Tidigt i livet lär vi oss betydelsen av att passa in för att bli accepterade och älskade. Som mycket små barn läser vi av ansiktsuttryck hos livsviktiga personer i omgivningen och skannar av gillande vs ogillande. Duktighet och ett leende ansikte från vår sida belönas.
Resultatet blir att känslotentaklerna riktas utåt och som vuxna glömmer vi lätt bort att känna inåt, eftersom vi är så upptagna med det som händer på utsidan.
Självklart är det avgörande att slipa bort våra mest kantiga personlighetsdrag för att fungera bland andra. Svårigheterna uppstår när vi i vuxen ålder förhandlar bort oss själva i förhållanden. Relationerna blir viktigare än äktheten gentemot vår egen person.
DET ÄR EN FIN BALANSGÅNG MELLAN ATT VARA ANPASSLIG OCH FLEXIBEL, OCH ATT VARA SANN MOT SIG SJÄLV I RELATIONER.
En alldeles för liten dos av JAG i ett förhållande är lika nedbrytande som en för stor.
Här är några frågor som vi kan ställa oss själva vare sig vi är i ett parförhållande eller inte – frågorna kan vara användbara i andra typer av relationer och för att lära sig av det som varit eller för framtiden.
– På en skala 0 – 10, där 0 är självutplånande och helt oärlig mot dig själv och 10 är ett tillstånd där du känner dig fullkomligt naturlig och tillfreds med din egen autentiskhet i relationen – var på skalan befinner du dig?
– Känner du att du tar den plats som är nödvändig för att det skall vara balans i förhållandet?
– Känner du dig ofta otillräcklig som partner? Om ja, vad behöver hända?
Vilka är dina erfarenheter? Värme till dig en dag som idag min bloggvän!
Michael Larsen – livscoach
Kan du inte skriva om vilka konsekvenser detta kan medföra? Och hur man känner igen ”symtomen”? ….
Går ett förhållande som har präglats av detta beteende repareras?
Många frågor om detta intressanta ämne 🙂
Lokvar att jag skall skriva om detta snart – jättebra förslag! Tack Maria!
Verkligen bra att beröra ett så stort och avgörande område. Med avgörande menar jag att ha ett alldeles för litet jag kan påverka hälsan så kraftfullt att sjukdom och känslor kan göra personen handlingsförlamad och som då hamnar på en än mera osynlig plats i samhället.
Mycket av att ha ett för litet jag kan förväxlas med en falsk ödmjukhet. Dessvärre är resan till ett mer balanserat jag, att vara sann emot sitt eget jag den enda vägen som jag känner till tillbaka till oss själva.Kan vara en lång och arbetsam resa. Att acceptera och våga vara med det äkta jaget i en spegling med en annan person som vi har genom bla. arbetsmedarbetare, barn,släkt och framför allt genom en partner. Kanske det är för att vi har fostrats med för små eller för stora jag som så många personer separera eftersom det skapar en stor obalans?
Fin bild och sov gott.
Tack för dina alltid så insiktsfulla ord Jessica. Tack och sov gott du med:-)