IMG_4343

Attraktion, förälskelse och passion – mumsiga ord och starka naturkrafter. Våra egogränser raderas ut för en tid och vi förlorar oss själva i en annan. Det är vackert och magiskt när vi beredda att göra stora uppoffringar i kärlekens namn.

Och mitt i detta slänger jag in en kanske tråkig fråga: kan vi älska för mycket?

Enligt mig är svaret nej: vi kan inte älska någon för mycket, MEN vi kan älska oss själva alldeles för lite eller inte alls. Vet vad jag pratar om eftersom jag befunnit mig där och det är ingen trevlig plats.

KÖP EN ENKELBILJETT BORT FRÅN SJÄLVRADERANDET I FÖRHÅLLANDET.

Det här händer när vi saknar självkärlek och/eller är med fel sorts partner:

– Vi blir självutplånande, vilket för eller senare leder till att den andre förlorar respekten för oss.

– Vi tappar riktning, initiativförmåga och handlingskraft, eftersom vår inre GPS är helt i händerna på en annan.

– Våra känslor och humör är fullständigt beroende av vad personen vid vår sida säger och gör. Vi blir till emotionella kasperdockor.

–  Egna intressen, vänner och behov läggs åt sidan för att ”tjäna” henne/honom och vi förvandlas till grå skuggor av oss själva.

– Det finns inget riktigt liv att återvända till om relationen tar slut p.g.a. vi helt levt genom den andre.

Vi KAN ge all vår omtänksamhet, godhet och närhet till en annan människa utan att slänga bort oss själva på vägen.

Det kan låta som stora ord det här med att ÄLSKA SIG SJÄLV, men egentligen är det inte så dramatiskt som det låter. Tänkte beröra det i morgondagens blogginlägg.

Kan du känna igen dig i detta? Om ja, vad behöver du i så fall göra FÖR dig själv?

Michael Larsen – livscoach