Tänk ett företag som år efter år visar röda siffror. Vänner som aldrig ”hinner” träffas. Dina barn som inte lär sig någonting nytt i skolan. Fysiska träningen som inte ger resultat p.g.a. att du aldrig svettas. Oentusiastiskt valda semestermål.
Skulle jag skriva den här bloggen utan er varma uppmärksamhet och bekräftelse? Nej! Jag skulle tappa inspirationen och glädjen.
Allting behöver energi för att fungera. Pengar behöver strömma in i verksamheten, barnens självkänsla/förtroende växa genom ständigt nya upptäckter och vännerna måste mötas. Att visa sig och göra sin del ger något bra.
När jag läser era kommentarer under gårdagens inlägg, slår det mig hur många som känner det stagnerade förhållandet. Det är sorgligt!
Varför tror vissa att parrelationen är ett undantag från de livsavgörande handlingarna!? Där entusiasm och generositet är något främmande. Något att med slöa ögon, likgiltigt ansiktsuttryck och livstrött kroppshållning ta för givet. En känslomässig kyrkogård.
Det vi gör behöver uppmärksamhet, fokus och vilja för att gå i mål.
Förhållandet skall vara likt ett hem att komma till. En skönt behaglig lounge att slå sig ned i. Perfekt inställd bakgrundsmusik och soffor/fåtöljer som är så bekväma att leende sprider sig. Och belysning som får en att tänka: ”hur lyckades de?” En plats att aldrig vilja lämna.
MEN, det är ingen superinredningsarkitekt som skapar detta utrymme åt dig/er. Utan du/ni – tillsammans.
Tänker du: ”det fixar hon” (ibland han)!? Jag bidrar ju med det praktiska.” Vilken fälla! Då går det här ”företaget” snart back och ingenting finns kvar. Förutom ensamhet, bitterhet och stora frågetecken: ”vad gjorde jag för fel!?”
”Han (ibland hon) såg mig aldrig.” Slarva och snåla inte med detaljerna. Bekräfta varje dag.
Tack för att du ger mig näring min fina bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Hur svårt ska det vara att hitta kärleken
Ha tillit och ett enkelt underbart kärleksförhållande
Vi som försöker på nätet , hur lätt är det ?!
Så träffar jag en fantastisk man , blir förälskad och kommer överrens om att inte vara inne på dessa sidor. Magkänslan tar över och mycket riktigt inloggad morgon till sen natt samtidigt som man får fantastiska sms och kärleksförklaringar
Det är klart att jag avslutade för vem mår bra av att veta att personen du är kär i inte är ärlig , hur ska man kunna fortsätta att ha tillit till någon som måste ha dessa dörrar öppna , förmodligen livrädd och måste ha beredskap ifall att detta händer
Tyvärr vanligt på dejtingsighter så det har jag lagt ned. Orkar inte bli sårad för det gör så ont
Tror att det blivit som ett stort smörgåsbord , bara välja o vraka och bli blasé
Tyvärr så blir detta större o större och många av mina väninnor känner likadant
Bara lite tankar om alla rädslor som finns ❤️️
Kram
Jag lever med en man sedan 7år tillbaka och det är som du säger Nina Wolf. Vi träffades på nätet och kom gemensamt överens om att avsluta dessa sidor.
Magkänslan har sagt att något inte stämmer. Har kommit på honom med att ha hemlisar bakom ryggen. Både på datorn och med alkohol….Det på datorn var enligt honom bara i två minuter…Och alkoholen var bara nåt han håller på att avveckla och att han har full koll…Men varför smyga då????
Jag får hela tiden höra att jag anklagar honom…När jag i själva verket konfrontera honom… Känns hopplöst.
Resultatet är för mig att jag har dessa hemligheter som en klump i magen…Och frågan har han fler hemligheter????
Det har gjort att jag blivit den där tråkiga, ointresserade, oangagerade partner jag aldrig velat bli.
Kan skulle jag lämnat honom vid första förnekelse??
Nu sitter jag här bitter och ledsen och har totalt tappat självförtroendet….
Först och främst, din version, hans är säkert en helt annan.
Din är viktigaste för dig;
Lämna honom om du blir lyckligare av det.
Säkert kommer du få en jobbig tid men vem har sagt att livet ska vara lätt?
Låter inte som en man jag skulle vilja bo under samma tak.
Typiskt män att alltid ha alla dörrar öppna, tänk så trött jag blir när jag ytterligare gång får bekräftat att män inte vågar stå stadigt i vad de tycker eller önskar.. har mer än en gång fått hör o du får mig att må så bra men att tro inte för det att vi har ett förhållande .. okej tro då onte att jag kommer ha prio på dej som inte vågar satsa.. blir så trött på dessa fegisar till män som helgarderar..
Skogsblomma,
Det gäller även kvinnor. Tro mig.
Tänkte kasta lite bensin på brasan.
– Motstånd är ju bra att stöta sig emot.
Det finns ett förtryck som det inte talas så mycket om idag;
Mansförtryck.
Självmord att ens uttala det men jag tänkte ändå försöka förklara hur ett antal tänker. Även en av de människor jag känner den största kärleken för, min terapeut som är kvinna, 60+.
Vi alla talar om att vi måste visa tolerans, acceptera olikheter och respektera varandra eller sig själv, precis som de individer vi alla är.
Om en man visat sin omtänksamhet, omvårdnad till sin partner, man eller kvinna, genom att ta hand om vissa praktiska saker som vi alla känner till:
Byta däck, hamra och spika, bära ut soporna, etc.
Samma man har inte övat upp sina färdigheter i att verbalt uttrycka sin kärlek av olika skäl. Kan vara så att det är hans frusna rum, fick inte lära sig det som barn. Partnern å andra sidan är väldigt duktig på detta och känner att jag vill höra hans kärlek på mitt språk, jag förstår inte att han inte lärt sig det.
Alltså är det mannen fel att inte relatione fungerar.
Det är enligt min definition ett förtryck; gör som jag annars får du inte vara med.
Tror ni att mannen kommer ens försöka lära sig det när det känns som partnern har fingret på avtryckaren?
Att utvecklas tillsammans när ungarna flyttar, är som att börja på nytt.
Våga bli förälskade igen helt enkelt(och svinsvårt då vi hela tiden ramlar in i våra roller och kroniska mönster).
När vi alla var förälskade så såg man bara det rosenröda, vackra.
När förälskelsen gick över började vi se skavanker vi inte sett tidigare.
Då är vägskälet där;
Kan jag acceptera ”felen” eller är de för viktiga sidor för mig?
Om vi väljer det första tror jag att om båda försiktigt börjar närma sig varandra, hjälper man sin partner att förändras.
Lyckas vi med det, uppstår djup och riktig kärlek och det är det vackraste som finns.
”Bli din egen bästa vän för vem annars skulle vara det?”
Var glad och lycklig i dig själv så kommer din relation få näring.
Till sist;
Var lugn ,allt förändras.
Jättefint skrivet Lasse.