Det känns som om orden från den kloka äldre gentlemannen sjunkit in även om det tagit sin lilla tid: ”lev så bra du bara kan!”
För mig kretsar det inte kring jakten på det perfekta livet, social beundran från andra, superprestation eller total kosmisk meditativ upplysning.
I min värld handlar det om att göra det bästa av tiden jag fått. Vet inte hur många timmar min livskopp innehåller men det finns gåvor (låter kanske pretentiöst) som behöver användas så bra som möjligt. Återigen – det får inte bli någon hetsigt race, en checklista som skall bockas av för att duga.
Finns det ingen poäng behöver vi skapa en – för annars tär meningslösheten.
Jag vill känna mening, kärlek och närvaro. Smaka morgonkaffet och orden som presenterar sig i ett worddokument. Se min dotter när hon berättar för mig med graciösa handrörelser (teckenspråk), när min andra lutar sig mot axeln då vi jobbar med hennes skolprojekt. En person som får hopp i rösten då vi pratar om svårigheterna. Att stå i mataffären och välja ingredienserna som kan göra underverk på kvällens humör.
Jag beundrar mamman som blivit lämnad – som trots sveket: sårad, förkrossad och i tårar syr upp sommarklänningen till sin lilla dotter. Det är att stå upp för sig själv trots motgångarna. Det är att leva bra!
Hur ser det ut för dig?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Ja, ”be all I can be”, vara mitt bästa jag, det är mitt motto.
Mmm…tack Michael…en ny påminnelse om att välja rätt fokus…tacksamhet, å att njuta av det lilla…❤️
Kram
japp….och vad är då rätt fokus? för mig? tål att tänkas på 😀
Mm, vi kan väl hjälpas åt 😀
Vilken fin text, tårarna rinner kanske för att jag nyligen blivit påmind att livet kan ryckas ifrån en och att vår stund på jorden är ganska kort, vill fylla mitt med glädje och energi, känna mig nöjd med det jag gör och ger till andra. Njuter och tar tillvara på stunderna tillsammans med mina tjejer njuter när min nio åring kryper nära på kvällen och säger -mamma kan inte du sjunga som du gjorde för mig när jag var liten. Blir varm ihjärtat när jag får ett brev från min 6-åring skrivet på hennes vis” Barnskrivet”.. Det är de små stunderna som förgyller min vardag de små möten, vill och tror att jag gör avtryck flöt de barn jag möter varje dag, för de har rätt att möta en ärlig och engagerad pedagog.. För mig har närvaro blivit ett viktigt ord att vara i det jag gör just nu, inte gjöts tio saker samtidigt.. Ha en solig Måndag..
Dina ord berör mig Kerstin. Tack!
Wow….En av dom vackraste texter jag läst på mycket länge M.
I helgen var jag volontär i smålands djupaste skogar…. Mundekulla.
Deras koncept är lev så enkelt som möjligt med både kost och för hållningen till livet, sa upplever jag Mundekulla!
I två och en halv dagar stod jag där som kock och kände mig som en kameralins… . allt är så nytt för mig med både råvaror och förhållningssättet till maten.
Det är sunt och försöka se det som ger mening till livet, men att se det där lilla extra är en konst att vara tacksam över.
I femton år har jag kämpat för min existens och för rätten att jag finns till. Därmed har jag fått chansen att stilla mina dagar. Ibland har jag varit så tacksam över molekylerna som ger till slut det begriperliga.
Idag kämpar jag för att hitta något helt nytt i livet och har ingen respekt för alla ramar som jag och min omgivning har satt..
Efter många års stress ska jag försöka landa och fokusera på mig själv…
Tack för att få du dela med dig tråden M.. ☺
Tack själv Cecilia!
Jag önskar dig Michael och alla ni andra en underbar dag!
Men TACK DETSAMMA Maja 😀
Efter 14 år tillsammans har jag allt oftare kommit tillbaka till frågan: varför är vi tillsammans, maken och jag? Mitt liv har kantats av drömmar och visioner, det är mitt sätt att göra upp planer att följa. Många drömmar har uppfyllts och visionerna har kommit närmare.
När jag tog upp frågan om vårt gemensamma varande och undrade hur min mans drömmar såg ut, svarade han: jag har inga drömmar, jag väntar väl mest på pensionen.
Då dog något inom mig. Att vänta på pensionen 11 år bort…
Lev så gott du kan är en bra uppmaning, det är banne mig såväl vår skyldighet som vår rättighet att göra det bästa av detta livet. Och så blir det ju så mycket roligare också.
Eftersom min man aldrig, och jag menar aldrig, tar initiativet till att prata om vårt förhållande eller frågar hur jag mår, så har jag i tanken börjat nedräkningen. Jag vill verkligen leva så gott jag kan – och gärna lite till.
Tack för en riktigt bra blogg, Michael!
Varför, är en bra fråga som kan leda till handling. Tack för att du delar med dig Fia!
Av erfarenheter är jag väl medveten om att livet kan vända på en sekund. Då blir man också efter ett tag medveten om hur tacksam man är över varje dag man vaknar upp. Men när det värsta som någonsin kan hända händer och man erfar slag på slag efter det, är det svårt att hålla sig flytande och det är lätt att gå ner sig i en djup depression, igen. Det är där jag är just nu, kämpandes genom att hålla huvudet över ytan. Det går inte heller att släppa taget, sörja, drunkna ett tag för att sedan orka ta sig upp då jag misstänker att jag kommer att drunkna för gott. Jag vet hur det är i helvetet och där vill jag inte hamna igen.
Jag önskar dig innerligt grund under fötterna Mia! Värme.
Tack Michael!
känner igen mig, men man måste hitta ett andningshål att hämta kraft i, någonstans….hitta ditt! kram
Mamman som syr upp sommarklänningen till sin lilla dotter…..den meningen gav mig tårar i ögonen. Jag vet hur hon känner sig. Jag kämpade som ett djur för att planera och genomföra äldsta dotterns student för några år sedan. Hade precis fått veta att mitt livs kärlek hade en annan. I min ensamhet grät jag floder men jag lät igen se eller märka något, allra minst mina döttrar. För det skulle ju bli ett minne för livet för oss alla, studentdagen. Och ja, jag lyckades genomföra allt.
Du är en av de tysta hjältarna cj!
Tack för de värmande orden!
Jag tycker oftast att morgonen börjar bra men framåt eftermiddagen blir jag arg, bitter och hämndlysten. Det är inte att leva bra! Idag skrev jag ett brev till min exman som var sakligt,tydligt och en smula förlåtande. Det kommer säkert inte skickas eftersom jag har bestämt mig för att släppa kriget och sluta kasta bensin på glöden. Jag har ett bra liv och jag har fantastiska människor runt mig men hans tigande och hans anklagelser får mig att bli vansinnig och agera som en idiot. Jag vill ha en ursäkt och jag vill att han förstår hur illa han gjort mig fast jag vet att han inte kan förstå och fast jag vet att hans ursäkt inte gör nåt ogjort. Idag får det bli en förändring på mitt beteende. Idag ska jag släppa taget och njuta av mitt liv nu och framåt. Och förlåta mig själv för att jag gjort som jag gjort. Det blir en bra dag med mer ro i själen ❤️
Det låter verkligen som ett fint löfte till dig själv ❤️
Känner igen mig själv mycket i det du beskriver. Jag blev precis likadan efter separationen. ”Han skulle bara veta vad han förlorar!”, ”Jag hatar honom över allt annat!”, ”Hur kunde han?”, ”Vad är det för fel på mig?” var såna känslor som kom över mig och en elak sms-konversation inleddes, där det kastades skit fram och tillbaka. Men det var jag som bröt den, då orken tog slut pga andra händelser. Det var bra att du inte skickade brevet. Använd det till att få ur dig dina känslor istället. Låt honom inte få den energin från dig.
Styrkekram
du har ju alla svaren redan!! men det känns skönt att få skriva av sig tycker jag…Girlpower—! 😀
Känner också igen mig…hämdkänslor (är dock extremt dålig på att göra sådant), ilska, sårade känslor! En känsla av att vilja få upprättelse! Då man känner att det ändå inte ger det man vill, ersätts det av en form av maktlöshet. Det är väl också en känsla av att man får stämpeln att man inte dög, inte duger. Min 20-åriga dotter sa till mig häromdagen då jag skulle köpa kläder, att jag skulle sluta ha så dåligt självförtroende. Ja…en gång var det större och jag fick många komplimanger förut. Så…att leva så bra jag kan är just nu att göra det jag vill, klä mig som jag vill och mota känslor av att inte duga i grind. Här och nu. Övning ger förhoppningsvis färdighet som med allt annat!
Hej Michael! Hittade precis in på din blogg och har ägnat lite arbetstid (oups!) åt att läsa några av inläggen. Och jag blir så lättad i hjärtat när jag faktiskt får bekräftelse på att jag har kommit långt på min egen resa – resan mot att vara en sann människa. Sann i den meningen att jag har lärt av mina erfarenheter och vuxit i mig själv. Allt mörker, all förtvivlan, all känsla av vanmakt och hopplöshet, rädslan att förlora allt det som länge definierade mig… jag skulle inte vilja vara utan dessa erfarenheter! För nu är jag på väg, även om det blir omvägar ibland, att hitta min kärna. Mitt sanna, äkta jag. Och det är nästan som att uppleva en slags förälskelse, fast till sig själv. Livet är oerhört tungt och svårt ibland. Men jag är så tacksam för att det leder mig framåt.
Jag har varit skild i tre år, och jag gick igenom en lång process med mig själv innan jag vågade ta beslutet. Jag våndades något alldeles oerhört, och jag känner enorm sympati med alla dem som befinner sig i samma vånda. Men jag har aldrig ångrat mitt beslut. Idag har jag en god kontakt med min fd man, våra barn har landat på fötterna och mår bra. Jag har ännu inte sökt kärleken, kanske mest för att jag tror att den hittar mig när jag är redo. Alldeles, alldeles snart hoppas jag 🙂
Kram till dig Michael och fortsätt inspirera! Mejla mig gärna!
Vilken vacker text. Jag blir alldeles rörd. Att få höra min dotters andetag när hon sover bredvid mig fyller mig med kärlek. När min tonåring låter mig massera hans fötter och vi tittar på Simson tillsammans känner jag kärlek . Att få tillbaka en av mina koftor som jag lyckats förlägga på jobbet av en liten blyg ficka som flytt från kriget i Syrien. ” här är din Koft Martina” . Alla fantastiska förtroenden från kollegor, vänner och barn ger mig så mycket. Leenden, kramar från ett en medmänniska. Eller doften av nybryggt kaffe, smaken av ett fylligt rödvin, eller en bit brieost. Att få höra koltrasten spela en tidig morgon. Att få andas in doften efter ett sommarregn….
Hur ska man förhålla sig till sina gamla hjärnspöken när man går in i en ny relation?
Åh, är så rädd att förstöra allt nu när jag träffat nån jag verkligen vill va med 🙁
Kan du inte bara berätta om dina rädslor? Det skulle jag tycka vore fint om jag va honom ❤️
Åh, tack <3 Känns som en god ide 🙂
Kör hårt! Om han inte ser hur fint det är, så är han inte värd dig ❤️
Det är nog mer jag som tvivlar på om jag är värd honom :,(
Men varför då??? Du är självklart värd den BÄSTA!!! ❤️
Jag tackar varje dag som jag inte gråter. Idag har inte varit en sån dag. Efter att ha gråtit varje dag, ibland flera gånger per dag, i snart två års tid, börjar jag känna att jag kanske en dag orkar, vågar och kan sträcka på mig, finnas och leva. När vardagen för barnen blir en mamma med tårar som alltid rullar på kinderna även om vi pratar om väder och vind, gör läxor eller tittar på tv och de inte kommenterar det längre så mår jag inte bättre heller. Dina texter har hjälpt mig varje dag. Imorgon kanske blir en ny tårlös dag.
Men kära nån!!! SÅ ska ingen behöva leva, har du sökt hjälp? Du kanske är deprimerad?