Paret i mataffären tittar knappt på varandra då de mekaniskt plockar varor ur frysdisken och lägger i vagnen. En man stressar tillbaka till kontoret efter en snabblunch, samtidigt som han med forcerad röst pratar i mobilen. En kvinna och en man har bara några dagar kvar till sitt bröllop, men de hinner inte njuta av förberedelserna inför den stora dagen eftersom de ligger efter i schemat. En man kommer inte ur sin säng, invaderad av ångest över att han drack några öl för mycket kvällen innan: ”vad håller jag på med? Vad gör jag med mitt liv?”
Jag är inte ute efter att låta tungsint en söndag som denna, utan ge perspektiv: vi kommer inte att vara här för evigt! Dina och mina hjärtslag kommer en dag att stanna av. Hur mycket vi än försöker distrahera oss så är vi på väg mot vår egen död. Så frågan (frågorna) blir därför: hur var tonen då du pratade med din mamma/pappa? Känner du smaken av teet, din smoothies eller kaffet? Är du medveten om hur väl din kropp tjänar dig då du är ute och går, sätter i fötterna under löprundan? Pratar du med barnen eller är de konstant uppslukade av det som sker framför datorskärmen? Hur var ditt bemötande mot honom/henne i kassan då du köpte bröd i bageriet? Varför så bråttom? För vems skull?
Säg inte: ”när semestern kommer. När vi har renoverat färdigt. När jag har blivit mer självsäker. När min partner väl har förändrats. När min kropp har blivit snyggare…”
Vi lägger så enormt mycket energi på onödigt nonsens därför att vi aldrig har fått lära oss vad den här korta resan handlar om. Vi är här för att leva så bra vi bara kan. Och då menar jag inte hur många materiella ägodelar vi ska hinna samla på oss – den neurotiska jakten på att vara lyckad/lycklig. Utan hur väl vi vill andra!
Tänk bara på hur glatt överraskad du blir när någon bemöter dig med värme, närvaro och välmenta frågor. Visst är det där leendet som vi känner efter ett sådant kort möte befriande? Det är just den där känslan som vi behöver bli bättre på att dela med oss utav: den sköna överraskningen av vänlighet.
Skalar vi ner livet till sina yttersta beståndsdelar handlar det om att ge och ta emot kärlek. Några skulle avvisa det som flum, men faktum är att ingen av oss vet hur många timmar vi har kvar, så frågan är vad vi lämnar efter oss…(?)
Tänk vad lätt det är att missa själva poängen till varför existerar! Men det är inte för sent: du och jag andas och vi ges ständigt tillfällen till att skapa mening och lycka för en medmänniska. Och till vår egen person genom att vilja/välja gott.
Vad vill du att dina barn, familj och vänner ska minnas av tiden som du gavs? Vilka var avtrycken som du lämnade efter dig?
Michael Larsen – relationscoach
Idag hämtar jag min mamma på boendet och bjuder på kaffe och nybakad banankaka hemma hos mig – bara för att jag älskar henne så och vet att hon vill komma ut så att något händer emellanåt!
Jag är bättre på att njuta av stunden och hitta på saker med dem som betyder mycket för mig eller som bara behöver någon som ”drar med dem” då livet är tungt.
Min separation förra året har gjort mig friare i kontakter med vänner. En positiv konsekvens, men jag har en bra bit kvar att vandra i den känslolabyrinten innan min själ helt får ro.
Ha en skön dag, alla fina människor som ger mig kraft, stöd och peppningar i livet <3
tack för dina fantastiskt kloka ord idag
Just därför är så jobbigt när det verkar som att inga nya dörrar öppnas när man väljer att avsluta relationer som inte är bra för en och du är fast i livets väntrum.
Jag vill leva nu och inte sen eftersom jag inte vet om morgondagen kommer .
Klokhet och visdom som vanligt.
Och en vacker hund
Mmm…man kan bli rätt stressad av att veta hur kort livet är…när man inte riktigt kan/får leva det som man vill leva det. Men man får lära sig leva det på det bästa sätt man kan ändå. I helgen har jag ätit gott och njutit av trevligt sällskap i stugan hos goda vänner, solat och köpt mig ett stormkök för min kommande vandringssommar. Ska lära mig ännu mer om att vandra och leva utomhus. Senaste åren har jag funderat mycket på det här med livsstil. Att hitta min egen. Den jag trivs med. Det handlar om vad jag mår bra av. Vad jag stoppar i mig, hur jag vill röra på mig, vilka människor jag vill ha nära, vad jag tror på och tycker är viktigt, hur jag vill bo, vad jag vill göra av min lediga tid etc. Lite som att jag vid 38 års ålder försöker lära känna mig själv 😀 Som att jag behöver lite mera tid för att forma mitt liv så det passar till den jag verkligen ÄR.
Vill ju dela livet med någon som är rätt för mig, men det kanske är så att jag inte kan göra det förrän jag tagit fler steg själv. Och hamnat med mg själv där jag vill vara. Jag har nog en bit kvar att resa med mig själv. Eller så är det bara nåt jag hittar på som en skön förklaring till att den rätte inte klivit in på scenen än 😀
Så sant Michael! Det bästa vi kan skaffa oss i livet är goda relationer till andra människor, inom familjen, på jobbet och överallt…
…störst av allt är kärleken.
Hej. Jag hade behövtt lyssna på detta, men var ute och njöt av sommarkvällen med mina döttrar och en cabbe 😉 Finns dock andra relationer jag behöver hjälp med för min skull. Finns det möjlighet att lyssna/titta på i efterhand? MVH Lena Ekberg
Tack. Väl skrivet och påmint. Känner mig fräsch i sinnet nu! Tack!