Hur många av oss har inte vid ett antal tillfällen i livet ställt frågan: ”varför blir det alltid så här? Varför håller inte mina förhållanden?”
Det är lätt att anklaga sig själv eller resonera fram en analys om att människan av idag är rastlös och impulsiv. Att ”kvinnor aldrig blir nöjda” och att ”män är opålitliga.” Oavsett vad, så stannar frågan kvar i våra tankar kring varför våra relationer blir som de blir.
Är vi hopplöst förprogrammerade till att ligga kvar på ”repeat” och tvingas lyssna till den där uttjatade låten ännu en gång? Eller?
Det finns inte ett svar på varför våra förhållanden inte håller, utan flera. Det första är att vi inte har gjort upp med våra automatiska och omedvetna impulser och ”val” kring vad som attraherar oss. Vi har helt enkelt inte börjat lära känna oss själva, och saknar förståelse gällande vad som är hälsosamt för oss. Vi behöver inse att:
- Personen som vi känner fysisk/sexuell attraktion till, är inte nödvändigtvis mannen eller kvinnan som är bra för oss. Alltför ofta väljer vi fel person av fel anledningar.
- Dålig impulskontroll är en katastrof för våra relationer! Aggression, missbruk i alla dess former och ett destruktivt bekräftelsebehov förgiftar all tillit och närhet. Skadade människor sårar!
- Vi försöker med fel person om och om igen. Hur många gånger till ska han eller hon bevisa hur fel de är för oss innan vi vaknar?
- Vi saknar självempati och respekt för vårt jag, vilket får oss att godta det mesta.
- En person som inte respekterar dig och som försöker lägga locket på när du uttrycker dig, är fullständigt omöjlig att bli lycklig tillsammans med. Det går bara inte!
- Vi tror att vi kan förändra människor: personen som kränker och förnedrar dig idag, kommer även att göra det imorgon.
- Vet han eller hon vad kärlek är? Visas det i handling? Hur är din egen inställning till kärlek? Är ord och handling synkade?
Världen är full av människor som inte är färdiga med sina tidigare relationer, och som därför hoppas på att en ny partner ska vara medicinen. Vi är inga språngbrädor åt varandra, utan behöver mötas med vår sårbarhet och vilja till att växa. Hur ska vi kunna älska en annan människa om vårt hjärta är stängt och cynism sitter vid makten?
Människor förändras: och inte alltid till det som är bäst för oss. Det som var nyttigt igår kan vara förödande idag. Det kan göra ont; men vi behöver se omständigheter som de är och inte hur vi tycker att de borde vara. Alltför många kämpar med att försöka förändra partnern så att de själva ska få bli lyckliga. ”Om han/hon bara…”
Vi kan inte bygga ett hus på sankmark. Det går bara inte – hur fint och arkitektdesignat det än är. Vi behöver hitta och leva på grunden inom vår egen person så att vi kan stå stadigt, och inte vara helt i händerna på desperata önskemål. Emellanåt behöver vi göra tvärtom mot vad vi brukar. Hur skulle det kunna se ut för dig?
Michael Larsen – relationscoach
En relation är svår att bygga, ja kan rent utav vara ohälsosam om inte båda parterna går in med ett helt (100%) jag.
Jag menar inte att man måste vara helt färdig med att förverkligat sig själv.
Men man måste veta VEM man är, hur man fungerar och varför man fungerar som man gör. Det går inte att låna en del av sin identitet av den andra, oavsett hur karismatisk och spännande den personen än är.
En sund relation behöver minst två individer som bidrar med ett ’helt jag’ från varsitt håll, där kan båda växa och utvecklas på lika villkor.
Det är farligt att ’ge tyglarna’ till en annan människa och låta den vara ’den som ska göra mitt liv perfekt’.
Därför är det så viktigt att inte ivrigt söka efter en ny partner att fylla sitt liv med efter att man har ’gått på en mina’.
Ta tid att läka och bygg upp din självbild, utforska din inre relation, värderingar och mål i livet. Allt detta för att vara så hel du kan när du går in i nästa förhållande.
/ Lite av mina tankar i ämnet /
Peter
Jag håller med dig i vartenda ord.
Så klokt och jag håller också med….men hur gör man? Jag läser o läser både här och på andra ställen för att få lite verktyg men vet ändå inte hur man gör…känns som att jag står still på samma plats och efter denna galet ensamma sommar är jag beredd att gå tillbaka till honom som fortf väntar bara för att slippa vara så ensam…helt galet jag vet men just nu känns det som att jag ibland blundar för det jag inte ville ha i relationen och hos honom och bara ser det som var bra för att på nåt knäppt sätt försvara inför mig själv att jag går ttillbaka…..
Bra formulerat Peter.
Håller med dig.
Jag tänker på att man lätt kan tro att den man känner bäst är sig själv men det tar tid och mycket tålamod, ödmjukhet, nyfikenhet och självrannsakan att faktiskt se sig själv för den man är med alla sina sidor och beteenden.
Att se sina mönster förstå vad som triggar olika känslor och tankar så att man kan låta någon lära känna en på djupet och vara med en i livet allt eftersom man förändras och kommer till nya insikter.
Tack för ett fint inlägg.
Så bra tankar Peter, håller helt med!
Cina, jag förstår smärtan i att leva ensam och lockelsen av att vilja gå tillbaka och allra helst då gan väntar.
Mitt råd är att du ska fråga dig själv varför du känner dig ensam? När du fått ditt första svar skriv ned det och fråga dig sen igen ifall det finns andra svar än det första. Ofta kommer det upp oanade svar när man gör så.
Sedan kan man tänka så här också, men det kan låta lite hårt, men att du just känner dig ensam kan vara något du behöver arbeta på. Det känns inte rätt att man ska gå tillbaka till någon eller skaffa sig en ny partner ”bara” för att man känner sig ensam. Då kommer partnern bara att fylla ett tomrum hos dig. Ett tomrum man får lära sig att fylla själv. Sedan när man klarar det så kommer man nog att träffa den rätte.
Tack Annica för ett fint svar!
Jag vill egentligen inte heller gå tillbaka för att fylla det tomrummet men i mina svaga stunder så är det så det känns…där finns någon som ”vill ha en”. Känner mig nog ensam för att jag bara har vänner runt mig som är par och familjer. Mina väninnor har döttrar som nu börjar bli vuxna och har så mysiga relationer med sina mammor. Jag har söner som jag älskar mest av allt och vi har också underbara relationer men det blir inte samma sak då de har flickvänner och bor längre bort. Mamma har demenssjukdom som hon finns inte heller och ingen syster. Det tar tid för mig att bygga nya relationer som jag tycker ger nånting och därför drar jag mig lite för nya människor, är högkänslig och det gör det ännu svårare att släppa in nya…får skylla mig själv där kanske men det är svårt att komma över sina rädslor och ändra sitt sätt så mycket.
Trivs med ensamhet också men inte alltid…
Vill verkligen lära mig att må bra ensam och vill fylla tomrummet med måbrakänslor men vet inte hur jag kommer dit….det är väl det jag får jobba med att hitta…
Cina, grattis till att du är högkänslig! De människor jag känner som har drag av den personligheten är mycket fina människor. Tänker att den man som du släpper in ska vara glad att han träffat dig.
…du grävde fram många svar! Söner, par, demenssjuk mamma…det var mycket på en gång!
Under dessa svaren kanske det ligger svar som att du känner dig utsatt, att du behöver ha någon att dela denna bekymmer med, samt praktiska göromål mm.
Dessutom har du också separerat och har en man som längtar efter dig fast du inte vill längre!
Ibland kommer verkligen allt på en gång i livet. Stor igenkänning!
Även i de mest pressade livssituationer med mycket påtryckningar utifrån kan man träffa den rätte.
Tror att du mycket väl kan vara mogen för det då du verkar kunna ha distans till allt som sker runtomkring dig. Hade du inte varit trygg i dog själv hade du nog inte varit inne och sökt kunskap ex här utan då hade du förmodligen antingen varit tillbaka hos exet eller redan skaffat en ny, vilken som helst bara du slapp att vara ensam.
Mina tankar går till att det är så viktigt att …rida ut stormen…innan man skrider till verk. Känslan är att få gör det men de som gör det får mycket lycka i livet då de stannat upp, tagit reda på vad de själva vill med sitt liv och därefter börjat översätta detta i handlingar. Vilket tar dem till det liv de vill leva. Ack så hårt och slitsamt men så värt mödan.
Annika, det du skriver berör och hjälper även mig fast i andra relationsfrågor. Just att fråga fler gånger, verkligen en tankeställare. Tusen tack för att du delar med dig!
Så tacksam Annica för dina kloka och fina svar. Såg inte själv det du ser, att svaren kanske finns där i det jag skriver. Precis såhär jag behöver lära mig att tänka för att komma vidare kanske. Hoppas att jag också en dag ser min högkänslighet som en styrka…just nu känns den inte så när man alltid känner för mycket och ältar och vill förstå allt..men det kanske jag gör så småningom. Tack snälla för att du tar dig tid att fundera och skriva, det betyder oerhört mycket för mig!
Tack M.
Cina, du frågade om råd efter verktyg, ett annat verktyg som kan hjälpa dig är att du tar dig till nuet. Det tar dig bort från ältandet och fri till att istället med lycka och glädje (oavsett om du är singel) ta dig till att leva precis det liv du längtar efter att få leva.
Det finns en grundläggande faktor man på djupet bör kunna acceptera för att kunna nå dit och det är att man är inte sina tankar.
Väl framme på denna resa så kan man på ett tidigt stadie vid ältande avbryta sig själv exempelvis genom
att skratta lite åt att ”nu är det lite överaktivt i hjärnkontoret” genom att gå tillbaka till nuet. Det finns flera olika sätt att ta dig tillbaka till nuet sök informationen om vad som kan passa dig bäst.
Det kan ta tid, kanske ett år, innan det går lätt och snabbt att lära sig och upptäcka när man fångar med tankar i dåtiden eller framtiden eller i oro, att bryta dessa och aktivt ta sig till nuet.
Ju mer man övar, ju kortare tid tar det och tillslut lever du utan osund frånvaro från nuet
utan aktiv egenhjälp. Då är man framme och istället går tankarna till sådant du är intresserad av och sådant som gör dig lycklig utan ansträngning.
Detta är inget hokus pokus.
Det är ett verktyg för att skaffa sig självdistans och inte ta sig själv på allt för stort allvar. Det gör att man tar saker och ting lite lättare, inte personligt och istället skapar utrymme för inre harmoni. När man väl knäckt koden så är det som när man lärt sig cykla att du kan det för resten av ditt liv. Väl där vill man sannerligen inte tillbaka till ältande som spiller onödig tid och kraft.
Ska verkligen träna på det….Tack än en gång för att du tar dig tid Annica och delar med dig..Så tacksam för det! Ha en fin helg!