Styrande för att hon/han ”behöver” någon som visar riktningen? Tyst och diplomatisk för lugnets skull? Orolig och svartsjuk därför att tilliten åkt på smäll efter smäll? Eller rent av avstängd? Utåtriktad och glad så att omgivningen inte skall se en haltande relation? Arg och sarkastisk för att du inte når fram? Varianterna är många!

Vi människor har en enorm förmåga att anpassa och ta på oss roller som vi medvetet eller omedvetet, tror eller är övertygade om, är nödvändiga. Efter en tid i parrelationen blir det så självklart att vi inte ser våra egna eller partnerns mönster. Den bedövande automatiken.

Emellanåt behöver vi ta några steg tillbaka och se oss själva och relationen utifrån. Detta för att inte fortsätta med att köra på i det negativt invanda. Livet kräver utveckling annars dör det.

När någon av partnerna kommer till ett uppvaknande förändras dynamiken i förhållandet. När vi känner att kostymen/dräkten inte längre passar. När vi kommer på oss själva i våra troget spelade roller finns det ingen återvändo: förändring eller avslut. Rollbesättningen är överflödig.

När vi känt på sköna uppåtvindar går det inte att kliva tillbaka till det alltför snäva känslolivet.

Medvetenhet och handling är en enormt stark kombination.

Vilket drama vill du inte längre vara en del av? Vilka förändringar är ett måste för att ni skall kunna dansa vidare tillsammans? Är ni två som ser och förstår?

Önskar dig en fin söndag min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata? Kontakta michael@separation.se