Här kommer några kvällsord min bloggvän. Det är en repris på ett inlägg från April. Det var flera av er som kände igen sig då så därför kommer en påminnelse 🙂

Mannen eller kvinnan ger sin partner uppmärksamhet och kärlek. Hon/han visar dagligen gester av uppskattning, men dessa når inte fram. En smygande känsla av att inte vara sedd börjar göra sig hörd. Personen som ger av sig själv, kämpar ytterligare för att nå fram: ”Om jag gör det här så…”

Om du tillhör gruppen av människor som känner att du ger och ger, men inte får någonting tillbaka: Varför? Varför lägger du din energi på någon som inte anstränger sig för att behålla dig i sitt liv?

Jag vet: Du hoppas på att hon/han skall förändras och börja se dig. Jag frågar dig igen: Varför?

Låt mig ge dig en mental bild: Föreställ dig att du befinner dig på en flygplats. Du har bokat en resa till ett fantasiskt resmål. Du sitter med ditt bagage i vänthallen och sprudlar av förväntan. Du tittar upp mot tavlan med avgångar och ser att flyget blivit försenat en timme. En lätt rastlöshet börjar infinna sig, men du tänker: ”Bara en timme. Det går fort!” Timmen har gått och nu kommer det upp ett nytt meddelande, som säger att avgångstiden är framflyttad fyra timmar.

Du går till informationsdisken som visar sig vara obemannad. Frustrationen ökar. Timmarna går och nya avgångstider kommer ständigt upp. Du känner dig trött, hungrig, irriterad och desillusionerad.

Precis som den här berättelsen, befinner du dig i ett känslomässigt standby läge när du anstränger dig för någon som inte är närvarande. Det nöter sakta men säkert dig. När är det dags att lämna flygplatsen och boka en ny resa?

Vilka drivkrafter inom dig, är det som gör att du lägger tid och energi på någon som inte är tillgänglig? Förväxla inte rädsla för ensamhet eller revansch instinkter med kärlek.

Jag har ett budskap till dig: Det finns någon där ute som inget hellre skulle önska än att få ha dig i sitt liv. Vad är kärlek, om inte TVÅ människor som njuter av varandras sällskap och  har den andres lycka för sina ögon?

P.S. Jag vet hur svårt det kan vara att släppa taget och titta åt ett annat håll. Fruktansvärt svårt. MEN frågan är: Har du något annat val om du inte skall förlora dig själv?

Michael Larsen – livscoach