Vi människor använder antingen orden mot eller för oss själva. Tyvärr ofta mot, eller som ett sätt att distrahera oss från att verkligen se vem vi är. Mycket hade sett annorlunda ut om vi använde orden i godhetens tjänst och inte som avledningsmanövrar, eller som käppar att slå med.
Har du lagt märke till att den snåla aldrig är snål, utan ”ekonomisk”. Den arroganta aldrig arrogant, utan ”rak, tydlig och ärlig.” Den äregiriga inte äregirig, utan ”målinriktad och ambitiös.”
Eller när vi vill få andra att tvivla på en person: ”Jag vet inte om det stämmer, men jag har hört att…” (Vilken kedjereaktion det blir när människor sår frön av tvivel.)
Sedan har vi varianten där vi reducerar oss själva genom uttalanden: ”Jag har alltid sådan otur! Jag misslyckas i allt jag gör. Jag har alltid varit så här och det är inget som går att ändra på.”
Ju mer vi lär tycka om oss själva, desto mer uppmärksamma och försiktiga blir vi med orden vi tänker och uttalar. Det finns en kraft i meningarna som kommer ur våra munnar som inte bör underskattas.
En av mina slutsatser kring vad skillnaden mellan ett mediokert liv och ett enastående, är orden vi bär på i tankarna om oss själva, andra och världen i stort. Om rädsla och misstänksamhet är våra närmaste vänner, färgar det allt vi gör. Om kärlek och möjlighetsseende är din mentala ryggrad, kommer det att spegla sig i ditt ansikte, ditt hanslag, röstläge, kroppsspråk, dina ögon och orden du ger ifrån dig.
Allt hänger ihop!
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar