Hade aldrig kunnat skriva om det jag gör om det inte var för att jag blivit sårad, lämnad, levt i totalt mörker och en dag hittade kraft igen. Trodde länge att jag var en stabil man som hade koll på det mesta. Det hade jag också tills allt det som jag trodde på och drömt om rycktes undan av en annans beslut. Trots min utbildning (tänk så lätt det är att vara naiv och tro att det skall skona, eller åtminstone få en att landa kontrollerat) var det som om jag inte ens visste vilken årstid som gällde. Jag var fången i de egna tankarna och känslostormarna.
Ser det ständigt omkring mig: människorna som vi alla tror lever de ”perfekta” liven”, stå där avklädda, nakna inför det ”de aldrig trodde skulle kunna hända.” Vi blir hemlösa i den egna personen.
Visst kan de låta uppgivet och tungt nu, men vet du vad? Berättelsen slutar inte här: jag ser människor resa sig upp igen, hämta kraft, lära känna sig själva på riktigt, bli mer genuina, empatiska, förstående för andras och den egna sårbarheten. De vassa kanterna i oss rundas av så att vi kan leva mer komplett.
EN AV DE STÖRSTA ILLUSIONERNA SOM EN FRAMGÅNGS/LYCKAD JAGANDE OMVÄRLD HYPNOTISERAR OSS ATT TRO, ÄR ATT VI STÄNDIGT HAR KONTROLLEN.
Riktig kontroll innebär förståelsen kring att styrka inte ligger i att kontrollera, utan orka be om hjälp, stå ut i frustrationen, uppmärksamma rösten på insidan som kanske knappt hörbart viskar: ”en dag kommer du att kunna stå upp igen.”
Nya människor, möjligheter, kärleksfulla band kommer att göra entré även om dina känslor just nu skulle säga annat. Har varit på de stormigt regnpiskande platserna och vet vad jag pratar om.
Hur har du rest dig upp igen efter motgångar och nederlag? Om du är mitt uppe i det värsta – vad behöver du få känna?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tack Michael, behöver verkligen få höra att livet kommer att bli bättre och inte alltid kännas så här ensamt. Det är lätt att tro i alla dessa intensiva känslorna att det alltid kommer vara så här.
Kram
De smärtsamma känslorna kommer att förändras till inre styrka Linda. Allt det bästa till dig.
Jag behöver få känna att det är okej att få vara ledsen och sörja. Det är skönt att få höra att det kommer att bli bättre men samtidigt är det här och nu som jag är ledsen och då önskar jag verkligen att de få människor jag har runt omkring mig, verkligen kunde förstå att jag behöver få komma ur detta i min egen takt. Det blir inte bättre av att få höra att det är dags att rycka upp sig och gå vidare. Hade jag kunnat göra det så hade jag ju gjort det!
cj;
Har läst många av dina inlägg och känner igen mig i allt! Du är inte ensam!
Det här med att folk i omgivningen tycker att jag ska rycka upp mig och kommer med floskler som ”tänk på att det är han som har gjort en förlust, inte du”, ”tiden läker alla sår”, ”mister du en…” gör mig alldeles… Galen rent ut sagt!!
Det har bidrag till att jag har ”isolerat” mig och det är ju inte heller bra. ”Prince Charming” kommer ju inte precis och ringer på dörren…
Jag kan bara säga utifrån mig själv: tillåta dig sörja! Och ett tips från mig; skriv!
Skriv dagbok. Skriv ner ALLT – helt ocensurerat.
Skriv så fort något poppar upp. Det tömmer huvudet på allt som mal, hjälper akut för stunden och även lite längre fram. När du tittar i ”backspegeln” ser du hur ”det” (skriften och därmed även livet) har förändrats. Det hjälper i alla fall mig otroligt mycket.
Tänker på dig, cj!
Väldigt fina och kloka ord du delar med dig Christin:-)
Tack Christin! Så skönt att känna att jag inte är ensam i detta om att bli alldeles ”galen” av alla dessa ”goda råd” från omgivningen.
Jag brukar skriva av mig när något känns jobbigt men nu är det precis som om jag har fått någon slags blockering, jag kan inte få ner ett enda ord!
Du behöver din tid för att sörja cj och ingen kan tala om för dig hur lång tid det skall ta. Under resans gång är vi många som finns här för dig.
Tack för dagens blogg Michael!
Så träffande…
Problemet är väl att man (läs jag) tyvärr inte står ut med maktlösheten och jag kommer inte ur den. Den är som om jag skulle ramla i sjön – och jag kan inte simma…
En väninna sa förvisso till mig för ett tag sedan; ”Christin, du är som en sten som har fallit från en klippa. Först var du vass och kantig. Nu när tidvattnet har sköljt över stenen har dina kanter rundats av…”
Vackert sagt och förhoppningsvis kanske det stämmer lite grann.
Jag vet vad jag ”vill” och kan bara önska att det någon dag kommer att slå in…
Varma hälsningar
Jag tror (tyvärr) inte jag kommer orka ta mej tillbaka till den jag var. När jag gjort det har något slagit undan fötterna på mej igen och listan kan göras lång på vad som finns i ryggsäcken. Kan inte ens gråta eller skratta längre, men jag önskar jag orkade en gång till att ta mej tillbaka och känna något och inte vara tom känslomässigt.
Ingela, du kommer aldrig vara den du var innan, så säger folk till mig i alla fall. Men du kan bli hel och glad och lycklig igen.
jag tror tricket är att inte tro att man kommer tillbaka till vem man var. utan försöka bli den man vill vara. ( ja jag vet hur fan skall det gå till….) men endå att önska sig tillbaka är nog meningslöst.
kram på dig!
Vissa dagar är dina inlägg otäckt träffande Michael! Jag var också en person som trodde mig ha koll på läget och upplevde mig enormt mentalt stark. Men det var verkligen som att någon drog undan mattan och nu är det nästan fritt fall. Jag vet att det inte alltid kommer kännas såhär men det kommer göra det under lång tid. Jag försöker ta en dag i taget och fylla tiden med sånt som jag tyckte om innan det här började. Min målsättning är att om ett år kunna skriva ett inlägg här och berätta för dom som då är i början av sin ”resa”, att det kommer bli bra tillslut.
Du har en fantastisk inställning till det som sker Matias – den är ovärderlig!
Underbart att läsa dina inlägg som alltid Michael!!
Du träffar mitt i prick nästan alltid med det jag varit med om ….
Måste bara få säga några ord med detta…o det är att tillåta sig sörja oavsett vad andra tycker och säger är nog det alla borde göra. Stäng ut alla som inte bryr dig ”på riktigt” för ett tag. Ta tiden som behövs för att just du ska orka. Jag gjorde exakt det men först efter att de flesta dlutade höra av sig. Dom tyckte att jag ”ältade”. Inget sårade väl mer än att höra vad dom egentligen tyckte. Så jag stängde ut mina vänner och ”höll mig undan” för dom orkade inte med ”den ständigt trötta eller ledsna”. Det var ytterligare en motgång och en bedvikelse, vilket jag inte orkade.
Så jag tog den tiden som krävdes för att ”orka” igen…och det var nog det bästa jag kunde göra. Har idag inte samma umgänge…de ”äkta” vännerna stod kvar o lyssnade och fanns där då jag behövde oavsett vad. Det är ”äkta” vänskap.
Så alla ni därute som kämpar…ta er tiden, oavsett vad andra säger. Dom riktiga vännerna står ”fast” vid din sida”.
Kram på er ♡
Viktig poäng du har där GJ med att de äkta vännerna står kvar och lyssnar. Tack för delar 🙂
Vilken fantastisk blogg! Jag har precis hittat hit och det känns precis som rätt blogg för mig att läsa. Dina inlägg är väldigt intressanta 🙂 Tack så mkt! Jag har tyvärr blivit dumpad av någon jag tyckte enormt mycket om. Trots att jag blivit dumpad tidigare så har det aldrig smärtat så mycket som denna gång. Varje dag är en kamp och ibland känns det verkligen som jag ska gå under. Men då kommer det ngn bra dag där jag fått sova bra under natten och har lite mer energi än vanligt. Sen kommer de dåliga dagarna. Jag hoppas det i framtiden blir fler bra dagar och mindre dåliga. Även om jag innerst inne vet att jag är fantastisk så går jag ofta runt och känner mig värdelös, bortvald och har en massa skam över att ha blivit lämnad. I slutändan har allt en tendens att lösa sig även om det inte alltid blir som man vill ha det, jag längtar till den dagen.
Tråkigt att höra H.S – har varit på den platsen där du är och det är som att gå runt i en konstant dimma. En dag bestämde jag mig för att byta ut ordet dumpad till GES MÖJLIGHETER. Vet att det inte bara är något vi tar till oss, utan något som sakta, sakta växer fram när de mörka dagarna blir lite kortare. Under tiden behöver du få sörja dig igenom förlusten av någon du kände bodde djupt i ditt hjärta. Varma tankar till dig och välkommen till bloggen.
Hej! Jag kom in här då jag försöker finna råd om hur jag ska hantera min pojkväns problem.. eller pojkvän är o ta i nu. Han skilde sig för ett år sedan och vi möttes för ca 8 månader sen.. blev kära och allt funkade jättebra. träffade hans dotter först i höstas o vi fann varann med. Men nu är han i en svaka, hans ex lämnar han inte i fred och han har tappat allt o ber mig släppa taget om han. Han vill inte ha mig i allt skit och han mår så dåligt.. men hur är möjligheterna att han när han reser sig, för det kommer han göra,att han finner glädjen i att jag finns där då? ska jag ge upp hoppet eller tro han o tro att hans kärlek finns kvar, för han säger att han är kär men pallar vara mer än en pappa nu.