Minnen kan vara helt underbara, något att luta sig emot och som för ett ögonblick låter oss sväva bort i ett oslagbart landskap. Eller så tar minnena oss till emotionella platser som vi helst av allt vill få enkelbiljett bort ifrån.
Många människor går runt med tunga minnen som håller dem likt känslomässiga fångar. Genom vardagen, i drömmar, musik, dofter och platser gör sig minnena påminda där svåra känslor likt en beställning poppar upp.
En hel del av oss har säkert undvikit platser för att slippa tankarna på det där kraschade förhållandet, vänskapen som bröts eller perioden av ofrivillig ensamhet. Det är just undvikandet som begränsar oss och yttrligare förstärker myten.
För några år sedan kom jag på mig själv med att inte vilja besöka ett shoppingcenter. När jag rannsakade mig själv handlade det om minnena från en tidigare relation som jag uppenbarligen inte kommit över. Nu när jag ”avslöjats” började jag istället åka till den här platsen med goda vänner. Vi fikade, handlade, åt och skrattade och så småningom bröts förtrollningen i mitt huvud. Nya minnen skapades.
DET ÄR INTE FRÄMST MINNENA I SIG SOM ÄR DEN STORA BOVEN, UTAN KÄNSLORNA SOM VI ASSOCIERAR TILL DEM.
Vi kan avdramatisera svåra minnen genom att medvetet, i en trygg miljö och med rätt människor återuppleva dem i detalj. När vi kliver in på scenen tillsammans med rädslan, sorgen, ensamheten etc. och låter känslorna få vara precis som de är, utan att fly in bakom kulisserna kommer modet att växa sig fast inom oss. Konfrontation med demonerna är bästa sättet att få dem tappa ansiktet. Vänd aldrig ryggen mot din ”fiende.”
DET ÄR EN GIGANTISK SKILLNAD MELLAN ATT LEVA OMEDVETET OCH MEDVETET. Det senare kan göra oss fria.
Har du några platser eller situationer som du undviker för att slippa påminnas? Berätta gärna min bloggvän.
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar