När jag pratar med människor som fastnat i negativa tankebanor och känslolåsningar gällande en partner eller ett ex som är emotionellt otillgänglig, som kör med härskartekniker, som är för trasig för att kunna ha en hel relation, tänker jag ofta: ”Är detta kärlek eller starkt laddade behov?”
Jag lyssnar till dem som inte kan släppa taget om personen som behandlar/behandlat dem under all värdighet. Dagar och nätter håller oss mentalt kidnappade:
”Hur kan han göra så här mot mig!?”
”Hon var otrogen mot mig vid minst tre tillfällen under vårt första år tillsammans, men jag kan ändå inte släppa taget. Jag älskar henne, men förstår inte varför!”
”Jag känner mig helt förstörd i den här relationen, men förmår mig inte att gå vidare! Mitt förnuft vet precis vad jag behöver göra…”
”Det är nu två år sedan som det tog slut men det enda jag tänker på är honom.”
Är du säker på att det personen du älskar?
Det handlar ofta om beroende och bundenhet till en känsla. Ett rus som vi är rädda att förlora, eftersom när dramat tystnar, möter vi tomhet vilket känns fruktansvärt ensamt.
Fråga dig själv:
”Hur ser äkta kärlek ut i praktiken? Hur känns den i kroppen?”
Inte sällan handlar det om behov och bekräftelsetörst, fysisk attraktion, sår som vi på en omedveten nivå försöker läka, kanske strössel av förälskelse, men kärlek…
Kommer du någonsin att kunna känna dig älskad av den här mannen eller kvinnan? Kommer ditt självvärde en dag att höjas i det här sällskapet?
Vi vill så gärna eftersom längtan ropar i desperation! Mixen av en relationshistoria och drömmar om framtiden hypnotiserar våra hjärnor till extremdiplomati: för visst kan väl han/hon en dag att förändras, så att allt blir enastående?! Medberoende krafsar hårt på dörren!
Vi stirrar oss blinda så att vi missar det som är. Vi söker alla möjliga svar från vänner och bekanta. Vi berättar om alla jävligheter som utspelat sig. Hur förbisedda och förminskade vi känner oss. Vi får i all välmening goda råd och vi inser hur rätt vännerna har, men ändå trillar vi dit. Gång efter gång!
Förtrollningen behöver brytas!
Vi behöver skala ned det till sin rena essäns: Kärleken är okomplicerad! Den vill under alla omständigheter väl.
Allt annat är förvrängningar!
Vi behöver jobba oss igenom lagren av illusioner som håller oss fångna, så att vi blir fria att älska och älskas.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Låt oss prata kärlek och relationer! Webinar den 6/12 kl 20.00 – Du är varmt välkommen! Anmälan här.
Precis vad jag behövde läsa just nu när jag funderar på om det inte är mitt ex jag älskar ändå… Jag har blivit polisanmäld, uthängd i orosanmälningar osv… Allt annat än kärlek har han visat mig..
Jag älskar orden: Kärleken är okomplicerad. Den vill under alla omständigheter väl.
Så är det med Kärlek!
Och med de här kloka orden förstår jag att det kanske aldrig funnits någon okomplicerad kärlek i mitt liv…
Därför att många människor bär med sig gammalt bagage. Liksom att vi inte fick lära oss om relationer och kärlek under uppväxten. Den dagen det blir ett ämne i skolorna kommer mycket att förändras. Det bästa till dig Anna!
Det kanske är så att okomplicerad kärlek är förunnat några få.
Är inte säker på att alla människor vill sina medmänniskor väl inte ens under de bästa av stunder de är för upptagna med att tillfredsställa sina egon.
Jag har aldrig heller upplevt bara ren kärlek. När jag läser om det andra så känner jag att det är det som känns bekant. Men det är bra att få hjälp att se en skillnad. Även om det känns tragiskt på nåt vis att inse hur mycket rädslan styr mig hela tiden. Inte kärleken. Utan behov, bekräftelsetörst, försök att läka gamla sår, desperat längtan etc. Men jag tror att jag är påväg åt rätt håll nu. Vill verkligen känna mig lugn och full av kärlek till mig själv och andra. Så att jag inte hela tiden upplever att jag behöver något/någon som jag inte kan få. Brist. Det är inget roligt tillstånd.
Så sant så…kärlek och viljan till varandras bästa ska vara enkel
Ååh Tack Michael !
Gjorde för en stund ett skutt ner i
Kanske …
Nu, i bättre känsla efter Din text.
Tack för påminnelsen, den behövdes, precis just nu.
Du är Guld värd.
Tack Emilienne! Härligt att du fick ett lyft uppåt:-)
Visste inte att kärleken kunde kännas så enkel, Den bara är och får oss båda två att må bra i vår relation och vilja varandra väl.
Där tillit och trygghet får oss att våga kommunicera och ta upp jobbiga saker bara för vi litar och vill varandra så väl.
Det är så stor kontrast till min förra relation.
Har lärt mig så mycket om mig själv sedan jag lämnade min förra relation och ser nu att jag är mycket tydligare en jag var i mitt förra förhållande och att jag inte tar något förgivet. Och njuter av att vara ett vi varje stund vi ör tillsammans.
Ha en fin onsdagskväll.
Underbart att höra Kerstin ❤️
Ja det är det Petra
Härligt att höra Kerstin:-) Önskar även dig en fin onsdagskväll.
Okomplicerad kärlek som vill mig väl har jag till mina föräldrar och barn.
Jag fick smaka på denna kärlek under ett års tid av en underbar man och vet hur fantastiskt det kan kännas.
Vet att jag kan få det igen om jag anstränger mig för att skapa min lycka.
Men frågan är om jag någonsin faktiskt hade det i de 26 åren med min före detta, även om jag älskade honom mer än något annat, IOM att han inte kände samma tillbaka.
På fredag ska jag på dejt och han känns rätt och har jag tur så kan denna slags kärlek uppstå.
♥️♥️♥️
Lycka till på din dejt fina du ❤️ Tycker så mycket om att läsa dina inlägg.
Känner igen det du skriver så väl. Precis separerat efter ett 9 år långt förhållande där jag mått skit rent ut sagt, största delen av tiden. Missbruk, psykisk och fysisk misshandel från och till hela tiden, otrohet o lögner. Ville lämna honom i så många år men klarade inte av det, var rädd och älskade honom, men nu är jag inte så säker på att det var kärlek. Jätte bra inlägg, tack!
Hade jag läst detta i våras efter mitt uppbrott hade jag klassat detta som naivt och nonsens. Men efter en vår och sommar av självransakan, sorg, ilska och ifrågasättande av vad jag vill/behöver så köper jag detta rakt av, alla dagar i veckan.
Jag var besluten i att sluta söka efter kärlek och istället fokusera på mig själv inåt. Göra saker som jag mår bra av, vara spontan, och öppna upp för nya saker som gamla jag skulle låtit bli.
Men en sen sommardag så mötte jag henne. En fika på tu man hand blev snabbt till ett aktivt dejtande. Jag ställde mig själv frågan hundra gånger; är det här rätt eller är det bara en önskan i mina tankar. Men varje gång var svaret att det här är rätt till 100%.
Jag skulle beskriva vårat förhållande som en stillsam å som slingrar sig sakta fram. Givetvis finns en stark fysisk attraktion. Men det är inte den som är bränslet, bara en härlig krydda. Jag älskar hennes närhet och saknar henne när vi inte ses, men saknaden drivs inte av rädsla eller osäkerhet, enbart av äkta varm och givande kärlek!
Det roliga är att hon också är en läsare av denna blog, mycket gemensamt har vi.
Nu säger jag inte att detta kommer vara förevigt, jag kommer aldrig sluta att jobba med mina brister och fel. Men dom rätta förutsättningarna för evig kärlek finns nu. Tror det är det här som kallas för att komma hem!
Tack Michael för alla kloka ord och tankar som du delar. Utan dom hade jag aldrig hittat just henne!
Kommer givetvis fortsätta att läsa och följa dig. Jag blir aldrig klar, men jag blir bättre.
Så fantastiskt roligt att höra Mats! Grattis till er båda 🙂 Det märks att du har jobbat med dig själv.
Så fin beskrivning av vad som måste vara en underbar känsla…
Ååh Mats; Du ger mig hopp !
Underbart att läsa att Du gjort helt om och att Du aktivt väljer utveckling.
Må Er kärlek vara – o d tror jag den gör med Din fina inställnig.
❤❤
Grattis Mats 🙂 ❤️ Det e ni värda…
Tårarna trillar ner för kinderna. Jag förstår nu varför jag står kvar, inte är det av kärlek i alla fall. Frågan om den ens funnits. Jag är så sjukt beroende av hans sätt och detta bör jag bryta. Du får mig att tänka Michel. Tack.
Tack för att du skriver här på bloggen Busan. Du är med och gör den här platsen levande.
Ursch…ikväll blev jag ledsen igen. Jag har det ju så fantastiskt fint på min skola, och min utbildning känns HELT RÄTT. Jag vet att jag är på exakt rätt ställe just nu. Har så många fina möten och får uppleva så mycket nytt, härligt och roligt. Jag tror verkligen att jag hittat det jag vill göra i framtiden. Jobba med människor, hälsa och livsstil. Men ÄNDÅ känner jag sorg över att det här med kärleksrelationer verkligen känns som en bortskuren del i mitt liv. Det verkar bara inte ska höra dit. Kan det vara så? Att det helt enkelt är för andra, och inte för mig? Jag möter helt enkelt inte någon som jag vill vara med och som vill och kan vara med mig. Och jag har ju liksom inget mer jag kan göra än att bara leva med det? Fast det är sorgligt och stressar mig, eftersom jag oxå vill känna hur det är att få vara lyckligt kär.
Jag tror att vi måste lära oss lyssna mer inåt…vår inre röst är den vägvisare vi ska följa för den strävar alltid efter att vi ska må bra och därigenom ge oss allt vi behöver. Det vi behöver är sällan det vi TÄNKER oss. Vi lever större delen av vårt liv i huvudet där vi upprepar samma sak för oss själva dag efter dag och till slut så har vi TÄNKT fram hur kärlek ska vara och kännas. Det vi säger till oss själva blir ju till slut en sanning så om vi säger till oss själv att jag kommer aldrig träffa nån, det finns ingen som hen, jag kommer aldrig bli lycklig igen osv. så har vi planterat en falsk sanning i kroppen som vi fött fram i vår hjärna vilket hindrar oss från att komma vidare. Vi överlåter känslomässiga beslut till kroppens dator (hjärnan) vars egentliga uppgift är att verkställa och utföra kommandon som hjärtat vet är rätt, och sen blir vi förvånad över att vi inte mår bra/är lycklig. Jag har själv blivit hjälpt av detta känslostyrda ”tankesätt” efter uppslitande separationer där jag verkligen trott att mitt liv varit över, för när jag skalat av allt till den innersta kärnan så har det visat sig att de känslostormar jag faktiskt upplevt efter att ha blivit lämnad inte har haft så mycket med kärlek att göra egentligen. Det är ju självklart olika för alla men i mitt fall har det varit så. Om vi lär oss höra oss själv så kommer vi finna rätt väg och hitta den där kärleken som är genuin. Och jag tror att den är värd att vänta på! Det här är vad jag tror på och försöker leva efter. Låt hjärtat visa dej vad du vill, låt hjärnan sköta logistiken. Kram på er