Jag ser hur kläderna ligger i oordning tillsammans med böcker, papper och en mix av saker som jag inte vet var de hör hemma. Rummet är oorganiserat, liksom resten av lägenheten. Som att sätta en spegel framför mitt mående!

Jag var nyskild och jag orkade inte ta tag i allt det praktiska som behövdes läggas till rätta. Förstod inte att depression hade kopplat grepp om min handlingsförmåga.

Månaderna gick och jag fick syn på klädhängare och lådor. Ett plagg och en sak åt gången! Källsortering och känslor som blev mindre kaotiska. Sorgen var närvarande men inte dess hårda grepp.

Vi behöver inte bara fysisk organisering, utan mental/psykologisk för att inte helt tappa fotfästet. Tankar och känslor behöver förstås och läggas på dess rätta platser, så att vi inte utvecklar psykosomatiska sjukdomar, missriktad ilska och bitterhet som rånar oss på livsgnista.

Några av de bästa mentala klädhängarna som jag hade tillgång till var fysisk träning, någon att prata med, dagligt skrivande som så småningom mynnade ut i en bok.

Att bättre lära känna sig själv är en likt en kär vän, eftersom vi bl.a. utvecklar självempati

Det ligger i vår natur som människor att ha någonting att se framemot. Vi behöver få längta och hoppas på någonting bättre. Planera in resor, inreda ett rum, måla om, sikta på en utbildning, ett nytt jobb, andra människor etc.

Att leva i nuet är inte alltid det bästa för oss, eftersom nuet kan vara alldeles för nedslående. I kriser behöver vi träna ögonen att se längre fram även om blicken känns fullständigt grumligt efter den emotionellt smärtsamma nattsömnen.

Händelser och upplevelser behöver få sorteras och organiseras genom att vi sätter ord på dem, och inte sällan sker detta genom förtroliga samtal. Vi måste inte bära hela bagaget för egen hand, även om resan är vår egen.

Använd kraften i din längtan till att göra livet så bra som möjligt.

Jag önskar dig en fin dag min bloggvän!

Michael Thor Larsen – relationscoach