Det är så lätt att irritera sig över vad hon eller han sa och gjorde. Vi upprörs över kommentarer i den virtuella världen. Anklagar oss själva för att vi missade träningen. Åt den där bakelsen. Gick igång på vad exet skrev. Tonåringens självupptagenhet. Kroppsskam. Bristande framgång eller vad det nu kan vara som vi använder mot vår egen person.

Vi kan lägga ett helt liv på att vara arga, missunnsamma, jaga avancemang på arbetet, försöka forma partnern till att vara rätt för oss, göra livet bedrövligt för en f.d. partner, agera troll på nätet etc. Men en sak är säker: en dag kommer våra kroppar att gravsättas eller kremeras. Vi kommer inte längre att andas den här luften.

Vad var meningen med allt som vi var upptagna med? Ilska och oförrätter… Vad var våra liv fyllda utav? Vad la vi vår energi på? Hur såg vår förmåga till att ge och ta emot kärlek ut?

Gav vi människorna som vi mötte en behaglig känsla i bröstet, var vi likgiltiga eller härskare? Såg vi andra eller rusade vi ständigt förbi i vår självupptagenhet? Gick vi genom livet neutralt avdomnade? Eller?

Dofterna, smakerna, synintrycken och beröringen blir så mycket tydligare och starkare om vi lever medvetet. När vi är närvarande under fredagens mörka vinterhimmel, under läxläsningen tillsammans med de unga, fikastunden, filmkvällen i soffan, höjs livskvalitet dramatiskt. Allt får en djupare mening! Tänk på skillnaden mellan ett liv i en trött ta-förgivet automatik, skvaller, avund i jämförelse med ett i tacksamhet och förundran över skönheten som existerar när vi försöker få ihop alla pusselbitarna.

Som pappa brukar säga: ”jag lever som om varje dag kan vara den sista och planerar inför att bli etthundra.”

Att ha barn tillsammans med en narcissist – webinar torsdagen den 2/12 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach