sann mot sig själv, relationer

Tidigt i livet lär vi oss betydelsen av att passa in för att bli accepterade och älskade. Som mycket små barn läser vi av ansiktsuttryck hos livsviktiga personer i omgivningen och skannar av gillande vs ogillande. Duktighet och ett leende ansikte från vår sida belönas.

Resultatet blir att känslotentaklerna riktas utåt och som vuxna glömmer vi lätt bort att känna inåt, eftersom vi är så upptagna med det som händer på utsidan.

Självklart är det avgörande att slipa bort våra mest kantiga personlighetsdrag för att fungera bland andra. Svårigheterna uppstår när vi i vuxen ålder förhandlar bort oss själva i förhållanden. Relationerna blir viktigare än äktheten gentemot vår egen person.

DET ÄR EN FIN BALANSGÅNG MELLAN ATT VARA ANPASSLIG OCH FLEXIBEL, OCH ATT VARA SANN MOT SIG SJÄLV I RELATIONER.

En alldeles för liten dos av JAG i ett förhållande är lika nedbrytande som en för stor.

Här är några frågor som vi kan ställa oss själva vare sig vi är i ett parförhållande eller inte – frågorna kan vara användbara i andra typer av relationer och för att lära sig av det som varit eller för framtiden.

–  På en skala 0 – 10, där 0 är självutplånande och helt oärlig mot dig själv och 10 är ett tillstånd där du känner dig fullkomligt naturlig och tillfreds med din egen autentiskhet i relationen – var på skalan befinner du dig?

–  Känner du att du tar den plats som är nödvändig för att det skall vara balans i förhållandet?

–  Känner du dig ofta otillräcklig som partner? Om ja, vad behöver hända?

Vilka är dina erfarenheter? Värme till dig en dag som idag min bloggvän!

Michael Larsen – livscoach