Efter gårdagens inlägg vill jag säga en sak: vi är MER ÄN vår historia. Vi måste inte nödvändigtvis vara det förgångnas slavar. Tänker inte presentera några ”7 smarta steg för att bli fullständigt hel” – det fungerar inte så. Det är som att ge sig själv nyårslöftet att träna EN vecka på gymmet 2015 med förväntan om att bli vältränad.
Vad vi KAN göra är att börja iaktta oss själva, avslöja repetitiva beteenden, bortförklaringar, intellektualisering och alltför stort analyserande kring varför partnern eller exet är som de är. Samtidigt är det sistnämnda så oerhört mänskligt eftersom smärta driver oss till att försöka förstå. Men – det är långt mer fruktsamt att gå till sig själv:
”Varför väljer jag att vara i en relation som gör mig olycklig?”
”Vilka återkommande mönster i mig själv ser jag ständigt upprepas?”
”Varför väljer jag den partner jag gör?”
”Vad exakt behöver jag göra för att bryta sådant drar mig nedåt?”
Hur kan du förstå varför en partner gör som de gör när de oftast inte själva gör det? Och även om han eller hon inser problematiken på ett förnuftsmässigt plan, upprepas samma gamla vanor om och om igen.
Istället: Vad vill du? VAD VILL DU? Du min bloggvän?
Hur tänker du må i parrelationen? I en framtida?
Vilket reagerande/agerande I DIG behöver brytas?
Jag säger inte att det är lätt, men det börjar någonstans – en tanke – längtande känsla.
Vi behöver skapa inre miljöer i oss själva som ger förutsättningar för ett sant liv. Visst sätter du inte en växt som är beroende av mycket solljus i ett mörkt rum? Rätt vattenmängd och lite växtnäring emellanåt. Vanor formar hjärnan/kroppen och vårt förhållningssätt till allt.
Det finns delar inom våra personligheter som vi behöver vara livvakter åt – som måste skyddas från förgiftande relationsbeteenden.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
VAD VILL JAG – det ska jag försöka komma fram till nästa år.
Tack för en bra blogg!
Vad vill jag? Hm..svårt, vad jag inte vill är lättare, det är redan upplevt..Är tanken vad jag vill elr vad vi förväntas att vilja?
Är tvåsamhet målet för alla? Kanske inte..men förväntningarna utifrån styr oss nog omedvetet.
Gillar dina konkreta frågeställningar Tack!
Gott nytt
Bästa texten ever! Huvudet på spiken sin man säger. Tack för alltid suveräna texter som får igång tankar o känslor!
Gott nytt år!
Gillar att du inte presenterar några smarta lösningar utan mer medvetandegörande och djupgående tankar. Väldigt bra inlägg!
Jag är mig ganska hemmablind på ett sätt för jag har alltid tänkt att jag har ju varit i förhållande med olika slags killar, men så kom jag på att om det blivit seriöst så har jag börjat ifrågasätta o hitta fel och lämnat efter ca ett år.. :-/
Ibland undrar jag vad det är jag inte fattar.. Vill ju va i en långvarig, bra relation och ibland tänker jag att jag är på rätt spår, men har inte träffat rätt man än..kanske är det en kombination.
Kram kram
Fin återkoppling av dig Johanna. Blir glad! Jag blir själv hemmablind emellanåt. Då gäller det att kliva tillbaka några steg och ”bara låta vara.” Tror du på att en partner står kvar på riktigt? Tänk vad vi alla trampar i tillitsfällan emellanåt. Kram:-)
BOOM, vilket grymt flöde du är i – mycket bra text! Älskar dina 3 första meningar!
VAD VILL JAG, det står skrivet i mitt hjärtas bok. Jag inventerar alltid mitt år i en bok och ”budgeterar” inkommande och utgående saker, känslor. (Kan vara allt från bli bättre på ta för mig, löneförhandla, få in mer kärlek, våga deijta, börja träna, resa, våga skilja mig osv) När jag går tillbaka och tittar så är det med glädje jag ser vilka fantastiska förändringar som skett under året! Ibland sker förändringarna med myrsteg och ibland tar jag jättekliv! Tack Michael och dina fina bloggvänner för bra sammarbeta till fantastisk sida!
Du är väl en stjärna på att inspirera ”Barbamamman” Personer som du ger enorm energi! Ja, vi behöver verkligen ta för oss och våga. Vem vill leva med ånger kring allt det vi aldrig gjorde? Önskar dig ett härligt nyår:-)
Inför förra årsskiftet satt jag med en go väninna och skapade ett slags löfte, ett måtto eller ledord inför 2014.
”Vad behöver jag”?
Det har följt med mig under året som gått, ett år som inneburit stora förändringar och jag har i mångt och mycket, kommit en bra bit på vägen. En väg som är ny att vandra på, kantad av ovisshet, spänning och läskigheter men också full av lust till liv, glädje och utveckling.
Nu bygger jag på med ytterligare ett ledord inför 2015 – ”Vad vill jag”?
Tack Michael, för ännu ett givande inlägg!
Jag önskar Dig ett riktigt Gott Nytt År!
Väldigt kloka ord! Jag har precis börjat tänka i dessa banor. Det är så lätt att antingen göra sig till ett offer, eller bli helt passiv i relationer. Där man lägger över bollen ( utan att man märker det) i den andres händer i ett försök att förstå det som inte funkar. Jag har träffat en väldigt undvikande man som ena stunden är väldigt ”på” och ser en framtid och andra stunden helt ”av” och kan inte stå för någonting. Mycket frustrerande och förvirrande. Men istället för att terapeuta detta framåt och ha massa tålamod så väljer jag att lämna honom. Jag kan inte ändra på honom och som du skriver även om han förnuftsmässigt ser sina egna återkommande mönster i att vilja ha och stöta bort, så kan han inte förmå sig att ta ett riktigt steg framåt med mig. VAD VILL JAG? Inte det här!!!
TACK för att du finns. Har läst alla dina inlägg med stor omsorg!
Tack snälla Lollo! Det går inte att vara lycklig med en partner som är så ambivalent som personen du beskriver. Klokt att kliva av. Samtidigt förstår jag att det känns svårt. Önskar dig ett upplyftande 2015:-)
”Det finns delar inom våra personligheter som vi behöver vara livvakter åt – som måste skyddas från förgiftande relationsbeteenden.” En alldeles lysande mening. Det är som de där grodspelen i nöjesparker där grodor dyker upp ur hål och man ska klubba ner dem. Fast istället för att slå med klubba använda positiva tankar och medvetenhet för att få det negativa/grodan att försvinna:-).
Jag vet vad jag vill; ett bra liv tillsammans med någon och ge hela mig, bryta mig helt fri från det förgångna och se framåt, vara överens med exet om barnen utan att behöva gå igenom skärselden för varje fråga (respekt och förtroende för varandra som föräldrar), bli hel på riktigt med fullt fokus på framtiden, sluta analysera och försöka förstå (du har en poäng där Michael som jag kanske inte tänkt på).
Jag vet vad jag vill men jag vet inte riktigt alltid hur jag ska göra för att komma dit. De delar av min personlighet som behöver livvakt är definitivt empatin, nostalgin, sentimentaliteten, melankolin och känslan av att alltid göra fel. Grodor som ska få hoppa fritt ett tag är självrespekten, självförtroendet, självkänslan, kärleken och medvetandet om att jag är en bra människa…
Och Gott Nytt År till Michael och er alla andra som stöttar och kämpar tillsammans i detta vackra rum! Här finns inga hårda ord eller brist på respekt. Bara medmänsklighet, vilja att hjälpa och värme… Underbart!
Fantastiskt fint sagt Bo. Precis så som vi vill ha det. Gott Nytt År till dig!
Gott nytt år till dig också Bo.
Jag håller helt med dig.
Fantastisk liknelse med grodspelet! Fast här känner jag mig som grodan som vill uppåt framåt, men blir nedklubbad så fort jag sträcker mig för högt.. Så jag har lärt mig att inte sticka upp för långt, bara lagom, så jag hinner ducka.. Dags att hitta bakvägen ut och ny spelplan. 2015 ska bli mitt år att skapa förutsättningar för resten av mitt och mina barns liv..
All lycka till dig Bo och tack för allt du delar. Gott nytt år!
Såg din sida som förslag på FB och länkade mig hit till din blogg. Det är första gången och absolut inte sista gången jag går in här och läser. Du ligger redan som bokmärke 🙂
VAD VILL JAG? Varför har jag inte ställt den frågan till mig själv?
Jag vill utvecklas, jag vill möta, jag vill lära och förstå fast än jag vet att det inte alltid går. Jag vill finna ödmjukhet till mig själv och andra. Jag vill spränga MINA gränser.
Jag är fullt medveten om att detta är ett livslångt arbete, men så spännande och utmanande.
TACK!
Susanne
Härligt att höra Susanne:-) Det är själva poängen med mitt skrivande: att vi skall börja ställa oss själva frågor som gör att vi växer. Din feedback betyder mycket för mig. Önskar dig ett Gott Nytt År. Varma hälsningar.
Tack 🙂 Gott Nytt År till dig också.
Tack för en helt fantastisk blogg, läser här varje dag på min resa mot ett mer sant liv. Jag har haft långa relationer med empatilösa män där jag absolut inte mått bra. I det senaste sålde jag till och med min själ för hans skull. Detta gör mig rädd. Vill absolut inte upprepa detta mönster som har sitt ursprung i min barndom.
Jag har (som du föreslagit) börjat träffa någon som är varm, omtänksam och snäll. Vi har det fint ihop och visst finns en attraktion. Men det är inte den där attraktionen som jag hade med mitt ex, där man tappar andan och världen stannar upp – boom. Vet ju inte vad det är som gjort mig så enormt attraherad av exet. Känner också att det kommer att bli oerhört svårt att nöja sig med mindre än detta. Jag har en likadan attraktion för en man som jag ibland träffar i affären, honom undviker jag för det skrämmer mig, att det är de gamla mönstret som upprepas, måste det vara helt fel? Ojoj snacka om att jag inte är redo än….
Ja, linda – det låter inte som att du är redo. Vad är det med mannen i affären som drar? Kan det handla om en föreställning? En fantasi du bär på om vem han är. Passion och spänning är ingen garanti för ett lyckligt och helt liv. Långt ifrån. Vet att du vet detta.
Tror som du säger att det nog är en fantasi, har nog alltid trott på kärlek vid första ögonkastet. Har alltid velat att det ska vara så. Det är nog önskan som får mig att känna så men känslan gör mig nu rädd istället. Jag känner ju att han känner likadant men undviker honom. Är inte tillräckligt hel än för att våga ta steget…
MÅSTE man vilja något….? :-S
Så länge vi andas vill alla något.
”Vad vill du?” – en efterlängtad fråga i en relation. Tyvärr, enligt min erfarenhet, är den antingen sällsynt eller ytterst retorisk.
Men men. Nu vill jag inte beklaga mig utan uttrycka min glädje och tacksamhet. Tack så jättemycket, Michael och alla blogvänner, för denna härliga blogg! Den har varit ett stort stöd sedan jag hittade hit efter min separation. Den har hjälpt mig att hantera både separationen och även att lära känna mig själv bättre. Så det finns väl fördelar med en separation!
Egentligen är jag tacksam över min relation även om den har slutat med separation för fjärde gången. Den gav mig oerhört mycket, den största lyckan ever med en partner.
Anledningen till att jag ändå valde att avsluta den var att han inte kunde älska mig till fullo, antingen pga sina starka känslor för sitt ex, 6 år efter deras skilsmässa; eller av någon annan anledning. Oavsett vilken orsak, tar tar jag det inte personligt. Jag är glad att jag har upplevt den relationen. Jag är även glad över att jag hade styrkan att ta mig ut ur den innan jag förlorade min självaktning helt.
Michael, din fråga hjälper mig att formulera min nyårslöfteslista senare, i mina barns sällskap.
En sak som inte kommer att stå på min lista är – separation. I stället blir det relation. Men det får ta den tid det behövs tills jag hittar den.
Och jag definitivt kommer att fortsätta läsa inläggen på denna blogg, trots att den heter – separation.
Ha ett Gott Nytt År, Michael och alla blogvänner!
Ni där ute, en liten fråga.
När tankarna börjar snurra om att man bara tänker på sig själv när man väljer att lämna och man inte tänker på barnen.
När jag står här och fixar kvällsmaten och tänker på att barnen har inte valt den pappan det gjorde jag själv. Nu kommer jag inte kunna ge dem det materiella som de kunnat få eftersom vi varit två.
De i min omgivning säger ” tänk inte på det, det blir bra” men det är så svårt. Jag gick ju med på att skaffa barn med denne man, jag valde att lämna.
Varför orkar inte jag för barnens skull???
Hur kan jag utsätta det bästa jag har för något jag inte har en aning om hur jag ska klara.
Hur gör ni för att leva med ert beslut?
Låter så ytligt det här med materiella saker men det går inte att komma ifrån.
Jag kan inte råda dej. Men fundera över om du vill att dina barn ska ha ert äktenskap som modell för framtiden. I mitt fall var allt annat än skilsmässa en enkel biljett mot döden eftersom jag levt med en man med psykopatdrag. Efteråt har allt varit fruktansvärt. Ångest, panik, ändlösa nätter med gråt och funderingar. Ekonomiska problem och arbetslöshet. Jag fattar inte hur jag orkat. Men trots allt är det rätt val. Man orkar. Man kan. Man blomstrar. Till slut…
Vilken tung resa du gjort majlis!! Varmt tack för att du delar och stöttar bloggvänner:-)
Frågorna är många när man ska ta ett stort steg i livet…..inte alls konstigt…och även viktigt.
Men det jag reagerar över i din text är ”varför orkar inte jag för barnens skull?”
Ska man verkligen behöva ”orka” i ett förhållande? ??
Ett förhållande ska väl få en att växa…må bra….bli glad….älskad…ja listan kan göras lång.
Jag får känslan att du vill orka stå ut för barnens skull?
Och jag vet att man vill barnens bästa…. 🙂 dom är ju d bästa man har!!
Men vilket råd skulle du vilja ge ditt/dina barn om dom i vuxen ålder skulle va exakt i din situation?
Skulle du be dem att orka stå ut lite till….?
Det Är svårt och jobbigt att ta ett beslut att separera.
Och ingen vet ju exakt hur livet kommer att se ut framåt i tiden.
Jag själv har växt så otroligt mycket efter min separation för typ 7 år sedan. Det bästa beslut jag tagit….och det funderade jag på nått år.
Jag skulle aldrig ha ”orkat” för mitt barns skull för då hade jag tappat bort mej själv som person helt och hållet på kuppen 🙂
Och den mamma som jag är nu är en bättre mamma än om jag vart kvar.
Barnen märker ju av ifall inte allt är bra i ett förhållande. …..så om man själv mår bra så mår barnen bra.
Dom skulle Aldrig byta dej mot tex ett tv-spel el nyaste mobilen på marknaden…saker är trots allt bara saker utan hjärtan.
Önskar Dej lycka till!!! <3
”Dom skulle Aldrig byta dej mot tex ett tv-spel el nyaste mobilen på marknaden…saker är trots allt bara saker utan hjärtan.”
Jag vet det, men behövde höra det. Tack, Mariah!
Hej ! Halkade också in här på ett bananskal ( via FB ) En riktigt bar sida =)
Nej ! Du ställer inte en växt i ett mörkt rum som behöver ljuset . Men ibland så ställer man sig i det mörka rummet för att slippa få ljuset .
Jag har nu gått i tankefälts terapi i några månader……mycket som stämmer överens med din terapi =)
Mycket intressant !
Jag gick ofta in i det mörka rummet för att slippa känna . Blev den växten som vissnade .
Stängde av för jag visste inte hur jag skulle bemöta mina känslor som bla var en stor rädsla om att inte vara tillräcklig. Blev till slut en ända stor rädsla för allt !!!
Jag som ändå varit otroligt duktig i mitt yrke att möta och bemöta människor .
Jag tog det stora steget att för tre år sedan skilja mig !
Tufft och så äckligt fruktansvärt skitjobbigt !
Kastade mig rakt ut i tomma intet ….
Men vilken tur att jag gjorde det . Idag har jag börjat leva igen . Börjat förstå vad det som händer inom mig och kan sortera känslorna där de hör hemma !
Idag ställer du mig inte i det mörka rummet =)
Kram
Tack Ingrid för dina kloka och uppmuntrande ord! Inspirerande! ”Idag ställer du mig inte i det mörka rummet.” Gott Nytt År till dig.
GOTT NYTT ÅR till dig med =)
Tack snälla Ingrid! Njut dagen:-)
Vad Vill jag och hur vill jag må i en framtida relation? ??
Ja….saken är den att jag hitintills mått som bäst som singel 🙂
Får mej att bli lite rädd att inget förhållande kommer att toppa den känslan…..
Men iaf. ..jag vill i ett förhållande åtminstone vara så lycklig och må så bra som jag gör nu.
Jag vill känna att ”han” är tillsammans med mig för att jag är jag…..för att ”han” träffade Mig ,Mariah, och älskar mig.
Vill inte känna att jag finns vid ”hans” sida för att jag är en tjej som vilken som…..
Jag vill vara älskad för att jag är Jag helt enkelt 🙂
Jag vill känna en styrka i att vara två….en team känsla.
Jag vill känna uppskattning. ..
Jag vill vara viktig för ”honom” ….att va jag vill och tycker också ska räknas och betyda nått….
Jag vill känna glädje över att vara ”vi två”
Jag vill att ”vi” ska Se Varandra i vardagen……visa att vi betyder något för varandra. …
Jag vill att svåra stunder ska bearbetas tillsammans. ..
Ja en vilja att Vi är Viktiga och Vi Vill Vara Tillsammans , Vi Älskar Varandra och vill tillsammans hålla glöden vid liv….
Ja …detta är nog d jag vill
Det låter väldigt, väldigt härligt och sant Mariah. Ett förhållande skall lyfta oss. Gott nytt år till dig!
Jag har också alltid mått allra bäst som singel! Trots det har jag gått in i relation efter relation. Bra och sunda relationer! Men jag har varje gång känt att något har saknats eller irriterat mig. Och stört min sinnesro. Då har jag gjort slut…och återigen känt min sköna inre frid 🙂
Gott Nytt År till dej med Michael!! 🙂
Jag tycker Verkligen om denna blogg!! Både d du skriver men även det andra delar med sig av.
Tunga och jobbiga ämnen och situationer som det skrivs om.
Men blir ändå glad i hjärtat att ”vi/ni där ute” inte går med på vad som helst för att va i ett förhållande.
Vi själva är så Viktiga!!! Att vi mår bra….och får ut nått av att va i ett förhållande.
Det ska inte vara en kamp…..för att bli sedd, hörd, förstådd, älskad….
Som min terapeut sa till mej innan jag separerade. ..”Mariah…du har Ett liv….vill du verkligen må som du gör nu i resten av ditt liv? ”
Där öppnades min dörr på riktigt!!
(Vill bara poängtera att jag har absolut inget hemskt ex 🙂 . Vi har jätte bra kontakt och umgås tillsammans med vårt barn ibland. Vi vandrade inte på samma väg bara ,helt enkelt. …)
Gott Nytt År Alla Ni Där Ute!! 🙂
Att veta vad man vill, vet att man vill vara lycklig och man vill vara de tillsammans med den man är tillsammans med fast det ibland inte går. Ställer man för höga krav på sin partner när man kräver att det inte ska drickas varje fredag och lördag, är de för höga krav stt ställa att man ska kunna lita på sin partner nör han gång på gång ska dra ner på drickandet efter att man upptäcker uppdruckna ölburkar runt om i lägenheten?
Att sin partner ljuger för en om sitt drickande? Är de en själv som fått sin partner till de när man gång på gång brutit ihop och inte hållt igen med vad man tycker och tänker om sin partner när den gör så efter nya löften om att de inte ska hända igen och ändå sker de igen, är det för högs krav? Har man en orealistisk bild av hur ett förhållande ska vara?
Att veta vad man vill- att varal lycklig tillsammans med den man älskar ska inte behöva vara så svårt. Eller?
vad vill du? -jag vet inte
VAD VILL DU? JAG VET INTE! vad får jag?
vad FÅR jag? om jag vill vara fri, vad blir konsekvenserna? jag är fri och betalar ett högt pris, från vänner som inte klarar av det, från sammhället som inte accepterar det från främlingar som går förbi…som tror att de har rätt att dömma att komentera att göra mig illa? det jag måste orka ta emot det jag kan bestämma över blir inte mitt beslut utan ett avvägande av konsekvenser, och NEJ DET ÄR INTE VAD JAG VILL!! det är det jag står ut med det jag känner att jag orkar bemöta. inte det jag vill