En mycket vacker kvinna var ute och åt efter en lång arbetsdag. Det tog inte lång tid förrän män började närma sig, med förhoppningar om att skapa kontakt och försöka vinna fördelar. En gav uttryck för hur vacker hon var och en annan vilken fantastiskt fin kropp hon hade. Hon kände sig så innerligt trött på den här typen av repliker och frågade:
”har du någon som helst aning om hur många gånger en kvinna får höra på den här typen av ytliga närmanden? Och hur mycket du kommunicerar gällande din person genom ditt sätt att se på mig.”
Smack!!
Ju mer djup och autentisk självkännedom vi skaffar oss, desto starkare emotionell intelligens vill vi se i en partner, eller eventuell sådan. När vi känner det högre jaget, nöjer vi oss inte med ytliga kontakter, någon som skall se till att hålla ensamhet borta och en att dela boendekostnader med etc. Utbudet smalnar alltså oundvikligen när vi ser oss själva i ett starkare ljus.
Varför?
Jo, därför att när vi rört oss högre upp på behovspyramiden, händer det någonting: vi behöver…Nej, vi måste ha och få känna en samhörighet som är långt utöver det vanliga. Platta klichéer och objektifiering duger inte längre. Vi söker någon som vi kan spegla oss själva i, som utmanar det vi aldrig tidigare känt och som ser oändligt mycket mer än ett ”pretty face”.
Vem ser du i spegeln?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Ja precis så är det. Problemet som jag ser det är ju bara att dessa möten sker så sällan. I de förhållanden jag har varit har vi inte kunnat mötas på ett djupare plan. En enda gång har jag på senare år mött en man där en jag direkt kände att något utöver det vanliga ytliga var möjligt men där krävdes det att någon av oss skulle ha agerat i stunden för byta kontaktuppgifter men det gjorde vi inte och det har jag ångrat. Så ibland känns det som en utopi och få förunnat att få till en sådan relation. Börjar väl tappa hoppet lite grann….
Jag förstår dig precis. Det händer sällan, men det är väl oxå det som kommer att göra relationen så unik. Så exceptionell. Så värd att satsa på!! Och det kanske händer oss när vi är redo för det, när vi är sanna mot oss själva, tar hand om oss väl, känner vårt eget värde, har förmåga att välja in rätt människor i våra liv och välja bort de som inte vill att vi ska må bra, vara glada och växa…
Det är kanske så enkelt att vi helt enkelt INTE KAN välja den bästa partnern för oss själva och vara den bästa partnern till oss själva och någon annan förrän vi kommit till vissa insikter och tills de landat på djupet. Känslomässigt. Och det kanske är så att inget landar på djupet om vi bara tänker tankar, utan att det är först när vi oxå börjar bete oss annorlunda. Att det är då först vi kan göra nya erfarenheter och skapa andra känslor och minnen. Och ändra självbilden känslomässigt. Vi kanske helt enkelt förtjänar chansen att på djupet möta, förstå, acceptera och älska oss själva först…att det är viktigare än allt annat…och att resten visar sig som ringar på vattnet.
Jo Petra så kan det absolut vara. För mig behövdes det nog att riktigt komma ner på botten pga en relation för att verkligen ta tag i mig själv och börja nysta i mönstret. Denna blogg har varit en god hjälp. Så man ska väl inte tappa hoppet utan tänka att nu har man nog en bättre chans att lyckas när väl ett möte sker 🙂
Nu menar jag inte att jag bara mött en enda trevlig, klok och insiktsfull man på senare år utan jag menar där ett möte ev skulle kunnat leda till en relation. Jag har flera män i bekantskapskrets som är fantastiska men upptagna…
Jag är den som inte tar illa upp för en sådan tafatt komplimang ( kan bero på att jag aldrig fick höra det från mitt ex). Det kan bero på att mannen inte vet hur han ska börja samtala? Jag tänker inte avfärda någon enkom för en dålig raggningsreplik. Jag måste ha en mycket längre konversation för att avgöra om det finns något mer av värde. Att vid 43 års ålder och 2 barn få en komplimang, om än objektiviserad så suger jag iallafall åt mig, utan att för den delen fortskrida kvällen ytterligare. Det krävs mer för att veta om det kan vara ” den rätta”. Man märker ganska snart om mannen är ute efter en ” sovplats”, och där går min gräns.
Jag får väldigt ofta komplimanger kring mitt yttre, både på krogen och i längre relationer. På krogen stör det mig inte men i längre relationer har det skapat problem. Att ständigt bli iakttagen med ”de ögonen”. Ofta leder det till beröring och närmanden med konstant sexuell underton, och detta har skapat stress och vilsenhet hos mig. Som att jag borde vara nöjd att jag är åtrådd men samtidigt en hopplös känsla av att vara ett skal utan innehåll.
Undrar hur man ska möta någon? Går inte på krogen och dejtingsidor leder bara till sexkontakter. Vart träffas folk? Den lilla fritid jag har ängnas till att träna och vandra. Kryllar inte av vettiga karlar i skogen direkt…
Jag undrar samma som du.
Är medlem på dejtingsidor men det händer liksom inget där.
Är det vanligt att få sådana kommentarer. Jag får aldrig det så kan bara anta att jag då inte är vacker….
En mycket bra fråga att ställa sig.. vem ser du i spegeln, dels ser jag den unga flickan i mig, dels den trötta modern som försöker lappa ihop relationen mellan barnen och deras far, dels en kvinna i slutet av en medelålderskris, en dotter som önskar få mer tid med min sjuka mor, en mogen kvinna i mitten av livet.
Ibland ser jag en trött kvinna men hon är samtidigt harmonisk med pondus och lagom stolt buret huvud och jag ser en människa som är värdefull för andra och som känner sig efterlängtad. En kvinna som kämpat för att nå dit hon är idag med en spännande blick om vad framtiden har att erbjuda.
Vilken vacker kvinna du ser där i spegeln Anna K 😀 Tycker verkligen om din beskrivning. Livet har liksom skulpterat fram en diamant 😀 kram
Linda: Jag tror inte det är så vanligt i Sverige. Kanske för de som är ovanligt vackra på ett sätt som tilltalar de flesta. Jag är inte med om spontana komplimanger av främlingar, men brukar va väldigt uppskattad i de relationer jag har. Jag resonerar att det räcker med att en speciell person tycker om en, de andra kan tycka vad de vill. Sen finns det de som gillar en viss tjej utan att våga säga det också, så döm inte dig själv baserat på detta.
Petra…det är du som är en fin diamant och som berikar världen med dina fina inlägg i denna blogg. Men tack ändå, hoppas du ser en fin människa i dig själv när du ser din egen spegelbild, för det är du! Kram