michael 2Spinner vidare på gårdagens inlägg…

Hur läker vi det som varit och som kan ha gett emotionella blåmärken? Hur blir vi fria från generaliseringar om det andra könets ”hopplöshet”? Hur kan vi vara relationskloka utan att bygga tjocka försvarsmurar?

Bar själv under alldeles för lång tid cynismkavajen som kommunicerade: ”det kommer ändå inte att hålla.” I mina ögon var jag en förutbestämd looser – gällde bara att dölja det för andra och mig själv. Det var inte någonting medvetet, utan små, små stenar som kommit in i skon. Märkte inte att de var där förrän jag gick runt barfota i det mjuka gräset (bildligt talat).

Naturen/livet hittar alltid vägar när det gäller att komma vidare men parallellt behöver vi göra vår del.

Några tankar:

  • Ilska och handlingskraft kan användas för att demaskera sorg. Initiativrikedom är bra att ha i sin verktygslåda, men se upp så att det inte blir ett flyktbeteende.
  • Tillåt dig att sörja det som inte blev. Vi har alla olika läkningsförmåga. Vissa personligheter går djupare ned än andra. Så är det bara. Tårar rensar så att vi kan se klarare.
  • Det är tungt att kämpa emot. Förnekelse och flykt dränerar oss på energi. När vi orkar förlika oss med att relationen faktiskt nått slutstationen, kan vi se alternativ till nostalgi och anklagandefällan. Acceptans tar tid och vi behöver andas oss igenom det som är. Härbärgera känslorna som stormar.
  • Förändring. När du förändras som person påverkas omgivningen. Vi kan inte göra samma saker om och om igen och förvänta oss nya resultat. Den du är och det bagage du tar med in i ett nytt förhållande kommer ge förutsägbara resultat. Vilket överviktsbagage behöver du släppa taget om?
  • Ha en öppen kommunikation med dig själv om det som varit – lasta inte allt som gick snett på din f.d. Eller dig själv! Se det gamla förhållandet som erfarenheter för framtiden. Hur jäkligt det än känns just nu. Det kan låta krasst, men varje livserfarenhet bär på en byggsten så att vi kan komma lite högre upp. Livet är rörelse och utveckling.
  • Skottsäkra västar höra hemma i strid men inte i ett förhållande. Vi behöver ha modet att blotta hjärtat igen.
  • Blunda inte för varningssignaler, men var samtidigt inte extremförsiktig. Se till att rensa vägen på vrakgods så att rätt person kan göra entré.

Vilka relationsmönster behöver du förändra så att du kan leva ännu mer helt och autentiskt?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare