maktspelet, brister, integritet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kan behövas mod för att våga visa hela sig själv i en relation. Särskilt när allt är nytt och obekant Att presentera de positiva sidorna, framgångarna, det lyckade och lyckliga är lätt, MEN hur är det med nederlagen? Det vi helst skulle vilja trolla bort, som gör att vi känner rädsla, skam, misslyckande och otillräcklighet. Det som gör oss allt annat än perfekta.

Jag har varit rädd för att tappa ansiktet. Väldigt rädd. Påstår inte att den känslan är helt borta, men friheten att vara jag är oändligt mycket större än tidigare.

Vi behöver fatta ett viktigt beslut om att leva bortom prydliga fasader för att passa in, rädsla för att inte vara omtyckta och älskade. Och att välja rätt partner från början (vilket inte alltid är så lätt!) med frågan: tillåter jag mig själv att vara hela den jag är i sällskap med den här personen?

Om en dejt eller partner lämnar p.g.a. ditt bagage, eventuelle sår/ärr och tillkortakommanden föreslår jag dig att tänka så här:

  • Perfektion är en illusion. Du är inte sprickorna, men de är delar av dig.
  • När du är ärlig mot dig själv, är du det mot andra. Ärlighet mot andra = ärlighet mot dig själv. Det kan låta självklart, men ändå tvekar vi.
  • En som inte vill vara vid din sida för att du är du, är ingen du vill dela tiden med. Hon eller han är helt enkelt inte rätt person för dig.

När våra liv levs autentiskt, sorteras drama, masker, ett photoshoppat DU bort, axlarna sänks och de behagliga människorna gör entré. Som jag skrivit så många gånger förr: våra liv levs antingen från en plats av rädsla eller trygghet (kärlek).

Hur vill du uppfattas av andra? Vad önskar du helst av allt dölja?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare