Ser och hör dem som till nästan vilket pris som helst försöker få ihop relationen. Om det inte var för just: ”vilket pris som helst”, hade det kunnat vara beundransvärt och kärleksfullt. Men den totala obalansen där endast en kämpar för vi är allt annat än sund. Och hur var det med kärleken från två håll? Två som är rätt för varandra?
Det kroniska: ”om jag bara gör, säger och är rätt!” skall det nog kunna fungera. Nej, nej, nej…!
Tydliga varningssignaler:
- Svårigheter och motstånd när det kommer till att planera för framtiden. Oavsett om det handlar om nästa vecka eller om ett år, möter du suckar av irritation: ”Måste du planera sönder allting?” Eller: ”vi kan väl vara i nuet?” Personen med dessa mantran är inte (om inte du själv är inne på samma linje) den rätta för dig. Klossarna som reser frustrationsbyggnaden kommer bara att bli allt fler.
- Han eller hon vill inte träffa dina föräldrar, syskon, barn och vänner. Ganska tydligt eller?
- Du ensam, är den som ser till att det finns struktur och ordning. Partnern är totalt oorganiserad och du förhandlar ständigt med din egen frustration.
- Ojämlikhet inom det sexuella: brist på lyhördhet inför dina behov och ointresse till djupare närhet. Genitalsex kan vilket däggdjur som helst prestera. Men den emotionella avkläddheten inför en annan…
- Partnern har endast ytliga bekanta och inga riktiga vänner. Relationerna till andra säger en hel del om en person. Varför finns det inga nära vänskapsband tror du?
- Glappet mellan ord och handling. Vad ser du när volymen av meningar som uttalas skruvats ned på 0? Det är inte tanken som räknas, utan det vi visar och gör över tid.
- Kärlek och respekt inför den egna personen? Önskan om att du skall vara accessoar för omvärlden, desperation, ägandebehov, eller en plan B på vägen hamnar i sopcontainern.
- Du ger mer än vad du får tillbaka. En malande känsla av otillfredsställelse på flera plan. Lita på intuitionen och den starka magkänslan!
- Han eller hon blir till en härskare under meningsskiljaktigheter. Du manipuleras genom tystnad, högljuddhet, eller på andra sätt – sanktionerad kärlek.
- Allt som ”händer” personen vid din sida är någon annans eller omständigheternas fel. När offerflaggan ständigt hissas är det något som är fel.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach
DET SOM GÖR ATT KÄRLEKEN HÅLLER – webinar den 12 juli kl 20.00. Du är varmt välkommen!
I HUVUDET PÅ EN NARCISSIST – webinar den 16 juli kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Mitt i prick på många punkter..ja känner mig som en sommarkatt. Nått att mysa med när ingen annan ser! De gör mig ledsen och förbannad.
Viktigt att inte tillåta sig att vara den där ”sommarkatten”
Sen behöver man urskilja på oförmåga eller om det är ofrivilligt. Vi har ju våra akilleshälar ändå som kan tolkas som om att man inte vill …
Och jag skulle nog vilja tillägga hemlighetsmakeriet. När det blir bara ”vår ensak” om vi träffas och ses bara på platser där personen inte blir igenkänd (inte alltid så lätt att veta om en inte känner personen och dess vänkrets). Eller ”säg inget till någon om att vi umgås” för vi vet inte hur relationen kommer att bli …
Har mött alla dessa då jag har/haft en medneroendepersonlighet Men haft ”turen” att bli inbjuden av min förr man till ett behandlingshem på Familjevecka Lärde mig mycket om mig själv där! Träffade senare min nuvarande man som kommunicerar, lyssnar och är omtänksam och omtyckt av sina vänner (och mina)
Är det då verkligen omöjligt att få det att fungera om det ändå finns kärlek till varann?
Finns det perfekta förhållandet verkligen där alla punkter stämmer?
Jag är en vilsen själ som lämnat men ältar och ältar…
Jag tror inte att det handlar om att det måste vara perfekt Helen, utan att det finns kärlek och attraktion. Det finns alltid delar att jobba med i en relation.
Attraktion finns det. Och nån sorts kärlek för 26 år ihop fogade oss samman mer och mer men en kris för ena barnet som pågick under flertalet år splittrade oss… jag lämnade i panik för att slippa alla ”måsten” som hus o sånt. Nu saknar jag honom så och han verkar ha gått vidare. Stänger ute mig totalt. Gör så ONT!!
Snälla – skriv ett inlägg hur man hanterar att gå vidare! När man är i den akuta fasen då man inte sover eller äter. Knappt inte existerar. Bara ältar…
Det är svårt att få ihop attraktion och det som skapar grunden för ett bra förhållande i längden tycker jag. Jag tror att vi ofta blir attraherade av en person som vi uppfattar ha lite ”högre status” än vi själva, det känns sexigt och någon vi vill attrahera. Men i ett sådant förhållande hamnar vi efter ett tag i det som Michael beskriver, att vara den som vill mest och den enda som anstränger sig. Vi kan också vara den som har makten, men då har vi den för att vi gick in i relationen mest för att slippa vara ensamma eller som planB. Vi känner det som att vi inte valt riktigt, vi spanar omedvetet efter någon bättre och kan inte ge oss hän.
Jag vet inte riktigt hur man ska få ihop det här. Attraktion och sex är ju den vanligaste kroken in i ett förhållande. Det känns svårt att träffa en ”god vän” som har en massa fina egenskaper men där det inte tänder till sexuellt. Själv har jag ett par gånger känt att jag verkligen har hittat rätt, en attraktiv man som jag känner stor kärlek till och gärna vill anstränga mig för. Men det har tyvärr inte varit besvarat annat än under den enkla fasen. Så svårt…
Jag blir full i skratt när jag läser dina underbara texter. Inte på nåt plan tror jag att detta nånsin skulle kunna hända mig. Antingen får jag nöja mig med det du tydligt skriver är fel eller så får jag vara ensam. Tidigare har jag nöjt mig, men det gör jag inte längre, alltså är jag ensam.
Tack för att du ger mig en skjuts på vägen❤️
Känner igen allt du skriver…till punkt o pricka!! Levde med en sån man i 10 år.
Var totalt genomskinlig o hade nästan inga vänner kvar..hade i stort sett en kvar som stöttade o förstod.
Men hon levde i en exakt likadan relation..fast med en ännu farligare man som även fysiskt gav sig på henne.
Vi lyckades båda ta oss ifrån dessa män till slut…men det har ej varit en dans på rosor, och fortsätter fast nu genom barnen istället. Så terrorn fortgår..genom barnen tyvärr.
Snart 7 år sedan jag lämnade..o det var mitt livs bästa och det enda rätta beslutet.
Man måste lämna dessa män..dom är farliga!!
Tack för att du delar med dig Michael
Vilken styrka det bor inom dig! Du lyckades lämna till slut 🙂 Värme/Michael
Väl skrivet. Jag anpassade bort mig själv i mitt tidigare äktenskap. Snäll, pålitlig och omtänksam i andras ögon, visst, men det var inte jag. I dag kan jag inte respektera det vi hade. Jag kan inte respektera hur exet behandlade mig och jag kan inte respektera min vägran att lyssna till mig själv. Det är så mycket bättre nu – det känns som om jag hur vuxit flera meter. Livet är så mycket mer nu än ett ständigt pusslande och anpassande. Jag lyssnar till mig själv. Jag är friskare. Jag är sover bättre. Jag orkar hur mycket som helst. Jag har roligt på mina villkor. Det går att komma hit om man är ärlig mot sig själv, tar processen ett steg i taget och låter den ta sin tid.
Fantastiskt fint att läsa om din resa Johan! Tänk vad som kan födas ur smärta och en villighet att växa-
Så bra skrivet
Känner igen mig o har varit i detta 3 relationer MEN nu räcker det
Kommer inte att ”köra förbi ” alla dessa rödljus en gång till för att sedan höra en kraschlandnig
Nu kör jag mot grönt ljus❤❤
Men ändå hamnar man i ren desperation där? Resan tillbaka till en egen identitet är krokig. Det mest fantastiska är hur relationen till barnen uppenbarligen blir bättre och på ett djupare plan sen jag lämnade för några månader sedan.
Synd bara att det verkar som han är lite mot barnen som han varit mot mig.
Planera/önskemål om framtiden? Svar: jag vet inte, har inte tänkt så mycket på framtiden..(där borde jag ha backat).
Men det gjorde jag tyvärr inte. Två gemensamma barn och 8 år senare fortfarande tilldammans och han vill inte köpa hus på den ort där jag och barnen är folkbokförda för att det inte finns någon framtid på den orten. Han väljer istället att behålla sin gamla lägenheten och jobbet på sin hemort. Eller ja…mer jobb på min och barnen hemort i dagsläget men ett par jobbet på hans hemort frortfarande men mer hemma hos mig nu för tiden. Vägran om delad ekonomi så jag står för allt på min och barnens hemort och han på sin plus barnomsorg. Han åker varje år på en veckas fiskesemester oavsett nyfödd bebis eller inte. Åren går och dessa saker plus andra saker har sätt sina spår i mig. Nä jag vill inte åka 2 timmar enkel resa för att hälsa på hans släktingar, passar hellre på att vara ensam hemma eller hitta på något med mina stora barn. Har börjar tiga och vara tyst vid konflikter, det är så han gjort. Jag gör lika för han ska ju alltid ha rätt. Tvätta och vika tvätt kan han men det stora röjarjobbet för att få ordning i kaoset emellanåt gör jag. Han får natta barnen varje kväll nästan…jag har gjort det själv in 5 års tid när han jobbade borta. Han vill inte göra nåt med mig för min skull, bättre att jag gör något jag vill med någon som vill samma sak , typ resa, middag, teater etc.
Jag är trött, tröttare tröttast
Känner igen mig. Precis lämnat en sådan partner. Tre månader. Insåg att jag vill blev helt dränerad och medberoende. Personen uppvisade missbruksproblematik som jag inte såg i början.
Värst är väl alla gliringar, att inte känna ”viet” och bara fick små smulor av uppskattning och kärlek tillbaka. Att sen inte ens få ett avslut för att mannen är för kränkt av att jag sa ifrån och avslutade relationen…
Lärde mig ändå mkt av denna relation och insåg att anknytningsproblematiken från barndomen behöver bearbetas mer för att inte dras till fel typer igen. Första gången jag trivs att vara singel.
Bortglömd – igen… Tre gånger i e.m har jag påmint att vi ska kolla på en sak till huset imorgon – det hade jag ringt och ordnat. Sen pratade han med en kompis om att de ska iväg på e.m. Påminde honom om vad vi ska göra. ”Då får vi göra det tidigare”. (Ingen tanke på att jag jobbar hela dagen och dessutom har bestämt tid med personen som har det vi ska kolla på). Det gick två timmar. Då pratar han med kompisen igen för att bestämma tid och säger att först ska han idrotta med några andra kompisar! Men det vi skulle ordna då????? Påminde igen men då sa han att nåt annat dök upp – du kan väl åka själv, det blir ju ändå du som bestämmer. Dessutom är det andra roligt! Jag är så trött på detta! Frågade honom senare om han har någon respekt för mig med tanke på att han inte lägger på minnet vad jag säger eller vi har bestämt. Svarade inte. Om någon annan behöver hjälp eller vill hitta på något så ordnas det glatt.. Han är som en unge som free-wheelar och gör det som är roligt och faller honom in.
Åh precis så där har jag haft det i 4 år, men avslutade det för två veckor sedan. Helt slut och nästan knäckt efter att ha anpassat ihjäl mig för att få det att fungera. Vaknade varje natt sista tiden med ont i hela kroppen av allt ältande fram och tillbaka, men sen har jag bland annat läst din blogg och fått svart på vitt att det inte är jag som är besvärlig och konstig.
Att det är helt naturligt att vilja planera en framtid eller i alla fall nästa helg, att vilja umgås med vänner och familj ihop, att känna sig efterlängtad och saknad, inte komma i andra eller tredje hand jämt, att man vill att den man är tillsammans med ska vilja ha närhet och sex, att man kan diskutera saker utan att bara bli utskrattad och få höra – vi som har det så bra. Har känt mig otroligt ensam i förhållandet. Ingen på hans jobb som visste om att jag fanns. När jag tog upp det så sa han, nä vi pratar inte privata saker på jobbet.
När jag läser vad jag skriver så känner jag att jag inte varit så snäll mot mig själv, men vet att jag är värd mycket mer
och att jag ska lyssna på min magkänsla tidigare i fortsättningen.
Är så glad över att läsa din blogg. Den ger mig otroligt mycket. Jag har lämnat ett destruktivt sjukt förhållande. Träffat en ny. Det är som natt och dag. Jag är oerhört försiktig uppmärksam märker jag.
Tack än en gång!
Känner igen mig alltför väl. Varit medberoende men skilde mig förra året efter många års äktenskap. Faktiskt stolt av mig själv att jag klarade det. Gick emot alla mina principer men har ännu inte klarat säga det till människor i min bekantskapskrets som jag träffar bara en gång ibland. Nu vet jag vad jag vill och behöver i ett förhållande börjar sätta mer gränser. Så skön känsla stå upp för sig själv. Fint att ”ramla” över din blogg. Kunna läsa tankar och funderingar andra i liknande situation har. Känner sig väldigt ensam när man gått igenom en upprivande skilsmässa med tusen praktiska saker som skall ordnas upp i samtidigt som det känslomässiga skall bearbetas.