Alla dessa människor som känner sig utanför: Eleven i skolan med sitt annorlunda utseende. Arbetskollegan från ett annat land som dagligen kämpar för att passa in i normen ”svensk”.  Grannen som känner sig ”fel” i området där hon/han bor. Föräldern som under föräldramötet funderar på om hon tillhör rätt ”social grupp.

Tänk vad alla andra är lyckade!

Alla dessa mallar som vi mäter oss själva och andra med. De oroliga blickarna som skannar av för att se ”var min plats är.” Det är inte konstigt att ”Solsidan” blivit en till sådan succé, eftersom den handlar om att passa in – till varje pris.

Rädslorna som tar fäste och får oss att tvivla: ”Är jag för uppdressad? Gud, vad de verkar verbala och högutbildade!” Vissa kompenserar genom en överdrivet påklistrad säkerhet: ”Här gäller det att ta plats”, är mottot.

Vi har alla fördomar om andra och oss själva. Tänk om vi för ett ögonblick kunde kliva ur den för trånga kostymen, som gör att vi lever mindre än nödvändigt.

Paradoxen vi människor lever med, är att vi både vill passa in OCH vara fullständigt unika. Där dessa ytterligheter möts, lever vi.

Vi kan faktiskt hjälpa varandra med att känna oss mer bekväma. Det enda som behövs är små gester av välkomnande, som kan förändra allt. Det fina är att det även stärker dig.