Du pratar med vänner om vad han eller hon sa och gjorde. Hur orättvist behandlad du känner dig och sveket som satt sig. Du vänder ut och in på allt i ett försök att förstå: ”hur kan någon göra så!? Efter allt jag gjort, offrat och ställt upp med?”
Att få älta, analysera och ställa frågor är en del i processen att komma vidare. MEN vi kan också fastna om vi inte tar det ett steg vidare genom att fokusera på oss själva och vad vi vill med framtiden.
ATT ENBART PRATA OM DET SOM HÄNT ”DÄR UTE” ÄR SÄKRARE OCH GÖR MINDRE ONT ÄN ATT KÄNNA DET SOM PÅGÅR HÄR INNE.
När vi koncentrerar energin på exet och hans/hennes nya, vad de gör och planerar, familj och vänners misstag, liksom våra egna, förskjuter och fördröjer vi den egna läkningen. Vi är så sysselsatta av yttre omständigheter att vi missar det som behöver tröst på insidan.
Hur vi reagerar inför orättvisa, svek och händelser som inte går att påverka, KAN hjälpa oss att se såret som behöver plåstras om. Gamla oläkta trauman kommer upp i dagen, så att vi en gång för alla kan förstå dem genom en vuxens ögon.
Några steg för att sörja sig igenom:
– Titta inåt med ödmjukhet och omtanke. Säg till dig själv: ”det här gör mig ledsen (var konkret), det som hänt gör att jag känner mig…” Ta några djupa andetag och låt allt få vara precis som det är.
– Hur känns det i kroppen? Vilka fysiska upplevelser är kopplade till det som hänt? Kroppen talar sanning och den ärligheten hjälper dig vidare till nästa steg.
– Förlåt dig själv för misstag som begåtts. Känslostormar av rädsla, ilska, frustration etc. gör att vi reagerar irrationellt. Vi säger och sms:ar sådant som vi ångrar. Misstag är en oundviklig del i att vara människa. Var en god vän till dig själv och ha överinseende. Lär från snedstegen.
– Vilken självbild vill du ha? Hur önskar reagera och agera inför utmanande situationer? Tonläge, kroppsspråk, handslag, hållning och känsla i ansiktet? Hur ser den bästa varianten av du ut?
Det är inte farligt att känna och släppa fram känslor, så länge vi gör det i en trygg miljö med tillgång till mänsklig support. Vi är här för att leva så stort vi bara kan och du vill säkert också resa med lätt bagage.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Du har så rätt…Men det är så svårt…Det är så stora plåster som behövs där inne…
det behöver inte tas allt på en gång………du kan använda många små……kram
Tack för att du finns, Michael.
Alla tårar och all smärta är instängda och jag vet inte hur jag ska få ur mig dem, kroppen värker för att känslor stängs inne. Det gör så himla ont….
Vet hur du känner dig.
sitt stilla med tända ljus och lyssna på ledsen musik, brukar fungera för mig…. kram
Förstår dig. Känner precis likadant.
Förstår precis hur du känner för jag känner likadant.
Jag läser och jag förstår men i nuet vill jag hämnas, skada och låta honom smaka på sin egen medicin.
Det går verkligen i vågor och tar så mycket energi och mitt i alla elaka tankar och känslor vet jag att jag inte vill ha honom tillbaka. Han har valt bort sitt enda barn för att leva en tjej som är hälften så gammal som han och jag tvingas köpa födelsedagspaket från dottern som på nåder får komma på kalas. Det har varit lugnt i mitt sinne länge men när jag sänkte garden så kom all ilska och avsky tillbaka med full kraft! Jag har det ju så mycket bättre nu och mår väl och förstår inte hur jag ska låta bli att gå i gång på honom och bli en satmara.
kom till insikten om att du kan använda denhär energin som du ger till honom för dig själv istället! ge inte bort den! jag vet att det inte är lätt, så när du är redo… styrkekram
Förstår dig precis. Men ställ dig frågan som Michael berört tidigare. Hur vill du att din omgivning (dina barn, vänner och faktiskt även mannen som lämnat dig) skall minnas dig ? Inte som en bitter satmara. För det är jag säker på att du inte är.
Styrkekramar till dig
Jag tror att hämdkänslor är en del av sorgeprocessen, jag känner väldigt sällan så längre och jag tror att det är jätteviktigt att faktiskt tillåta sig känna så, att acceptera att man känner så samt ha medkänsla med sig själv. Men såklart aldrig leva ut detta men det tror jag inte heller att du gör…
Tnx ❤.
Jag vill leva så Stort jag Kan.
Med lätt bagage…
Så vackert uttryckt !!!
Tack igen!
Det går inte en dag att jag tänker på den där.
Just det.. den där.!
Jag är så arg, förtvivlad och ångersfull i mina tankar.
Det liksom kryper i mig av tanken vad som har hänt.
Fyra månader har gått sen panikflytten.
Aldrig mer ska jag försätta mig mer i flykt..
Idag sitter jag i en gammal mysig etta och tänker vad lugnt och skönt jag har det.
Tack till alla som har hjälpt mig under min flykt.
Nu ska jag försöka hitta ett nytt sätt och gilla läget.
Jag kan spinna som en katt.
Jag kan skälla som en hund
Jag kan minnas som en häst
Allt jag ville vara var bara en elefant.
En människa jag egentligen är
och därför känner jag allt det där. ☺
Fina du❤️
Hej på er alla. Precis där är jag. Ältar å pratar så mycket att jag ibland blir helt slut. Blev lämnad i oktober å två månader är hon i nu relation. De har varit ett par i 5mån å redan förlovade. Vi hade 6år. Det är så många frågor jag inte får svar på som jag jobbar hårt med att acceptera. Det jobbigaste å mest smärtsamma är att hon bokstavligen vänder mig ryggen när vi springer på varandra. Det förstår jag inte å gör så ont i mig. Hur kan man göra så. Jag har inte varit ett ärkesvin. Visst inte alltid närvarande det ser jag ju nu med alla insikter som kommit till mig å är ju tacksam för jag får ju nu en chans att bli en bättre människa å vet vad jag inte vill ha och hur jag ska vara. Men om hon nu som hon säger är så lyckligt förlovad å ser just på framtiden, varför kan hon inte ens titta på mig. När hon gör så känner jag mig så liten och att jag varit en elak människa. Hade varit bättre om jag varit otrogen då hade jag förstått att hon gör så. Känner att jag står vid klippavsattsen men vågar inte riktigt hopp å känna min lycka. Det känns som jag gör precis som hon då. Bara hoppar in i nåt nytt. Är hon bättre som vågar tro på ny kärlek. Vågar börja om på något nytt med nya upplevelser. Bara stänga dörren å gå vidare. Som hon sa jag är ett avslutat kapitel i hennes liv. Vill inte ha henne tillbaka å vill från hjärtat vara glad för hennes skull men är inte där än. Hon sårade faktiskt mig så mycket. Visst kan jag söka upp nån kvinna men det känns inte rätt att fylla mitt tomrum för att glömma henne. Inte just nu. Bara undrar om jag är fel ute som inte gör så. Skulle så gärna vilja få bekräftat att hon fly. Inte vågar vara ensam. Inte mår så bra egentligen. Skulle hennes första efter mig vara drömprinsen. Kanske barnsligt av mig men tycker det är orättvist då jag sitter med alla känslor å jobbar med mig själv. Men vad är egentligen rätt eller fel. Det är ju säkert rätt för henne å hennes lycka på vilket plan det nu är är ju rätt för henne. Kan ibland känna total förståelse då jag tror att om hon hade följt andligheten å kärlekens väg samt blivit lämnad själv så gör man inte på detta sättet. Då kan jag se att hon tyvärr inte har mera kunskap hur hon skulle vara å kan då tycka synd om henne. Jag vet nu hur jag ska göra för att mildra smärta. Kram.
😀 bra för dig! kram
Jag har väldigt svårt att släppa vad mitt ex och hans nya gör. Och det är pga att jag älskar honom än. Att jag vill att han ska vara med mig och inte med henne.
Fick idag reda på att han tycker att allt känns annorlunda med henne mot allt annat han har varit med om förut, för dem fungerar perfekt tillsammans och är väldigt lika på det mesta.
Det känns inte kul, jag trodde att han hade något speciellt med mig men tydligen inte längre. Verkar ha ändrats snabbt.
det mesta.
Förstår dig till 100 %! Det går inte att förstå sig på HUR de klarar av att agera som de gör. Så snabbt..
Gjorde slut med mig den 5 december och han måste ha träffat henne typ veckan efter eller 2 veckor efter.
Du träffar mitt i prick, som vanligt 🙂
Försöker leva varje dag som den bästa versionen av mig själv. Men trillar dit ibland…
Jag läser i stort sätt allt jag kan komma åt för att bli en bättre versionen av mig själv.
Inser att det jag behöver är att bygga upp mitt självförtroende för att kunna bearbeta och lämna gamla vanor. Men jag tycker att det är jättesvårt. Kan du rekommendera ngn bra litteratur som hjälper mig att bygga självförtroende?
Hej! Jag är i den omvända sitsen. Jag var den som ”gjorde slut” o flyttade efter många år av dåligt förhållande. Nu 2,5år senare vågar jag mig äntligen på att dejta någon igen. Och då blir mitt ex som förbytt – trakasserar och kränker mig med hårda orättvisa ord via sms o FB. Jag har verkligen varit diskret med mitt dejtande o tagit pyttesteg med den nye men exet gör allt för att förstöra, krångla o vara missunnsam.
Tex visst kan vi byta helg med barnen men bara så länge du inte är med honom den helgen eller kvällen.
Vad ska jag göra?!? Resonera med honom går bara inte…
Du är inte ensam om detta, jag förstår verkligen hur du känner dig … Jag lämnade & inledde ett nytt förhållande 6 månader senare (jag hade gått vidare för flera årsedan känslomässigt men hade svårt att lämna min man, dels pga av barnen och annat) Kriget bröt ut när han fick veta att jag träffat en annan, både jag och min nuvarande kille har fått ta otroligt mycket skit & hot från min ex man. Detta Michael skriver om idag är så bra skrivet och min ex man borde ta del av detta men hans reaktion av Michaels inlägg är som vanligt att jag blir hjärntvättad av dessa inlägg ….. Jag har kommit till den punkten att i det tillståndet mitt ex är i nu är det helt meningslöst att prata eller ha kontakt över huvudtaget, önskar att han inser att han behöver hjälp i den krisen han befinner sig i för allas skull och framförallt för våra 2 barn.
Hej!
Men hur gör ni med barnen – Har ni delad vårdnad ?
Jag har så grymt många frågor – det måste finnas fler där ute som är i samma situation som vi. Hur har dessa gjort för att få ett drägligt liv?
Tack för att du delar med dig Emma. Vet inte om det är en tröst: men om du bara visste hur många som kan känna igen sitt eget liv i det du beskriver. Vissa separationers baksida. Människor gör och säger sårande saker utifrån maktlöshet och desperation. Med det sagt; hot är aldrig ok! Varma tankar till dig!
försök hålla dig så väl med honom som möjligt för barnens skull, de måste dit….ha så litet med honom att göra som möjligt för att han ska kunna lugna ner sig……styrkekramar
Vilken reflektion jag gjorde nu….där har jag varit. Ja, just varit, jag insåg med ens att jag läker mer och mer. Har väl iof förstått det själv men det blev så mycket mer tydligt med ens.
Det har gått snart 2,5 år och det har varit tufft. Det var inte bara relationen som kraschade, även andra relationer, ekonomin och därmed jag själv kraschade. Jag har inte nått slutmålet ännu men jag är på god väg.
Till er alla härinne….tro´t eller ej…det blir bättre med åren om man tillåter sig själv att sörja och kanske även ta hjälp av psykolog eller kurator om så behövs. Går själv hos psykolog sedan ett par veckor och det var det som behövdes för min del. Jag bearbetade mycket på egen hand när jag läste psykologi men ibland behövs reflektioner utifrån. Dessutom hjälper denna blogg till en hel del liksom litteratur om personlig utveckling. Ja, jag går ”all in” just nu.
Tack för alla dina fina och kloka inlägg Michael!
Tack Ensamståendemamma för allt du delar med dig. Du är med och gör det här forumet till en levande plats!
Mitt i prick, som vanligt! Att läka känslomässiga sår gäller inte enbart kärleksrelationer utan även andra former av relationer. Innan var jag ständigt omgiven av ”vänner”. Var alltid den som lyssnade, gav råd, fanns tillgänglig, samordnade olika former av sammankomster. Men sedan hände något… Jag blev sjuk. Riktigt sjuk. Många och långa läkarutredningar, operationer, tålamod, hopp och förtvivlan. Puts… Ingen fanns där. Efter lång konvalescens och början om ett hopp för ett framtida liv. Men jag är ensam. Det som var så naturligt innan – att kunna göra saker tillsammans med andra är nu helt annorlunda. Det har hänt mycket med mig efter denna resa. Och jag är inte riktigt samma person längre. Min syn på livet och på mig själv har förändrats. Den viktigaste personen i mitt liv är jag. Jag tror att jag glömde bort det innan. Emellanåt är jag såklart jätteledsen men jag försöker sitta lugnt i båten. Jag har med styrka tagit mig igenom helvetesår, även om jag fortfarande har lite sviter av det och blir tröttare än innan. Den styrkan måste jag ha i bakhuvudet och tänka att jag kommer att få nya personer i mitt liv. Visst, några finns kvar. Men vi lever olika liv och det begränsas av en naturlig förklaring. Jag är inte bitter över hur mitt liv är (jag vägrar skriva ”blev”, för det är inte över och det bästa för mig kommer. Tålamod även här.) ❤️
Så tufft!
Varma kramar till dig. ❤️
Tack! ❤️
styrkekram!! 😉 kämpa på!
Tack! ❤️
Varma, varma tankar till dig Längtan!
Tack! ❤️
2015-01-15 idag exakt 5 månader sedan. Jag ser det datumet som min nya födelsedag. Datumet då jag fick nog och min resa började. Mycket har hänt på dessa månader. Många tårar, mycket ilska och känslan av förtvivlan. Men framförallt mycket sorg. Sorg över det som varit. Sorg över vad han låtit mig och våra barn gå igenom. Sorg över att han lurade mig och barnen tro att han ville komma tillbaka, att han lovade oss att han skulle göra allt för att det skulle bli så. Sorg över att våra barn tvingas växa upp i en trasig familj. Sorg över att jag under lång tid övergav mig själv…
Men ur alla dessa jobbiga känslor har jag byggt upp en kärlek till mig själv. Jag har insett, tack vare denna sjuka historia, mitt eget värde! Mitt eget värde går inte att köpa för pengar, mitt eget värde tar inga lögner, mitt eget värde väntar inte till ”sen”. Jag vill aldrig tillbaka och jag kommer aldrig sätta mig själv åt sidan för någon annan. Jag låter inte livet vänta på sig länge!
Kraftfulla och berörande ord Emma! Du är stark och inspirerande!!
Jag har haft ett tungt bagage att bära sedan barndomen. Inser att det går släppa en del gammalt bråte och då liksom flyger jag fram och alla tankar blir lätta och fina både emot mig själv och andra.
Tyvärr har jag fastnat för fel människor och exet var inte bra för mig. Detvslutade med att jag bar hans bagage oxå. Inte alls bra!
Har ältat och funderat på när ska jag våga släppa ut allt.
Det tog nästan 9 månader.
Med hjälp av en psykolog lyckades jag inse att jag ALDRIG skulle gå tillbaka.
Den bilden av mitt ex som jag ville få fram var en utopi och skulle aldrig hända.
Har precis börjat dejta en kille och började med mejl där jag kände att jag kunde skriva i lugn och ro.
Vet inte vad detta ska leda till men jag är redo för att lära känna en ny människa och vågar visa vem jag är.
Låt det få ta tid och våga be om hjälp. Ngn som lyssnar.
Denna blogg är ju suverän.
”Du är min ledstjärna och vän Michael”⭐️⭐️⭐️
Tack snälla Martina för att du delar och för dina fantastiskt fina och uppmuntrande ord!
Hej alla där ute❤️
Är tbx efter några tuffa månader som inte är slut än. Han tog allt, och det ser ut som om advokaten inte lyckas med att ”fixa” till det.
– du måste se det som om du köpt dig fri. Säger hon.
Det gör det svårt att släppa känslan av orättvisa. Och bara försöka gå vidare. När det blir precis som han ville. Vad var det jag sa, säger han du är inte värd något inget ska du ha. Lagen är på min sida du får skylla dig själv att du inte var smartare och gjorde bättre val.
Hur ska jag tänka för att släppa detta???
Jag har dött inombords.
Lätt att säga att man ska släppa och gå vidare.
Kram alla där ute kämpa och prata med advokaten innan du ber om en separation så du har hjälp och inte gör misstag som inte går att reparera.
Jättetufft för dig Mini! Finns det något du kan göra åt situationen? Om ja, vad? Om inte, vad behöver du? Det är en känslomässigt enormt stark process att mista en partner. Och sedan det materiella (som vi också kan ha känslomässiga bindningar till). Värme till dig!
Godmorgon❤️
Vet inte vad som finns att göra, har kommit till en återvändsgränd där väggarna är skyhöga. Känns spm om det ända att göra är att vända tbx och försöka ta sig förbi honom medans han slänger glåpord och visar sin styrka. För att senare kunna bli fri. Jag menar inte gå tvx till ett förhållande med honom utan ge upp och ta emot allt han kommer göra för att visa att han vann.
Det gör så ont i hela kroppen bara tanken på att möta honom efter att jag sagt att jag ger mig.
Sambolagen är SKIT
Tack För svaren så skönt att få skriva av sig och att någon lyssnar.
Jag vet innerst inne att det finns ett liv för mig efter detta men det är ändå så svårt att våga❤️
Varma styrkekramar till dig Mini!
Jag önskar dig allt det goda i framtiden.
Tack❤️
känner igen känslan av orättvisa som inte rättas till det minsta…..jag gjorde som så att jag fokuserade på mig och att jag ska bli mig själv och må bra, genom träning och meditation, mkt fokus på rätt mat och att jag provar vad maten gör för mig……….tränar mycket och hårt och provar nytt och går tillbaka till gammalt som jag har gillat förut, keepin buzzy……och litet i taget har jag märkt att jag är friare och vågar möta människor där de är just nu igen……vågar dela mina tankar och känslor igen…….vill även tacka dig för varningen, så tack! kram
Du verkar klok och tar dig igenom en kris på ett bra sätt. Om man dessutom som någon annan skrev försöker ”sitta lugnt i båten” och inte agera med handling på sina känslor direkt utan tyglar sig och tänka efter lite. Så kanske man inte gör eller säger något man sen ångrar. Minns också något klokt Michael skrev i nåt av sina tidigare inlägg att man skall fundera på frågan Hur vill jag att mina barn, mina vänner och faktiskt även den man som lämnat mig skall minnas mig? Det är en fråga som är bra att alltid ha med sig när man är svag och kanske i chock av vad som hänt med livet. Att tvinga sig själv till eftertanke innan man reagerar på sina känslor.
Kram till alla er som ger styrka och tips på hur man på bästa sätt kommer ur en kris, starkare och klokare.
Tack ❤️
Kram
Så bra och klokt skrivet Michael. Jag tror faktiskt att det var i grunden det som gjorde att mitt och exets äktenskap var dödsdömt från början. Han hade en tung ryggsäck som han inte hade bearbetat, eftersom det hade gått 3,5 år från det att han blivit lämnad tills vi träffades så trodde jag att han bearbetat/sörjt klart. Men det blev väldigt tydligt när vi fick svårigheter att han bara hade stoppat allt i ryggsäcken och dragit igen. Jag önskar att alla kunde stanna upp och sörja det som gått förlorat så att jag och andra som röjt i vårt förflutna och läkt såren kan få leva i nuet i vår nästa relation så slipper alla dessa stackars barnen (mina inget undantag) jobbiga skilsmässor….
Denna sida hjälper mig -även om det är ledsamt att läsa om er andras ”olyckor” Det får det mig att inse att jag är långt ifrån själv att må så här dåligt och flera inlägg jag läst ger oxå hopp om att det finns ett liv efter separationen även jag inte kan se det just nu,,, blev lämnad av min man efter 25 år -det tog bara ett par månader så fanns en ny kvinna i hans liv. Känns som våra år tillsammans inte betydde något -jag skulle aldrig klara att bara hasta vidare till nästa,,,
Tack Michael för dina inlägg som träffar så rätt!
Så känner jag med. Även om jag och mitt ex bara var tillsammans i 10 år så känns det som våra år tillsammans inte betydde något, eftersom han träffade en ny så snabbt. Jag skulle aldrig klara att bara hasta vidare till nästa och det har jag inte gjort heller fast det har gått 6 månader.
10 månader ska det stå, inte 10ÅR
Nä jag anser att man måste hitta sig själv först. Tror ii många situationer där man hittar ny partner snabbt främst handlar om bekräftelse snarare än förälskelse/kärlek,,,,
Fast exet påstår att det var kärlek vid första ögonkastet med tjejen han träffat så han ville inte missa chansen
Hej alla. Jag undrar hur i hela friden ska jag klara mig igenom detta helvete? Har sep efter 23 år, vi har barn i hop.det var jag som ville sep jag har mått bra hela vintern tills vi sålde huset och han fick tag på en lgh men inte jag, jag fick veta att han messade en gammal flamma. Våran dotter som är 12 fick vi hämta hos polisen för grov stöld. Vi har en son som har adhd och trots syndrom så i 10 års tid är det jag som har varit den drivande med kontakter skola, soc, BUP mm.jag var så sjukt trött på Allt jag hamnade på psyk i maj månad, har flackat runt hos kompisar och mitt ex i 80 dagar. Får min lgh i juli. IGENTLIGEN är min fråga HUR o varför känner jag sån jävla svartsjuka och fruktansvärt liten ingen skulle sakna mig om jag försvann. HJÄLP mig.
Har du ingen som kan hjälpa dig?
Försök att hitta någon som du kan tala med och få dig att orka . Psykolog , nån kompis?Ibland kan det vara en person som man minst anar som visar sig vara en klippa att hålla sig i. Det behöver inte vara bästa vännen. Jag fick stor hjälp av en väninna som gick igenom samma sak som jag. Vi var inte nära vänner. Nu är vi som syskon och kan prata om allt och vi stöttar varandra. Suveränt att finna en ny vän i allt elände.
Lycka till med allt❤️❤️❤️
dina tankar spökar för dig!! tro dom inte!!! det är inte verkligheten!! många skulle sakna dig om du inte fanns, framför alla andra dina barn!! Du är viktig och en viktig bit i deras liv , fokusera på att bli frisk och prata med dina vänner om du behöver hjälp, lär dig om dig själv så du känner dig själv när det behövs!! det är en lång resa så lycka till!! styrkekram