När vi plockar bort belöningar, tar vi samtidigt bort motivationen. Inte i alla avseenden, men i väldigt, väldigt många. Människor gör helt enkelt det som fungerar. Medvetet eller omedvetet.
Det finns de som ständigt lever med draman och säger:
”jag förstår inte varför det här hela tiden händer mig!”
”Jag stöter alltid på fel kvinnor!”
”Varför vill männen jag möter alltid kontrollera mig?”
Det finns ingen slump i dessa avseenden: det vi utstrålar och godkänner drar vi till oss.
Säger till mannen: ”du stöter inte på fel kvinnor. Du förhandlar bort dina gränser därför att du uteslutande låter känslorna kontrollera dig. Dina värderingar måste ges högsta stämman. Snabba emotionella kolhydrater visar inte vägen, utan din mentala gps.”
Vi behöver aktivera våra inre dörrvakter och känslomässiga intelligens så att härskarna och energitjuvarna inte ges tillträde. Sunda situationer, relationer och personer kommer då att kliva nära.
”Hajarna” som lever på din energi tvingas backa när du slutar läcka bekräftelsebehov, tveksamhet, brist på självrespekt, dubbla budskap etc.
Har sagt det tidigare: en frisk relation ger energi. En dålig tar. Det är inte svårare än så. Lev enligt den principen, så kommer du att uppleva enorma förändringar.
Personer som är kickberoende behöver de kraftiga svängningarna för att känna sig levande. Möjligen ”spännande” för stunden, men fullständigt nedbrytande i längden.
Vi lär andra hur de skall behandla oss genom var vi sätter integritetsstängslet. Du bestämmer och vet i mycket högre grad än du tror.
Vilka beslut behöver du fatta idag?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Varje dag kommer jag att fatta beslut som – Vill jag det här? Ger det mig något positivt? Vad kan jag kompromissa om, och vad kan jag inte kompromissa om? Ta en sak i taget.
Ha en bra dag! 🙂
Ja tänk om det vore så enkelt att om fattar man bra beslut och står upp för sig själv att man då får något positivt tillbaka.. Har under sommaren och hösten, stängt dörrar till relationer som inte gett mig något tillbaka eller tagit mer energi än de gett, och då tror man att nya dörrar ska öppnas och bra saker ska börja hända, så är inte fallet. Därför börjar jag undra om detta verkligen är rätt väg att gå eftersom belöningarna uteblir…
Grattis till bra beslut,Skogsblomman.
Din första belöning är att du slipper det som drar energi ifrån dig och att du står upp för dig själv när något inte känns bra.
Dörrarna till något mer positivt har redan öppnats på glänt 🙂 <3
Kram
Det inte alls bättre och det enda som det resulterat i är att jag inte har någon nära vän längre och ingen kärleksrelation överhuvudtaget . Livet har mindre kärleksfullt och mer tråkigt. Kan inte se att det är en belöning.
Ok
Jag förstår att det är jobbigt nu. Verkligen! Men det kommer att komma till dig så småningom. Ha tålamod…
Ingen positiv belöning för bra val lär ju inte göra mig speciellt motiverad till att stå fast vid dessa val och 8 månader är en lång tid..
Livet är skit ibland. Ett helvete ibland. Men du väljer ändå själv vad du vill lägga energi på. Ingen kärleksrelation – eller att du får en dag till levande? Ingen nära vän – eller att du har ett arbete att gå till? Det är säkert hårt att säga, men jag tror att nya dörrar öppnas lättare om man helt enkelt väljer att fokusera på minsta lilla positiva sak i sitt liv, och väljer bort att fokusera på det negativa.
Ge helt enkelt inte upp. Var inte en sådan som ger upp. Livet är banne mig större än att ge upp!
Jag behöver välja att ha en kärleksfull man, som vill mitt bästa, vid min sida…
Väldigt bra formulerat Michael. Älskar metaforerna ”snabba emotionella kolhydrater” och ”våra inre dörrvakter”!! 😀
Det är nog en del i problemet i min relation till min partner. Jag har i början av vårt förhållande förhandlat bort mina gränser. När jag sedan sommaren försöket sätta upp mina gränser har det bara blivit bråk, otrohet osv. Vi kämpar på ännu, men känns inte som att jag blir hörd och till saken hör också att jag inte kan vara mig själv riktigt. Å när jag e det känns det som att allt blir fel…
Känner verkligen igen detta, Vilsen, att när man väl börjar sätta gränser, det är då det går utför.
När jag blev lämnad rasade min värld. Men nu ett halvår senare förstår jag hur destruktiv min relation var och jag har så mycket energi över att lägga på så, så mycket annat.
Samtidigt, hur du ska göra vet bara DU. Ingen kan säga något om dina val, eller döma dem. Så lyssna inåt. Och var rädd om dig själv.
*sedan sommaren 2014
Det finns ingen slump i dessa avseenden: det vi utstrålar och godkänner drar vi till oss.
Bra uttryckt och lättförståeligt i texten du skrivit ovan.
Bra när många förstår det mer komplicerade. 🙂
Vilken klockren beskrivning på mannen som jag förälskade mig i, och som jag precis har lämnat min man för. Indirekt, inte direkt…jag lämnade p g a av att mina känslor för min man inte var rätt. Jag och den andre mannen har ingen relation idag.
Han inledde en fantastisk relation med mig som var gift och det säger väl egentligen en hel del om hans självkänsla. Efter ett drygt halvår avslutade han vår relation, men har ända sedan i våras då han avslutade, då och då gett mig dubbla budskap till mig och jag har levt på hoppet om att det skulle bli vi trots att min magkänsla hela tiden har sagt mig att han bara är ute efter kickar. Tidigare har han också haft en relation med en gift kvinna, och för mig har det hela tiden känts lite märkligt. Att man inleder något med nån som är gift kan ju bara betyda att han är rädd för att bli sårad och inte vill binda sig. Och jag som trodde att jag kunde göra honom hel!! Jag är ju så kär i honom…
Angående dom dubbla budskapen så nekar han helt till dom, trots att dom är väääldigt uppenbara. Vill han ha mig men vågar inte visa det för risken att bli sårad, eller är det bara hans bekräftelsebehov som spökar?
För mig har det varit en väldigt orolig tid med att kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan, så troligtvis gör jag väl bäst i att låta honom försvinna men det är såååå svårt. Jag vill ju visa att han inte behöver spela nåt spel med mig, jag gillar ju HELA honom! Precis som han är!
Hm och det som lockade honom mest kanske var det faktumet du var gift.. för han kanske inte vill ha en hel relation där han måste binda sig..
Ja, tyvärr är det säkert så. Det som gör att jag har svårt för att gå vidare och lägga det bakom mig, är att jag är ganska säker på att han upplever det som om han har övertaget. Att jag är beredd att göra ”allt” för en relation med honom…tyvärr har jag nog framstått som ganska desperat -vilket inte har varit min intention, utan jag har bara velat visa att han är viktig för mig och att det är helt ok att han visar sig sårbar inför mig. Men med tanke på vad jag nu har kommit fram till om honom så spär mitt agerande bara på hans ego och jag blir ”liten” i hans ögon. Jag hade inte brytt mig så mycket om det om det inte hade varit för att vi har en jobbrelation. Där funkar det inte att vi är obalanserade! Men tja, det är lätt att vara efterklok.
Tror att den här mannen har mycket i sig som han borde ta itu med för att bli hel på egen hand, men som det är lättare att blunda för och döva med kicksökande i olika relationer.
Av egen, bitter, erfarenhet vet jag att vill den andra inte se sitt mönster, så hjälper det inte hur mycket man påpekar det, försöker skrika ut det.
Jag har också trott att jag kunde göra män hela. I alla mina tre långa relationer. Nu vet jag bättre. Min uppgift är att göra mig hel. Andras att göra sig själva hela. Sedan hoppas jag möta en man som är tillräckligt hel för att kunna hantera sin trasighet på ett konstruktivt sätt.
Tack för din kommentar, den hjälpte mycket!
Detta blir långt, men jag måste bara få lätta mitt hjärta ytterligare:
Han utstrålar ett enormt självförtroende, har verkligen talets gåva, är oerhört intelligent, kan föra sig och har ”stil”. Jag kände nog redan när vi inledde vår relation, att han är en man som är lite duperande och ombytlig. Att jag upplevde honom som ombytlig sa jag tidigt i vår relation, hans svar var ”tja, det kanske jag är”. När vi började träffas berättade han om sina olika kvinnohistorier som han hade igång: någon som han börjat dejta precis innan vi inledde vårt, en relation som han precis avslutat och en annan som var väldigt intresserad av honom men där han inte kände detsamma. Han sa att jag fick honom att avsluta alla de andra relationerna, att han inför mig kunde vara sig själv helt och hållet, att han kunde vara sårbar inför mig och att han aldrig tidigare hade kunnat vara det inför någon annan. Han sa att han är ”världens snällaste”, men han har också sagt att han gillar att få folk dit han vill. Han fick mig att känna mig som den finaste kvinnan i världen och bombarderade mig med sms och telefonsamtal (vilka jag såklart svarade på) i många månader, men sen slutade han med det. Tvärt. När jag då skickade till honom besvarade han inte mina sms -bara ignorerade- och ifrågasatte jag varför han inte svarade sa han bara att han inte hade tid eller inte kollade sin mobil hela tiden.
Han frågade om jag trodde på övernaturliga saker, och berättade att han hade haft ett ”medium” som stått honom nära, och som hade hjälpt honom att ta viktiga beslut i hans tidigare verksamhet. Detta mediumet hade berättat för honom att han skulle leva med en som person som han beskrev precis som mig. Verksamheten sålde han några år innan vi träffades och blev mångmiljonär -vilket han visste att jag visste så det var ju lätt att på nåt sätt få mig att få någon liten tro på det. Han frågade om jag bara ville ha honom för pengarna, men det är jag ganska säker på att jag har förmedlat tydligt att det aldrig har spelat någon som helst roll för mig. Jag har mina egna pengar och skulle aldrig tro/förvänta mig att få ta del av någon annans.
Jag är en person som vanligtvis inte målar naglarna, men han pratade om hur snyggt och sexigt han tycker att det är med målade naglar. Blodröda. När jag sa att det inte var ”jag”, så sa han att en dag kommer jag att ha det. Mycket riktigt. Jag började målade dom för hans skull.
Jag vet att han har fått åtminstone en annan kvinna -som lämnade sin man för hans skull – som inte heller vanligtvis målar sina naglar att göra samma som jag. Han lämnade henne rätt så snart efter dom inlett sin relation, och jag vet att hon har varit jättebesviken på honom och inte heller har fått något svar från honom.
Han var som ett gift, jag ville avsluta men kunde inte. Varje gång jag försökte gav han lite mer av sig själv, för att sedan försvinna. Jag blev helt galen av dessa tvära kast och slutade att känna igen mig själv… Jag som är en rätt stabil person annars… Till slut valde han ju själv att avsluta relationen, men har ändå inte lämnat mig helt. Det har kommit små flörtiga sms eller mejl då och då när jag inte har visat något intresse. När jag har bett honom att sluta så har han sagt att jag har missförstått och att jag måste kunna ta att vi hörs om annat än jobbet. Klarar jag inte det så kommer jag inte ”framåt”. Kanske är det så, och kanske är hans beteende fullt normalt i singellivet, jag vet inte? Kanske är jag bara naiv, svag och kärlekskrank och inte kan fatta att han faktiskt tyckte om mig, men inte gör det längre?
Jag har i alla fall bett honom om en förklaring, men på telefon klippte han bara av mig och på mejl och sms svarar han inte. Total ignorans. Jag tycker att vi är vuxna och man kan väl vara schysst att bemöta den andra med respekt, trots att ens egna känslor är borta? Han får mig att känna mig som världens uslaste människa, som inte är värd någonting… 🙁
Det här med naglarna var alltså bara ett exempel…det finns fler…
Jag upplever det som om han kör med olika härskartekniker i alla sina relationer, inte bara i kärleksrelationer. Men tja… kanske misstolkar jag och är kanske bara en besviken kvinna just nu som inte ser klart?
du ser ju klart, men ibland måste hjärtat få acceptera vad huvudet vet i sin egen takt….lycka till
Håller med! Ta hand om dig Marie!
Bra skrivet, man väljer ofta det man känner igen men det är inte alltid det som är bra för en. Mycket i ens liv och i relation med andra människor handlar om att våga ta beslut. Framförallt våga välja bort det som inte är bra för en. Efter en livskris har jag valt att göra just detta. Valt det som ger energi och valt bort det som dränerar. Några tuffa beslut har det varit och det har varit jobbigt, men tiden läker alla sår och jag har fått ett helt nytt liv. Mera glädje och energi, bättre självkänsla, mer självrespekt och framförallt jag är lyckligare än jag varit på mycket länge 🙂
Precis så… 😉
Klockrent!
Så här i backspegeln ser jag att jag hela tiden dragits till ”små” män som inte vågat se sina sår och sina brister, och när de har blivit ljussatta i förhållandet så har de skyllt på mig istället. Då är det jag som gjort fel, varit fel. Och jag har beklagat mig – varför älskar han mig inte? Varför vill han inte ha mig? Vad är det för fel på mig?
Men; dessa förhållandet har gett mig något – en känsla av att betyda något. Jag har tillmätt mig själv betydelse i att jag är den som kan hela deras sår, som räddar dem. Jag har fått bekräftelse på att jag är viktig och betydelsefull genom att ta ansvar för att mannen ska må bra. Så jag har fått mitt värde. Jag har knarkat bekräftelse på att jag duger genom att ta hand om andra
Idag ser jag detta. Det gjorde jag inte då. Idag vet jag att jag är värdefull som jag är, inte genom att agera helare och räddare. Så nu behöver jag inte välja denna typ av män längre. Hur och var jag ska kunna träffa en sund man har jag ingen som helst aning om; men jag vet att jag inte kommer att välja män som jag behöver rädda fler gånger.
Det känns som våra historier om våra ex förhållanden är så lika. Varenda gång som du skriver något så sitter jag själv och nickar instämmande. Jag beundrar ditt sätt att uttrycka dig i skrift. Du skriver så ärligt och ”naket”.
Önskar dig all lycka till!
vad utsrålar dom som du känner dig dragen till? är det ngt annat som liknar känslan som inte finns där?
min känsla när jag läser kommentarerna blir att jag känner igen mycket, men ser vi andra saker i en person vi inte känner, som förändras när vi känner till mål och syfte med beteendet/utstrålningen/intentionen? Jag gör gärna snabba val och tänker inte efter så mycket, jag litar på att jag kan hantera vad som kommer, det blir kanske inte alltid som jag önskar eller vill, men då får man omprioritera och gå vidare? är det inte så man kommer fram till insikter?
Oavsett hur många fullklottrade sidor man har i sin bok sedan innan, så har inte en ny person varit med så han eller hon kan omöjligt lastas för det som någon annan har med sig in i relationen. Alla förtjänar att få starta på noll! Ingen ska behöva ta ansvar för eller utsättas för effekterna av ens partners tidigare eller nuvarande relationer med ex, familj, arbetskollegor eller vänner.
Det sägs att kärleken inte känner några gränser. Men gränserna är just det intressanta.
Om man tar tag i saker och inte duckar för obehag och konflikter vinner du omgivningens förtroende. Andra kan lita på att du är en person sätter din egen bekvämlighet åt sidan när det behövs. Att våga lyfta fram det som är tveksamt och det som du misstänker inte står rätt till är inte bara modigt utan också en handling som bygger tillit, kärlek, och respekt.