Intensitet i känslor behöver inte vara detsamma som att personen du träffar är rätt för dig. Förälskelse och sexuell laddning kan vara SÅ förförisk att hela ditt ”system” lockas till att kompromissa med saker du normalt sett aldrig skulle göra. Kemiska substanser, isolerade från varandra kan vara fullständigt harmlösa, men mixade – destruktiva till tusen.
Kickarna i mötena med passionen är några av de absolut starkaste drogerna. Och så är vi skapta. Men vi fick med någonting annat i ”verktygslådan” – reflektionsförmågan: stanna upp, se, lyssna och andas djupt. Sänkta hjärtslag är en bra beslutsnyckel. Vi behöver påminna oss själva om det i stunder då vi är nere för räkning. Jag vet – inte alltid så lätt men styrkan i påminnelser är potent.
Vi tror att vi aldrig mer skall få känna det fantastiska ruset, så det klamras fast vid hoppet om personen som inte bryr sig över hela spannet, en dag skall nå ”upplysning” och se oss. Det kan hända men skulle du satsa alla dina besparingar på aktier med 50 % risk för brakförlust?
Så här tänker jag: lugn behöver inte vara likställt med tråkigt. Vi kan både vila i någons sällskap OCH samtidigt känna passionsvågorna. Att komma hem i någons sällskap är enastående.
När det blir haveri i förbindelsen till dina egna djupare värderingar/övertygelser/sanningar i förhållandet, är du inte på rätt plats. Det blir aldrig bra om vi dumpar värdet på självrespekten för att till varje pris passa in. Har själv gjort det – sålt den inre gps:n under inköpspris och vet därför vad det leder till.
Dörrar stängs samtidigt som andra öppnas.
Önskar dig en fin lördag min bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Är ert vrak o ligger o kämpar med alla känslor som sliter sönder mitt hjärta i bitar. Lämnade min sambo … min kärlek för drygt en vecka sen. Bor i skyddat boende. Det gör ont när drömmen går i kras … när allt hopp om förändring bara släcks. Det svåra är inte att gå utan att forstätta gå o inte vända om o gå tillbaka. Ditt inlägg just nu var precis rätt att läsa för mig. Som en påminnelse att fortsätta framåt o fortsätta vara stark … tack ha en fin lördag
Fortsätt gå! Om du måste bo i skyddat boende har du gjort helt rätt val. Stå på dig! Du har är så stark och insiktsfull bara genom att ta detta första steg. Nu är det ett till, sen ett till och ett till… Fortsätt gå och all lycka till dig på vägen!
Kram
Å, Jana. Vilken modig och stark kvinna du är. Ser du det i dig själv? Nu ska du vandra mot ljuset, mot hoppet om ett lugnt och härligt liv. Tro på dig själv och du kommer att fixa det för du har ju redan tagit det absolut svåraste klivet.
Önskar dig massor med styrka och kärlek <3
Modiga du fortsätt gå❤️ Kasta inte bort fler år av ditt liv för så blir de om du går tillbaka!
Du kanske känner dig som ett vrak men att våga lämna det som är destruktivt vittnar om enorm styrka!
Gråt, sörj men fortsätt att värdesätta dig själv!
Sänder styrka kraft och ljus!
Tack för ett insiktsfullt inlägg!
Precis mina tankar!
Bottnar svårigheten med att få helheten att falla på plats och uppfylla flera parametrar om vår egen syn på oss själv?
Jag har efter några ”praktiska” förhållanden mött en helt ”opraktisk” man där passionen flödar och där jag i vardagen kanske söker en partner som även vill dela mitt liv så är det som du skriver som ”en drog”. När vi möts så är vi på samma frekvens och passionen flödar.
Mitt liv som ensamstående mamma med allt som ingår kontra hans barnlösa liv får mitt att framstå som helt galet hysteriskt mot hans. Jag är social och utåtriktad medan han är helt asocial.
Jag kan sitta och tänka att vi nog borde gå vidare ifrån varandra men vid varje möte som jag tänker blir det sista så värms mitt hjärta och fylls med känslor. Jag njuter av närheten och allt det mysiga…..men vardagen är annorlunda. Han är mer som en ”älskare”.
Jag står mitt i allt du skriver om och blir inte klok på vad som är vad, vad som är mest rätt och om jag är förförd av mitt behov att känna känslor efter de ”praktiska relationer” jag haft. Är han en shaman som är i mitt liv för att lära mig nåt om mig själv?
Ha en underbar lördag, lär av livet & var ödmjuk mot er själva!
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver Tigerliljan! Som om det var mitt liv du skrev om! Förstår dig till 100%. Det e sååå svårt!
Jo, det är svårt!
Att älska fast man egentligen är livrädd för att älska någon igen.
Att släppa taget för att man vet att det aldrig blir det man vill ha.
Att våga släppa fast känslorna finns när man tidigare gått när känslorna försvunnit.
Att man tycker det är ologiskt att känna så starkt för någon som är helt ologisk.
När det borde vara logiskt att känna känslor.
Jo det är svårt!
Men vi är mer än vi vill tro och vi måste vara sann med oss själva för vi ska leva länge med oss själva 😉
Så klockrent! Varje ord! Känner så igen mig…
Tack för dina kloka tankar och att du delar m dig av dem
Jag har upplevt mycket men jag har aldrig stannat i en våldsam relation eller en relation med en sjukligt svartsjuk partner. Man ska inte behöva vara rädd eller behöva ha skyddat boende då är det något som är fullständigt galet hos den andre, våld ska bara inte förekomma i en kärleksrelation du ska aldrig behöva vara rädd så gå aldrig tillbaka, han kommer inte ändra sig.
Sen detta om att nya dörrar öppnas när gamla stängs, ja kanske för andra, verkar inte hända mig. Har stängt dörrar till både vänner och kärleksrelationer under 2015 men kommer det några nya, nope inte än – tålamod inte min styrka väntar man på något, är det alltid för länge.men jag är ju van att jobba hårt för att få det jag vill livet, vilket fungerar för allt utom relationer.
Ha en skön lördag!
Hej! Jag funderade när du skrev att du är vad att jobba hårt för att få det du vill ha att kanske har du nyckeln till nya relationer just där? Jag har varit som du, jobbat hårt för det jag vill ha. Tills jag insåg att det kanske istället handlar om att släppa taget, flyta med i strömmen, låta livet själv leda mig, inte försöka kontrollera och styra mitt liv i den riktning jag vill.
Så jag släppte taget. Vad jag ska göra, vet inte. Vart det ska ske, vet inte. Vem jag ska vara med, vet inte. Men är övertygad om att livet kommer att visa mig!
Hej tigerliljan!
Känner så igen mig i allt du skriver…
Träffade också en man utan barn som levde ett helt annat liv än mig med två barn…
Visst, det var mysigt och bra dom gånger vi sågs med mycket passion och bra sex men jag kände ändå djupt i mitt hjärta att jag ville ha mer…
Jag ville inte ha en ”älskare” för det var precis så det kändes för mig också!
Sen var det ju inte hur min verklighet såg ut…
jag vill vara med någon som kan kliva in i min värld med barn och allt vad de innebär och finnas för oss, men han visste inte om han var redo för det?!
Men efter tre år på hans villkor och anpassning från min sida insåg jag till slut att han aldrig skulle bli redo för det!
Jag tog upp det vid flera tillfällen att jag behövde mera och att jag ville veta om det var vi eller inte, men han behövde mera tid…
Jag hade fortfarande starka känslor för honom och jag hoppades fortfarande när jag tog beslutet att släppa honom att han skulle ångra sig…
Som sagt att avsluta är svårt men att fortsätta gå och inte vända om är svårare…
Men jag kämpade på och nu har snart 9 mån gått.
Han har träffat en ny ung tjej och flyttat ihop med henne.
Det var också jobbigt att höra men samtidigt bekräftade det att mitt beslut var rätt!
Så lyssna på ditt hjärta, nöj dig inte med bra ”ibland” och stå upp för dig själv!
Jag vet, det är inte lätt men det går!
Kom ihåg att det är din tid och ge den till någon som förtjänar den!
All styrka till dig och lycka till!
Kram!
Hej Mellan!
Tack för din fina respons och kloka tankar!
Jag slits och sörjer nog en del i allt för jag har sällan känt så djupa känslor på väldigt länge. Jag har lärt mig massor om igen själv tack vare hans tillbakadragenhet, sociala fobi och behov av lugn. Han är min motpol. Jag som bara vart mamma senaste 25 åren och fyra barn senare hade tappat bort vem Jag var och vad jag kunde känna.
Jag förstår att jag kommer komma till samma vägskäl som du varit vid och även jag välja var mer sann med mig själv.
Kram
Tack för ord jag nu behöver höra och som ett mantra hela tiden upprepa.. I snart ett halvår har jag kämpat med mig själv för att intala mig att jag gjort rätt som gått ifrån, som jag trodde, mannen i mitt liv. Det är den enda man som jag upplevt förälskelsens med och det är inte sexuell attraktion utan något annan typ av intensiv och djup kärlekskänsla. Amanda Ooms använde ordet ”skelettnära” när hon beskrev sin relation och det kan jag känna igen mig i. Men vi hade olika förväntningar på vår realation och en annan syn på en del för mig grundläggande värderingar såsom ärlighet och definition på att ljuga. Omtanken fanns inte där när jag var med om svåra saker, viljan och nyfikenheten till att utvecklas i relationen fanns inte där – vilket ledde till att det blev tystare och tystare, tilliten saknades och jag kände mig mer och mer ensam. Ändå sitter jag nu här och allt som oftast känner en avgrundsdjup smärta och saknad.
Känner inget lugn, hjärtart slår hårt så fort jag hör hans bil eller hans steg i trappen. Lyssnar för att höra hur han är känslomässigt. Vet att jag borde lämna.. Dom starka känslorna sliter i mig. Åren går, lever som i ett vakuum. Ständigt tassande på tå. Vad ska jag säga? Hur ska jag göra? Måste var lugn, men inombords vill jag bara skrika.
Det är ju mitt fel. Om jag bara är snäll så kommer det bli bra. Vill så mycket med mitt liv. Står ensam med mina tankar. Vi borde vara ett vi.
Så är det inte. Det är inte ditt fel. Läs snälla du på om ”medberoende” och försök hitta vägar ur det. Ditt liv går inte ut på att tassa på tå för en annan människa, även om det kanske känns så. Och jag vet av erfarenhet vad jag talar om. Men du måste gå, och du måste jobba med dig själv.