Nuet kan vara fantastiskt, enastående ögonblick tillsammans med nära och kära som vi vill skall existera för alltid. Det är då man vill trycka på pausknappen så att dessa glittrande stunder hänger kvar.
Det här nuet kan också vara så pass smärtsam och förlamande att vi inget hellre önskar ett tidshopp förbi oron, rädslan och tårarna. Att få lägga till i lugnare vatten och hinna andas.
Som människor har du och jag den fantastiska föreställningsförmågan. Vi kan för vårt inre se händelser och oss själva i tillstånd som inte ännu förverkligats. Vi kan drömma om något ännu större än det som finns här och nu. Mänskligheten har överlevt tack vare denna inre tillgång.
Eftersom jag ligger sjuk och knappt varit utanför lägenheten på en vecka, börjar rastlösheten sätta in. Inledningsvis var det mysigt att ligga där i soffan med en film och te med honung i. Men nu… Längtar efter att få hänga med mina döttrar, träffa mina supervänner Håkan, Carina, Jarno och Niclas. De är sådana personer som ser möjligheter i allt och sällan beklagar sig. De är äkta in på djupet!
Jag längtar efter att få känna min avdomnade kropp efter ett träningspass. De där sakerna är inga självklarheter, utan delar av livets nåd. Börjar föreställa mig allt det som skall göras när jag på benen igen och plötsligt känns nuet helt ok.
Det är en sak att ständigt fly in i framtiden för att inte behöva ta tag i viktiga saker i nuet och slippa känna efter, men en helt annan att kunna se bortom motgångar och elände. Det senare är en medveten handling. Flykten är oftast omedveten.
Du och jag kan visualisera oss ett önskat tillstånd och göra det som behövs för att nå dit. Det handlar inte om något diffust önsketänkande, utan att göra längtan oemotståndligt stark och att ha en handlingsplan.
Det finns alltid mer att ge, extrakrafterna väntar på dig när du tror att det är kört. Ingen av oss vet vad vi är kapabla till förrän vi tänjt på gränserna. Vi behöver bara ha rätt människor omkring oss.
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar