När jag pratar med människor som fastnat i negativa tankebanor och känslolåsningar gällande en partner eller ett ex som är emotionellt otillgänglig, som kör med härskartekniker, som är för trasig för att kunna ha en hel relation, tänker jag ofta: ”Är detta kärlek eller starkt laddade behov?”
Jag lyssnar till dem som inte kan släppa taget om personen som behandlar/behandlat dem under all värdighet. Dagar och nätter håller oss mentalt kidnappade:
”Hur kan han göra så här mot mig!?”
”Hon var otrogen mot mig vid minst tre tillfällen under vårt första år tillsammans, men jag kan ändå inte släppa taget. Jag älskar henne, men förstår inte varför!”
”Jag känner mig helt förstörd i den här relationen, men förmår mig inte att gå vidare! Mitt förnuft vet precis vad jag behöver göra…”
”Det är nu två år sedan som det tog slut men det enda jag tänker på är honom.”
Är du säker på att det personen du älskar?
Det handlar ofta om beroende och bundenhet till en känsla. Ett rus som vi är rädda att förlora, eftersom när dramat tystnar, möter vi tomhet vilket känns fruktansvärt ensamt.
Fråga dig själv:
”Hur ser äkta kärlek ut i praktiken? Hur känns den i kroppen? Hur behandlar och behandlas vi i en äkta relation?”
Inte sällan handlar det om behov och bekräftelsetörst, fysisk attraktion, sår som vi på en omedveten nivå försöker läka, kanske strössel av förälskelse, men kärlek…
Kommer du någonsin att kunna känna dig älskad av den här mannen eller kvinnan? Kommer ditt självvärde en dag att höjas i det här sällskapet?
Vi vill så gärna eftersom längtan ropar i desperation! Mixen av en relationshistoria och drömmar om framtiden hypnotiserar våra hjärnor till extremdiplomati: för visst kan väl han/hon en dag att förändras, så att allt blir enastående?! Medberoende krafsar hårt på dörren!
Vi stirrar oss blinda så att vi missar det som är. Vi söker alla möjliga svar från vänner och bekanta. Vi berättar om hemskheterna som utspelat sig. Hur förbisedda och förminskade vi känner oss. Vi får i all välmening goda råd och vi inser hur rätt vännerna har, men ändå trillar vi dit. Gång efter gång!
Förtrollningen behöver brytas!
Vi behöver skala ned det till sin rena essäns: Kärleken är okomplicerad! Den vill under alla omständigheter väl.
Allt annat är förvrängningar!
Vi behöver jobba oss igenom lagren av illusioner som håller oss fångna, så att vi blir fria att älska och älskas.
Michael Larsen – relationscoach
Så sant!!!
Jag är fast i tankarna, allt går runt. Varför gjorde jag så, varför sa jag så, jag kunde gjort så mycket annorlunda, varför gav hon mig så mycket skuld o projicerade allt på mig?
Trots allt negativt som hände kan jag inte släppa henne, jag älskar henne ändå.
Smärtan är total, trots att 1 år snart har gått..
Jag försöker tänka att den jag älskade inte finns mer.. att den jag ibland möter är någon annan person i samma skal fast med en kall sida..
Enligt min terapeut har hon starka drag av borderline – men jag älskar henne ändå..
Hemsk känsla att livet bara är tomt och hopplöst..
Mitt ex finns fortfarande med i mina tankar även fast det gått över 1 år sedan separationen. Varför frågar jag mig? Ibland vet jag inte om det är för att jag älskar honom eller om det är ruset efter en känsla. Han hade ett stort bekräftelsebehov vilket han sökte hos andra kvinnor hela tiden. Det gjorde ont varje gång jag kom på honom, men jag kunde inte gå ifrån honom. Innerst inne visste jag att jag behövde lämna honom för att jag skulle få må bra igen.
Till slut blev det så att han inte orkade längre och valde att bryta kontakten helt, vilket också var fruktansvärt i sig, men där tog det slut. Jag har aldrig känt mig så emotionellt dränerad i hela mitt liv. Allt blev svart.
Jag har det bättre där jag är idag, men det finns fortfarande dagar där jag blir ledsen. Då frågar jag mig om eller när jag kommer att bli från alla dessa tankar som kretsar kring honom. Kanske behöver jag ytterligare tid för att komma dit.
Helena:
Jag grät när jag läste din text❤️
Kärlek den gör ont..
Håller med, när kontakten helt är bruten så är sorgen brutal.
Relationen började med extrem lovebombing, sen nedvärdering, avslut och silent treatment. Samt härskarteknik däremellan.
Men jag valde att blunda för det som inte var bra i relationen, bara för att få några procent av den extremt varma sida som fanns där i henne.
Ja.. hur fan går man vidare i livet när man försökt allt som står i alla böcker om separation? (Träning, vänner, nya rutiner, släng ut det gamla, byt miljöer, mindfulness, terapi osv)
Kram till er alla med krossat hjärta
Har levt i 24 år i ett destruktivt förhållande, utan närhet å utan kärlek fast jag trodde jag va kär. Har skrivit här förr om hur jag tex. blev utkastad på altanen i minusgrader utan kläder i en timme å mkt mer…
Lyckades hitta styrkan för snart 3.5 år sedan å ta mig därifrån, varit jobbiga år även efter flytten då jag inte fick va ifred å vi har gemensamma barn å jag är därför tvungen att ha fortsatt kontakt med honom. Men nu 1.5 år tillbaka är det hyfsat lugnt…
Har nu träffat en annan man som fick ”jobba rätt hårt” innan jag släppte honom inpå mig, han är snäll å älskar kroppskontakt vilket va jättejobbigt i början, vill spendera tid med mig å visar att han tycker om mig…
Hur kan jag veta att jag är kär i honom, jag känner mig osäker på vad kärlek är för nått? Jag vet att jag älskar hans famn, känns som ”hemma” när han håller om mig. Börjar kunna slappna av lite när han är i närheten. Jag älskar när han rör vid mig å jag saknar honom när han inte är i närheten…. är det de som är kärlek, vad är kärlek??? Känner mig skadad å osäker på vad kärlek är…. Så jag hade velat att du förklarar vad kärlek är för nått i nått blogginlägg tex
En som undrar…