Skulle du ge dig in i ett oros härjat område med fientliga krigare i varje kvarter utan hjälm, vapen och skyddsväst? Hade du lutat dig mot tilltron på de goda krafterna i människan och lämnat alla försvar på hemmaplan? En sådan inställning hade snabbt gjort oss till enbart minnen hos nära och kära.
Vi har psykologiska försvar av en anledning. Världen är inte enbart ”ljus och kärlek”, utan även mörk, hänsynslös, manipulativ etc.
Jagempatin och det inre självförsvaret är grundläggande egenskaper för att kunna leva inom de sunda integritetsgränserna. Beståndsdelar för att kunna vara en hel individ.
Så hur får vi ihop ekvationen i vårt inre? Den mellan drömmar, längtan och kärlek på ena planhalvan – och ärrade relationsminnen från förr på den andra. Hur kan vi börja känna större än misstänksamhet, generaliseringar, hopplöshet och cynism?
Även om vi en dag träffar den mest fantastiska och inkännande personen, kan demonerna från förr sända sina automatiska spam och infektera våra sinnen. Frön av trygghet och tillit behöver tid för att kunna bli rötter, så att vi kan stabilt. Vi behöver få se dagar och månader, kanske t.om. år passera innan vi helt kan slappna av i tvåsamheten. Skyddsvästen runt hjärtat kan behöva kläs av i etapper.
Det bästa vi kan ge oss själva och varandra är ökad självinsikt i kombination med friska relationsvanor. Ord som överensstämmer med handling. Självkännedom är nyckeln!
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Nästa webinar: Otrohet och när tilliten slagits i bitar. Torsdagen den 15/12 kl 20.00
Förstår precis. Jag kom ärrad och relationsskadad in i mitt nuvarande förhållande. Så mycket ”skit” som spökat och bubblat upp under våra 7år. En stor skillnad är att han har suttit och lyssnat och tröstat och visat att han inte är rädd för att hjälpa mig jaga bort de gamla ”demoner” jag tagit med mig. De kan fortfarande göra sig påminda emellanåt men allt mer sällan.
Ja, jag är livrädd. Livrädd för svek, lögner, att inte personen är ärlig i sina avsikter. Hela ryggsäcken är fullpackad med oro över dessa ingredienser.
Blir glad när jag läser dinkommentar Patricia, det finns såna män alltså Jag känner mig som LA skriver, är livrädd att gå in i något nytt efter åren av svek! Det är först nu efter 2 1/2 år som jag känner mig någorlunda hel. Han däremot som orsakade sveket gick direkt in i en ny relation, jag fattar inte hur vissa bara går vidare utan att bearbeta?
De som framstår som att lämna utan att bearbeta har nog redan bearbetat klart under lång tid innan uppbrottet. Så såg det iallafall ut för mig. Men det upplevdes nog abrupt av omgivningen.