när….

Alla de där ”klädhängarna” som en dag skall räta ut vecken, göra oss kompletta och levande. Det är så lätt att projicera lyckan på framtiden, en annan människa, ett projekt, en summa…

Vi behöver det, men mycket mer än så. Så oändligt mycket mer än ”när, om jag bara, en dag så…”

Som barn njöt jag av att titta på diabilder med familjen. Det kändes lite högtidligt. Minnena som projicerades på en stor vit duk. Som femåring tänkte jag:

”Det är jag, vi tillsammans som gör att de där bilderna finns. Utan oss – ingenting där borta mot väggen.”

Det är just så vi behöver börja se på oss själva. Som skapare av någonting. Inte passivt drömmande åskådare. Det är du och jag som gör bilderna levande – ja, att de överhuvudtaget existerar. Ett av de största självbedrägerierna vi kan utsätta oss själva för, är att vi är offer för någon slags universell konspiration, som försöker stjäla lyckan. Eller inte ens tänker erbjuda den. Vi gör bilderna!

Inte sällan är det vi själva som ställer oss framför diabildsprojektorn, så att ljuset inte når fram. Något suddigt på en ryggtavla…

Det rätta tillfället är inte gratis. Vi måste kliva in och gör vår del. Sätta fröna i jorden.

Livet är inte alltid rättvist. Människor gör inte alltid som vi förväntat och önskat oss. Inte sällan blir det förseningar, omvägar och/eller tvärstopp. Hur möter vi detta? Med vilken attityd möter vi svek, ”misslyckanden” och andra känslomässiga käftsmällar?

Som du kanske vet är jag ingen fanatisk anhängare av positivt tänkande. Men jag vet att ingen tackar oss för att vi ger upp, eller anklagar livet och människor i vår omgivning för att det finns farthinder, vägarbeten, oväder etc.

Vi behöver bygga vår personliga identitet kring det som står långt över andras godkännande, åsikter, förväntningar etc. Ifrågasätta en förkrympt eller grandios självbild. Punktera luftslotten som vi är förälskade i. Eller bränna offerdräkten (jag säger det inte som något nedlåtande) som av olika anledningar hänger på våra axlar.

Om vi varje dag upprepar någonting som skänker glädje och inspiration till andra, kommer spridningseffekten att vara generös mot oss. Det är en naturlag!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se