Läser era kommentarer och berörs över hur ni stöttar varandra: uppmuntrar, delar med er av det svåra, visar sårbarhet, styrka och hopp. De skiftande fasetterna av hur det är att vara människa! Vi läker genom igenkännandet: ”hennes/hans berättelse liknar min! Jag är inte helt ensam!”
Vad betyder det egentligen att tycka om sig själv – eller t.o.m. att älska sig själv? Är det inte bara positivt tänkande med sliskig yta? Floskler som säljs in för att vi skall må lite bättre?
Jag vet; vägen framåt är kantad av cyniker – personer som när sig på att recensera ditt liv.
Men behöver du verkligen bry dig om dessa energiförövare?
Tänk om det finns något grundläggande inom oss som förtjänar att få le, njuta, förundras, skratta, drömma, förverkliga… vara omtyckt och respekterad av du.
Om ja, hur börjar vi i så fall?
- Avslöja de självnedtryckande tankarna och handlingarna som du upprepar dag efter dag. Se igenom det som låser dig i ett kroniskt melankoliskt tillstånd.
- Gör minst EN sak varje dag som du kan respektera dig själv för. För en del kan det innebära något så till synes litet som att gå upp en kvart tidigare på morgonen. Vara en mer närvarande partner och förälder, fysisk träning, hålla städat i hemmet. En sak som kan förändra allt annat… Bra vanor är en fantastisk smittohärd!
- Dela din oro! När vi går runt med tyngder och ”tänk om” bilder, blir de oftast oändligt mycket större och mörkare än vad de egentligen är. Berättandet ger perspektiv och inte sällan finns lösningarna närmare än vi kan föreställa.
- Låt ord och handling överensstämma (jag vet vad självbesvikelser gör med en). Sätt upp realistiska mål och följ dem – varje dag! Bannlys uttalanden som: ”jag borde börja äta hälsosammare, träna… En dag skall jag… Om han/hon inte gjort så mot mig…” Du styr upp livsriktningen genom det du gör idag, inte genom det du vagt sitter och önskar.
- Ha personer i din närhet som lyfter. Marinera varandra i kärleksfull bekräftelse. Gör bra saker för andra. Givande ger! Kärlek till andra multiplicerar kärleken till dig själv.
Vi är mer än vår historia och situationen vi befinner oss i! Vilka drömmar hade personerna som mejslade in orden i stenblocket (bilden ovan) för tusentals år sedan? Vad hade de sagt till dig att göra med din tid? Vad hade du velat säga till dem som kommer efter dig?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tack!
Jag tycker verkligen om mej själv efter mycket jobbande på mej men samtidigt så händer det mest otroliga sakerna i mitt liv så jag börjar sakta men säkert falla tebax,detta eviga kämpande mot allt och alla som tyvärr är ett måste det tär på en…så nu lever jag bara och inget annat men tycker om mje själv det gör jag för på något sätt lyckas jag resa mej upp varje gång men det börjar bli tröttsamt <3
Visst är det fantastisk vilken stöttning man får på denna blogg..
Är så tacksam för det bara att någon läser och sedan ger en kort kommentar gör att jag tar mig vidare eller bara att få läsa någonannans kommentar och känna igen sig och känna att jag är inte ensam. Så tack Alla..
Idag känns det bättre för det är ju bara jag och mina tankar som styr mitt liv. Ska läsa denna sida om och om igen när de negativa tankarna kommer och tankarna om jag bara jag borde…
Så nu ska jag ut på en promenad, fika med en vän och njuta av att göra det jag vill, få energi så jag kan vara en närvarande mamma när barnen kommer på måndag och då njuta av att ha dem i tre veckor.
Ha en fin lördag
Tack själv Kerstin! 😀 Ha en UNDERBAR dag med din kära vän! ❤️
Tack för att du delar så generöst Kerstin! Önskar dig en fin dag.
Jag hade länge attityden att ensam är stark. Men när jag hamnade i kris så insåg jag efter ett tag att jag inte skulle klara det på egen hand. Jag bad därför om hjälp. Från min chef att få hjälp via vår företagshälsovård, mina grannar att ta mina barn ibland när jag behövde få andas i 10 minuter och från mina föräldrar och vänner att bara finnas där. Och det var kärlekshanling mot mig själv. Jag visade mig själv att jag brydde mig om mig!
Viktigt det du tar upp Emma: att be om hjälp visar att vi bryr oss om jaget. En kärlekshandling…
Tack! Känns otroligt bra att jag fann denna sida. Just nu går mina känslor som i en bergochdalbana efter att ha blivit ”lämnad” sedan 1 månad tillbaka. Min partner vill inte prata men jag känner ett behov av att få svar.
Jag vet hur du känner
Augustina ( i en av mina krönikor) är min kvinna om jag stannat längre.. Nu gick jag i tid men sidor lever kvar. Förståelse och känslan av att inte vara ensam är enorm! Styrkan i att ha någon som VET vad en känner är oslagbar. Blir så glad när jag ser hur alla pushar varandra här!!
Jag kan tycka att det är så lätt att tappa bort sig själv och vad man drömmer om..
Ibland vet jag och ibland inte, vissa gånger vet jag inte om det är rädsla eller ovilja..
Känns som jag gått från massa handling, som jag långt från alla gånger lyckats med eller genomfört, till tomt prat och att allt står stilla. Jag vet inte i vilken riktning jag ska och det känns frustrerande att jag inte får något att hända eller vågar..eller om det är att jag inte vill.
Försöker se det som en säsong att så inför framtiden..frågan är bara vad…klurigt.
Det jag tycker är svårast är inte att tycka om mig själv, eller att agera så vettigt och värdigt som möjligt i min vardag och i mina val. Det jag tycker är svårast är att behöva vara så mycket mer ensam än vad jag skulle önska, i bemärkelsen utan en par-relation. Och känslan av att det väntar ännu mer ensamhet framför mig just för att jag vill ha något som känns äkta och bra om det ska vara värt att gå in i. Jag tycker att avsaknaden av närhet, både kroppslig och själslig, i mitt fall från en man/partner, är väldigt plågsam. Och det helt oavsett att jag tycker om mig själv, har barn, vänner och husdjur. Jag trodde inte att mitt liv skulle bli så här i den här åldern, trodde naivt nog att jag skulle ha en partner just för att jag har satsat på äkthet och ärlighet och inte bryr mig så mycket om ytliga faktorer. Men det verkar snarare göra det svårare att hitta någon det funkar med – urvalet av möjliga personer minskar. Och hur mycket jag än tycker om mig själv så vore det så mycket roligare, varmare och mer levande, att dela livet med en partner än att föra alla dialoger med sig själv, trösta sig själv, peppa sig själv. Men visst, du Michael har helt rätt att man måste börja med sig själv. Det är grundkursen. Skriv gärna något om hur man tar sig an överkursen också 🙂
Känner igen mig så mycket i det du skriver. Stämmer väl in på mig. Jag har precis skilt mig från en man som inte hade förmåga att visa mig kärlek för att han inte älskade sig själv. Detta försökte jag överkompensera. Min lärdom blev att det inte går att överföra utan måste komma från personen själv så här är jag nu – ensam. Lycka till att hitta den rätte för dig.
Håller helt med dig Maria , lever ensam efter av att ha lämnat en man som drack för mycket periodvis, är så oerhört trött på att vara singel efter att stått upp för mig och mina behov, inte ens min värsta ovän skulle önska det som hände mig i förhållandet, men jag saknar allt det goda en tvåsamhet innebär
I livet är det meningen att vi ska vara två, och min högsta önskan är att få.uppleva det igen…
Känner igen mig så mycket i det du skriver. Har också vänner och ett barn, men känslan av ensamhet är ändå stor… Att vara själv med funderingar, tankar, känslor och beslut i vardagen är ensamt. Pratar såklart med mina vänner men de har ju sitt eget liv också. Känner att en stor del saknas ändå… Vill inte heller ”nöja” mig med vad/vem som helst, det måste kännas väldigt bra om jag ska gå in i en relation igen.
Har dessutom svårt att tycka om mig själv, att känna att jag är okej. Det gör ju såklart inte saken bättre….
Försöker jobba på det
Kram till er alla som kämpar på olika sätt och delar med er så generöst. Det betyder så mycket.
Kraam
En av de svåraste saker med en separation tycker jag är att inte längre ha någon att höra ihop med. Jag kan tycka att det är skönt att vara ensam ibland men när man inte själv har valt ensamheten så känns den tung. Har inte heller direkt någon att prata med.
Ja, den förlorade samhörigheten är nog det som känns värst i och med en separation. På sikt ger det med sig:-) Värme till dig cj.