Det kan sitta långt inne och vara extremt utmanande att smaka på frågeställningen: är det mannen/kvinnan som jag älskar, eller är det tryggheten, helheten, familjekonstellationen och den sociala bilden som jag håller kärt? Förväntningarna på oss själva som lyckade och lyckliga kan göra att det inte alltid är helt lätt att se vad som är vad. Koncept eller kärlek?
Hur känns lycka för dig?
En man berättar att de romantiska känslorna för kvinnan vid hans sida för länge sedan är borta, men att behöva konfrontera självbilden av att vara en bra en man som samtidigt sårar barnens mamma genom att avsluta relationen, får honom att hålla foten på bromsen. Det ligger djupt präglat i hans tankevärld: ”man håller ihop när man har barn!” Kostanden för det som maler inombords är hög: han älskar en annan kvinna, men även det som han har byggt upp i form av barn, hus, vanor m.m. Skuldtrycket i bröstkorgen är enormt: ”ska jag verkligen behöva ruinera min frus livsstil och drömmar? Vem gör det mig till?”
Det är lätt att kasta ur sig rådet: ”vara sann mot hjärtat och den andre. Säg som det är och avsluta förhållandet.” Det finns starka krafter som kan blockera oss människor, men förr eller senare blir ärligheten oundviklig. Vi vill inte leva i hypnotiska illusioner! Hur viktig är sanningen för dig?
Jag är väl medveten om att livsstilen som vi har skapat tillsammans med en partner har oerhört stark påverkan. Trygghet, ovilja att såra någon, rädsla för en kraschad ekonomi och vår bundenhet till materiella tillhörigheter, kan för några, väga tyngre än någonting annat. Men jag vet också att behovet av att få kunna ge och ta emot äkta kärlek är en av de största krafterna som existerar.
Om du och jag ska få känna oss genuint tillfreds med våra dagar i det här livet, är det avgörande att separera det viktiga från det oviktiga. Vad har verkligt värde för dig? Hur vill du känna i ditt eget sällskap? I en partners?
Så här den sista dagen på 2017: vad behöver du hålla fast vid? Vad behöver du släppa taget om? Vad värderar ditt jag mer än någonting annat? Jag önskar dig ett Gott Nytt År min kära bloggvän! Allt det bästa till Dig!
Konsten att möta rätt partner – webinar torsdagen 4/1 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Att vara ärlig mot mig själv. Att verkligen känna efter vad jag vill!
Tack för alla insikter i år!❤
Nytt år nya mål och drömmar att uppleva. Hoppas ni får ett bättre 2018 och inte allt för ofta stirrar er blinda på backspegeln, utan ser framåt!
Gott nytt år!
Under 2018 vill jag njuta av min frihet. Njuta av att jag har tid och möjlighet att ta hand om mig själv och göra precis vad jag vill av 2018. Njuta av alla människor jag kommer att möta. Njuta av solen och att vara där jag är. Njuta av att börja ett helt nytt kapitel. Som jag själv får skriva. Gott Nyttt År, önskar att vi alla under 2018 kan ta några steg till mot det högsta, bästa och sanna inom oss själva och därmed oxå gentemot andra. ❤️☀️
Jag håller fast vid det lilla halmstråt av drömmar som jag under 2017 faktiskt börjat våga drömma…
Och släpper rädslor som inte fyller någon funktion…
tack för att du fortsätter att skriva Michael! Din blogg är och har varit min tröst under ett antal år i ett knackigt förhållande till mina barns far och till mig själv…förändringen går sakta, men den går åt rätt håll vill jag påstå.
Önskar dig och dina läsare ett riktigt Gott Nytt 2018!
/Em
Tack Michael för en fantastiskt fin blogg som ger fina insikter. Jag önskar dig ett Gott Nytt Kärleksfullt År ❤️⭐️
Tack Michael och hoppas att ditt 2018 blir ett PR fullt med lycka för dig.
Själv ser jag framemot att 2018 kommer att innebära avslut på några arbetskrävande sysslor som studier, byte av jobb och arbete på huset ska bli färdigt.
Gott Nytt År alla hör inne♥️
Alltså jag är så glad att jag ramlade över den här bloggen! Så mycket klokt som kommer ur dig. Tack! Tack för din förmåga att sätta ord på saker och tack för att du delar med dig. Och tack till alla som delar med sig i kommentarerna. Ni hjälper ni med! Gott nytt år till er alla ✨
I teorin låter det fantastiskt att skala bort alla yttre attribut och bara se människan framför sig, men i praktiken handlar en relation inte bara om vilka egenskaper man besitter utan även alla saker som kommer med personen. Vem är din partner på en öde ö utan andra människor och prylar? Vill du stå jämte denna personen? Kan du känna dig trygg? Kan han/hon få dig att skratta i elände? I verkligheten hamnar vi dock sällan på en öde ö. Jag har nyligen träffat någon, utseendemässigt inte någon större skönhet men personen har ett driv som jag attraheras något enormt av, ett rikt socialt liv, trevlig familj, roliga intressen, god ekonomi, mysig lägenhet, spännande jobb, fantastiskt sex. Det låter ju kanske ytligt men hade personen t.ex. haft en taskig ekonomi, inga framtidsvisioner, trasiga familjeförhållanden (okej, det är ju inget man rår för och ska dömas utifrån men skulle ljuga om jag sa att jag inte bryr mig om hur hemförhållanden ser ut, det skulle dock inte vara någon dealbreaker). Så jag undrar, i början av en ny relation, hur ska man kunna skala av ”livsstilen” som hen kommer med och bara se individen? Till saken hör att personen är en väldigt varm, omtänksam och rolig person som jag känner mig trygg och avslappnad med men om personen inte hade haft denna ”livsstil” så är det tveksamt om jag hade gett honom samma ärliga chans. Allt som kommer med honom lockar mig. Vill dock förtydliga att en person som hade haft en attraktiv livsstil men en taskig personlighet skulle jag välja bort illa kvickt
Så intressant Carin.
Mina tankar går till att man kanske ska prata om energier istället. Livsstil, attribut, personlighet allt kommer i ett enda stort paket när man lär känna en person.
Efter ett tag, oavsett utseende, livsstil, personlighet mm kommer man i förhållandet till en ’plats’, en del kallar det tvåårskris men man kanske också kan säga att man ställs naket inför varandra eller att man står med varandra på en öde ö, en plats på vilken man börjar förstå hur den andra personen påverkar din energi och hur din energi påverkar din partner.
Hur är det att leva i detta gemensamma energifält oavsett materiella och sociala sammanhang?
Kanske det gemensamma energifältet inte är konstant. Istället kanske det ibland tar och ibland ger mer energi till dig (givande och tagande). Om det då är livsstilen man blivit förälskad i och inte personen är min tro att energifältet förr eller senare tar mer än det ger.
Är det däremot personen man blivit förälskad i kan ett lyckat gemensammt energifält ’bygga broar över mörka vatten’ och ’plocka ned månen till jorden’ eller bara i all sin enkelhet innebära en hand att hålla i ’när åskan går’ och helt underbara stunder vid frukosten på lördag morgon.
Kram alla
Jag tänker på mannen i exemplet. Kvinnan han älskar lär inte vänta på honom. Han kommer förlora allt genom det tankesättet: tids nog kommer frun inse faktum och själv lämna, vem vill leva med ngn som inte förmår att ge och ta emot kärlek i längden? Och då har han ingen kvar pga fegheten att inte våga känna på riktigt och vara sann inför sig själv. Det är en lose-lose.