tillit

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Om jag visar hela mitt kärleksfulla hjärta kommer han att bli hel… Står jag bara pall kommer hon se hur fin kärleken egentligen är… Min tillit till hans potentialer kommer nog att göra underverk.”

Detta är tankar som klienter berättat att de bär på. Inställningar av god vilja: ”om bara…” Vem vill inte den andres bästa? Tänkte själv en gång att jag som person skulle kunna vara det magiska botmedlet. Det som en dag skulle förlösa. Trodde stort om den egna styrkan men drogs istället in i gravitationsfältet av självförlust. Jagets gränser tog stryk.

Resonemanget att om vi bara ger lite till, kommer vi att bli sedda och älskade genom våra oförglömliga gester. Du finns där till 100 % men hur högt är priset?

VEM BLIR VI I DYNAMIKEN TILLSAMMANS MED EN PERSON SOM INTE VET HUR MAN ÄR PÅ RIKTIGT I EN RELATION? VAD GÖR EN FRÅNVARANDE PARTNER MED OSS?

Vem blir du på vägen när du försöker rädda partnerns som ”älskar” jobbet/karriären mer än någonting annat? Innehållet i flaskan? De avklädda ”tillgängliga” kvinnorna på datorskärmen (eller irl)? Som är kontrollbehovet/svartsjukans fånge?

Vad gör det med dig att ständigt behöva städa upp emotionella spillror och ALLTID komma som bäst tvåa?

Det är perfekt att ha en halvhel eller fullständigt trasig partner vid sin sida, om vi inte vill se hur enastående vi själva kan bli.

Vem är du att älska om du helt förlorat dig själv i en annans sår?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare