Hur var dina föräldrar gentemot varandra då du var barn? Hur pratade din pappa till din mamma? Och vad såg du i din mammas ögon då hon pratade med pappa? Hur såg deras kroppsspråk ut? Vad kände du när du såg dem tillsammans?
Hur vi än vrider och vänder på det så kommer vi inte undan att vi har påverkats. På gott och ont! Vi kopierade omedvetet och/eller bestämde oss för: ”så ska jag aldrig vara! Det där ska mina barn aldrig få se mig göra! Ett sådant liv ska jag inte leva!”
Eller så hade vi det för det mesta enastående stunder med dem som vi kommer ifrån. Oavsett hur det såg ut de första 18 åren av våra liv, så är vi formade på ett sätt som går betydligt djupare än vad som går att föreställa sig.
Om du stannar upp och tar ett par minuter och ser närmare på din egen person, så finns det delar av ditt beteende som har ett direkt samband med vad du såg, hörde och kände som en ung människa. Vilka försvarsmekanismer tvingades du ta till för att överleva om relationsmiljön var förgiftad?
En fråga som kan vara till nytta för dig i ditt nuvarande eller ett framtida förhållande: ”hur är jag som partner? Hur behandlar jag den som är vid min sida?” Var fullständigt ärlig och lägg inte ut det på någon annan. Ta fullt ansvar för ditt sätt att vara: ”hur är jag att ha känslomässigt tätt inpå?” (Håll kvar frågan!)
Alltför ofta tror vi eller har övertygat oss själva om att felen ligger utanför oss själva, och att om han eller hon ”inte hade gjort och sagt så…om det inte var för att (tänk hans/hennes namn) betedde sig så…” Släpp för ett ögonblick förväntningarna och mallarna på hur du vill att en partner ska vara. Hur är du?
Återigen: ”vad från förr, är det nödvändigt för mig att orka titta på så att jag kan förändra min del i det som är? Vilka djupare värderingar, ”sanningar”, känslomässiga låsningar, emotionella världsbild, irritationer, bristande tillit till kärlek och relationer, bär jag (säg ditt eget namn) jag i mitt bagage?”
Vilka distraktionstekniker (missbruk i olika former, köpmani, kroniskt vara på språng, analysera andra för att komma undan jaget, bekräftelsebehov, dejtingappar etc.) har jag för att inte behöva se det som kommer från mig, och som påverkar en annan människa oändligt mycket mer än jag kan föreställa mig?
När vi upphör lägga ut ansvar och skuld på en partner, så kommer vi att dramatiskt kunna förbättra våra relationer. Förhållanden havererar till 90 % p.g.a. oförmåga/ointresse till självreflektion: ”vad är min del i det som händer? Vad gör mina känslor med (säg hennes/hans namn)?
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar