I filmen ”Inception” (min favoritfilm) säger en av huvudrollsinnehavarna: ”När en idé väl har tagit fäste i hjärnan (medvetandet) är den nästan omöjlig att radera.” Fundera på det en liten stund: vilka idéer, ständiga tankar, ”sanningar”, övertygelser är du säker på utgör verkligheten? Hur formade är vi inte av våra erfarenheter och kulturen som vi lever i?
Vi matas med nästan identiska nyhetsflöden och våra politiska/filosofiska sanningar får oss att sortera och censurera sådant som inte hör hemma i vår verklighetsprofil. Vi blir väldigt lätt enkelspåriga! Vi avvisar reflexmässigt sådant som inte passar in i våra boxar. Hur fri är vår fria vilja egentligen?
Vi bär även runt på djupt kodade sanningar kring kärlek, förhållanden, kvinnor och män. Vi är säkra på att våra erfarenheter speglar verkligheten. Men frågan är: vilken del av verkligheten?
”Sådan är jag bara! Kvinnor är ombytliga! Jag kommer aldrig mer att lita på en man!” Sådär kan det hålla på inom oss i decennier! Tills en ny idé tar fäste inombords:
”Jag kan kanske förändras? En del kvinnor kanske är ombytliga och jag kan stå stadigt i mig själv trots allt. Det finns kanske män som vet hur kärlek uttrycks i handling?”
Tankar, känslor, vanor, attityder, beteenden…alla är de arkitekter av verkligheter! Att räta på sig och höja blicken kan vara manuset på den nya filmen. Inte alltid lätt men nödvändigt.
Så lämnar du en narcissist – webinar den 4/11. Du är varmt välkommen!
Kärleks och bekräftelseberoende – webinar den 8/11. Varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
”Saken är den att vi säger att vi vill nå upplysning, men det vill vi egentligen inte. Det är bara delar av oss som vill. Egot som tänker på hur trevligt, bekvämt och skönt det skulle vara. Men att verkligen släppa allt och göra det… vi skulle kunna göra det på ett ögonblick men vi gör det inte. Och anledningen är att vi är för lata.”
Citat ur en så bra bok jag läser! Oerhört träffande, tyckte det passade med det du beskriver.
Min verklighet är så snäv så den utgår ifrån att vi är skyldiga varandra att kommunicera och lyssna och ta initiativ till att skapa ett liv i samförstånd, så inte en ska ha rätt och en fel utan för att se hur gör vi för att navigera mellan olika uppfattningar av rätt och fel så att man inte behöver känna sig anklagad för att man presenterar ett perspektiv eller för att man tar initiativ till en lösning.