”Hur kunde hon!? Hur f-n tänker män egentligen? Jag tycker inte om min kropp. Om jag bara hade…”
Egentligen är inte problemet VAD vi tänker, utan att vi tänker liknande tankar om och om igen. Vanans makt gör att vi har uppmärksamheten på ungefär samma saker dag ut och dag in.
Uppmärksamhet och upprepning är något oerhört kraftfullt. Tänk när vi förstår detta fullt ut. Då kommer vi vara snällare mot oss själva och därmed mot andra.
Går det att kliva ur sitt vanliga vardagsjag och pröva något nytt? Att testa det där som vi under lång tid gått runt och drömt om, men där våra gamla välbekanta koder om vad som är möjligt och inte möjligt byggt höga stängsel.
Tänk om vi tillsammans för en dag, kära bloggvän, skulle tänka och agera med en attityd av: ”Varför inte? Har andra lyckats, kan jag.” Tänk om vi för en dag skulle ta paus från en dålig vana och en begränsande idé.
I mitt eget fall tänker jag släppa tron på att jag måste göra och vara perfekt för att vara omtyckt och älskad. Jag tänker helt enkelt vara lite slarvig idag och inte försöka dölja sprickor i fasaden.
En av de här enastående människorna som jag mött i mitt liv, Andrea Bocconi (min lärare i psykosyntes), formulerade det väldigt enkelt och träffsäkert: ”Det vi uppmärksammar blir vår verklighet.” Det kan kanske låta självklart, men hur ofta funderar vi egentligen över detta?
Vi kan förändra vår verklighet. Inte genom några magiska trick och mental kosmetika, utan via en icke dömande uppmärksamhet på VAD vi upprepar om och om igen.
Är det möjligt? Varför inte?!
Michael Larsen – livscoach
Jag lägger alldeles för mycket enegi på framtida saker.
Jag är arbetslös men arbetsträna på ett företag.
Jag är rädd för att jag inte kommer få något arbete och det leder till att jag inte kan uppfylla drömmarna med min sambo. Köpa hus och så vidare.
Han är nästan 10 år äldre.
Samtidigt vet jag att man inte ska göra saker förhastat.
Först vill jag ha ett slags arbete med lönebidrag. Innan jag och min sambo bildar familj, köper hus och bil.
Min fråga är hur går jag stopp på mitt tänkande inför framtiden?
Vill gärna ha ett svar på min fråga! 🙂
Tack på förhand
Mvh
Malin
Först av allt vill jag säga till dig att det är modigt att dela med sig som du gör. Du behöver inte sätta stopp för tankarna inför framtiden. Det är naturligt att oroa sig, MEN kom ihåg att du inte ÄR din arbetslöshet eller de motgångar du stött på. Du är mer än din historia. Du verkar ha haft en del nederlag som slagit mot din självkänsla. Du behöver få känna på medgång och tillfälle till att fira segrar. Att du tog dig tiden att skriva det här inlägget visar på en vilja. Den skall du vara rädd om, liksom din ärlighet. Koncentrera dig på sådant som du är bra på och utveckla/ förfina det. Vi kan inte bara ta bort en känsla som t.ex. rädsla. Rädslan har sitt existensberättigande, MEN den behöver fyllas ut med något mer. Kan du tänka tillbaka på ett tillfälle då du kände TILLI senast? Hur var det för dig? Jag är ledsen om jag inte kan ge dig några enkla svar. Förändring är en process som kan ta tid, men kom ihåg att du är på väg. Värme till dig Malin.
Jag har fått många motgångar.
Jag är rädd för att ge upp.
Jag försöker ta en dag i taget.
När jag förlora någon känns det som mitt fel.
Jag vill att det skall vara min tur att få ett arbete men det känns som den önskan väldigt långt bort.
Det var länge sedan jag kände tillit.
När jag känner tillit är när jag är med min sambo.
Vi kan prata om allt.
Han känner mig in och ut.
Han dömer inte mig, utan älskar mig för den jag är.
Jag har fått höra alldeles för mycket
Negativa saker om mig som person, mina prestationer när jag misslyckas ifrån personer i min omgivning.
När jag är med min sambo kan jag koppla av och stänga av allt för en stund. Det känns helt underbart! 🙂