Jag fick nyligen lära mig att om man klipper av ytterkanten på en fågels ena vingspets (fjädrarna), kommer den att kunna flyga. Enbart i cirklar! Den kommer alltså aldrig att lämna platsen den befinner sig på.
Översätter vi detta på oss själva, är det så vi har det inom flera områden. Många stannar på en arbetsplats som de egentligen vantrivs på. Umgås i samma kretsar år ut och år in p.g.a. vanans makt. Håller oss till inrutade mönster och åsikter därför att det är vår inarbetade ”sanning”. Lever kvar i ett förhållande som sedan länge nått bäst före datum.
Är det du gör varje dag bra för dig eller inte? Gör vanorna dig lycklig eller insnärjd? Stagnation eller utveckling?
Vi skapar och håller hårt fast vid förklaringsmodeller som får oss att tänka och säga:
”Jag stannar för barnens skull?”
”Det är min natur. Jag har alltid varit så här!”
”Jag är egentligen för gammal”.
”Man måste vara realist!”
”Ensamheten skulle ta kål på mig!”
Vad händer om du utmanar föreställningarna som spelats upp i tankarna om och om igen? Om du tar ett steg utanför det du tror att andra förväntar sig av dig?
Jag vet att det kan ta tid, ofta år, innan vi vaknar till och hela systemet bara vet vad som är det genuina och riktiga gentemot oss själva.
Mot vilken horisont hade du rört dig om inte det mentala/emotionella vingklippta existerade? Om det inte bodde oro, självdestruktivt snällhetssyndrom, kvävande skuldkänslor etc. i medvetandet.
En tanke, längtan och vilja i kombination med handling, förändrar verkligheter. Visst förtjänar du att leva genom hela dig själv? Även i relationen.
P.S. Jag förespråkar inte lättvindiga uppbrott av relationer (de är dessutom inte särskilt vanliga). Alla parförhållanden är förtjänta av två närvarande personer som kan vara hela sig själva i kärlek.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata? Kontakta michael@separation.se
Michael, kan du förstå/förklara hur känslor för sin partner helt plötsligt kan försvinna när man lever ett till synes perfekt liv?
Dessutom får man höra det från sin partner flera gånger i veckan. ”Vad bra vi har det”. ”Åh va jag älskar dig” . Om du lämar mig skulle hela mitt liv rasa”
Helt plöstligt en dag gör hon det precis motsatta! Är otrogen och är kör i denna nya. Känslorna för mig är borta. Hur är det möjligt?
Jag förstår det inte. Min ”radar” för andra kvinnor är inte ens påslagen, eftersom vi haft det så bra under våra tolv år tillsammans, med två underbara barn.
Snälla hjälp mig förstå!
Förstår att du är förvirrad om du har levt i tron att ni har det bra. Och varför skulle du tro något annat när hon säger såna saker.
Antingen har hon blivit störtförälskad (det kan faktiskt hända, borde inte om man har det bra, men kan) eller så har hon saknat något i er relation. Och är det det sistnämnda så är det ju synd att hon inte har tagit upp det med dig.
Det kan nog finnas många andra orsaker oxå, en kris man går igenom, ett stort bekräftelsebehov som spårar ur…
Vissa människor kan nog fortsätta visa kärlek trots att deras känslor har försvunnit. Det kan handla om att försäkra sig om att vara säker på att den andra inte hinner lämna innan man själv är mogen för det. För visar man inget intresse för sin partner så kanske han/hon hinner före. Fast känslorna är borta så vill man inte bli lämnad, man vill vara den som lämnar.
Det är inte alltid så lätt att förstå sig på andras beteenden.
Förstår att du har det jobbigt och vill ha svar på dina frågor. Hoppas att hon kan ge dig svar, då är det lättare att gå vidare. Men tyvärr så får man inte alltid svar på sina frågor.
Varma styrkekramar till dig!
Trist för dig att uppleva men det är många män som beter sig likadant, fast de brukar inte välja att gå utan lever hellre ett dubbelliv, vilket även hon gjort ett tag. Det är väldigt fel men väldigt vanligt, jag skaffar något som jag har om det skulle vara så att jag blir bortvald, tänk att människor är så egoistiska. Ja vi liver i en osund värld.
Daniel, du är inte ensam! Det kunde varit jag som skrivit ditt inlägg.
Tack Johanna 🙂
På nåt sätt känns det lite bättre när man vet att det finns fler som blivit utsatta för tråkigheter som t ex otrohet
Kram till dig
Daniel exakt samma sak hände mej! jag lider med dej…fick höra saker som ”lämna du mej kommer jag att döda dej” och liknande saker, själv med barn osv, helger när hon skulle varit på jobbet omvandlades till weekend resor med honom medans jag var själv med barnen hemma..var så mycket sjuka saker som hände som jag inte kan ta här, var som man levde i en mardröm…
Tack för att du delar md dig Jolly.
Kusligt hur en människa kan förändras. Man tror man könner någon som man levt nära i tolv år, men icke.
Hur har du det nu? Är det länge sedan det hände dig?
Är nu inne i en period att byta jobb efter mer än 13 år på samma ställe å känner jag fått luft under vingarna även om jag inte fått något jobb än.
Det är nog precis det som har hänt med mig. Jag har själv klippt av mina vingar för att försöka hålla liv i den här relationen. Istället för att flyga bort på en gång så har jag givit min partner en ärlig chans att förstå, att försöka få till en förändring. Med parterapi och annan hjälp oxå.
Inte mkt som har hänt, bara kortvariga förändringar.
Och börjar man rota i det som man saknar så är det inte bara en sak utan flera. Till slut dör VI-känslan och känslorna.
Nu har mina vingspetsar växt ut. Jag tänker inte flyga i cirklar längre.
Jag har ställt mig i bostadskön och jag tror att mina vingar är färdiga att flyga rakt fram nu.
Tack Josefina.
Ja, något måste det vara. Synd bara att hon inte ger oss en chans, i alla fall visa mig så mycket respekt och ge mig svar.
Hon hävdar fortfarande att vi alltid haft det bra och hon alltid älskat mig. Men nu någon annan. Och då kan hon bara lämna allt vi har byggt upp. Huset som hon älskar, trädgården. Till och med beredd att inte se barnen varje dag.
Alla pusselbitar har vi tillsammans, utom den sista – känslorna.
Men jag tycker att om vi har alla andra pusselbitar, är det inte klokt då att försöka hitta den sista pusselbiten igen?
Istället för att ge sig in i något okänt. Det kommer en vardag i där också.
Det har gått 6 veckor nu sedan hon berättade. Vi har till och med älskat flera gånger under denna tiden ( på hennes initiativ).
Sedan dagen efter är det elände igen.
Förstå vad psykiskt påfrestande det är.
Jag lider verkligen med dig när jag läser detta….minns hur det var…
Man går i tusen bitar och speciellt när man inte förstår var det kom ifrån när man gått och trott
att man haft det bra, ja då blir chocken stor!
Jag förstår inte hur man kan ljuga någon rakt i ansiktet så….man får inte ljuga om kärlek!
Det är en skärseld och jag önskar att du slapp gå igenom den <3
Det känns som man ska dö men det gör man inte men man blir helt klart ärrad i hjärta och själ
Många kramar till dig <3 och barnen <3
Tack Mimmi
Jag tycker mig kunna känna din värme
Jag tar gärna emot dina kramar ( ska krama min fina döttrar också)
Barnen gör att man orkar mer än vad man tror <3
1.5 år sedan Daniel, var gift med henne i 10 år 2 barn tillsammans, känns betydligt bättre i dag har gått på terapi 1 gång i veckan i 1.5 års tid….fanns inte på kartan att det som hände kunde hända, hon har fortfarande inte erkänt otroheten, hon flyttade i hop med ”honom som jag misstänkte” två veckor efter att hon hade flyttat ut från huset…när jag frågade i början vad som hade hänt/orsaken till att hon ville lämna mej, fick jag till svar att hon ville något annat med sitt liv å att vi alltid skulle vara vänner fira jul tillsammans, hjälpa till i hennes nya lägenhet osv, den lägenheten tog hon aldrig. Fick ett sms precis innan jag fick barnen, där hon ville informera om att att barnen hade varit hos henne å hennes nya kille för första gången ”en hel vecka då alltså” alltså igen dialog om d överhuvudtaget, bara körde rakt över mej, frågade då henne om det inte va lika bra att hon erkände otroheten, men nej då hon hade inte varit d, sa då hur kommer det sej att ni bor i i hop allra redan…när skulle ni ha lärt känna varandra, fick som svar att det är skillnad mellan din å min sanning haha
Fan va hemskt.
Fick ont i magen när jag läste vad du utsatts för.
Vilken hjälte du är
Stor kram till dig
Tack Daniel! tar emot dina stora kram 🙂
Usch vad hemskt. Lider med dig. Många styrkekramar till dig Jolly! Du befinner dig i avgrunden nu, men ha tålamod och finn styrkan att klättra upp ett steg i taget. Du fixar detta, för det är du värd!
Tack LA 🙂 Har kommit en bit på vägen, har förlåtit henne för vad hon gjorde emot mej ”för min egen skull” men jag kommer aldrig att glömma…
Hur mår barnen? <3 det kan inte ha varit lätt för dem när allt sker så fort….
Barnen har tagit d relativt bra, klart det har varit jobbigt för dom när allt slits upp å går så fort utan att ha tänkt igenom, det konstiga är att mamman har utbildats när d gäller barn.
Vårt barn har haft det väldigt tufft länge just för att allt gick för fort…tyvärr blev det inte
ett barnfokus från hans sida utan han körde på i 180 och då kom barnet i kläm
Tack Daniel 🙂 var en episod som jag speciellt kommer i håg, hon skulle jobba en helg och inte sova hemma, jag var hemma med barnen. På söndagen smsade hon äldsta dottern om att hon skulle komma hem kl 21 som hon alltid brukar…Jag låg i soffan här hemma, kl 23 kom hon, frågade då om vad hon hade varit, fick som svar jobbet, men ni slutar väl samma tid allihopa ”vilket dom gör” hon hade åkte med någon från jobbet å sedan gått den sista biten hette d…kommer inte att gå in på detaljer, men hon hade haft sex med honom 15 min innan hon kom hem till mej å barnen…å agerade precis som att inget hade hänt…
Jag har varit med om nåt liknande och önskar inte någon att behöva vara med om ett sånt svek…
Jag förstår verkligen dina känslor och hur ledsen och sårad du är <3
För mig är det nu snart 2 år sen och jag kämpar på med att laga detta brustna hjärta och det går upp
och ner och ibland känner jag mig stark och ibland som en blöt fläck.
Man blir starkare och man kan bli hel igen så ge inte upp <3 vi har haft otur att råka ut för personer
som inte förmår att visa empati och respekt för när andras hjärtan brister.
Hoppas du finner styrka i barnen och med vänner och familj <3 kram
Tack för omtanken Mimmi! en stor kram till dej å dina också…
Den där kvinnan låter som en solklar psykopat.
Jo det kan man lugnt säga 🙂 skulle nog kunna skriva en bok om allt som hände ”en bestseller” 😉
Jag trodde att mina känslor dalade, var rädd att det var det som hände. Kände inte samma glädje när han kom hem fr jobbet t ex. Tog upp det med honom. Han tyckte också att vi inte hade det lika bra längre.
Men när vi började gå på Familjerådgivningen och jag öppnade upp och förstod hur jag hela tiden kört över mig själv och egna värderingar, anpassat mig och inte varit sann – då kom känslorna tillbaka. Det var inte brist på känslor som var felet. De låg begravda under missnöje och brist på självrespekt.
Felet stavas ”medberoende”. Ett outalat, begravt behov av uppmärksamhet och bekräftelse inom mig. Ett behov som styrt mig undermedvetet – eftersom jag inte förstått och erkänt det. Vilket gjort att jag kört över mig själv totalt, för att få behovet tillfredställt.
Detta är iallafall vad jag så här långt tror mig ha börjat förstå.
Vi är skilda nu. Separerade för en månad sedan. Jag bröt.
Vingklippt med en inte oro om att veta att det bästa är att flyga iväg. Tillåter inte vingarna att växa ut igen, ifall att, tänk om, kanske. Hoppet kvar om att få något som visar att förståelse finns. Fast jag vet, sorgefas inledd, det kommer inte bli bättre.
Hitta glädjen och din styrka igen! lycka till
Man kommer fram till en punkt när man känner: ”Så här är det, bättre än så här blir det inte.”
Då får man fundera om man verkligen vill leva så eller om man vill ha ut något mer av sitt liv.
Låt vingspetsarna växa ut.
Kram till dig!
Jag har alltid intalat mig att jag är realist….så här är det….så här blir det och vad ska du göra åt det då?? va??
Har börjat svara mig själv….
Tja, vad vill du ändra på?
Vart vill du och hur ska du göra för att komma dit?
Vad kan och vill du under tiden?
Finns det alternativ eller bättre saker/vägar??
och visst är det litet lättar att leva livet och hitta lösningar om man är två…. 😉
Hej! Jag är gift och har tre underbara barn! Jag och min fru har varit gifta i 10 år nu men har känt varandra i 25 år. Vi har hus ihop och jobbar på samma arbetsplats och har gemensamma vänner.
Vi har under en lång tid haft det dåligt. Min fru har varit svartsjuk, deprimerad över mycket och vill nu skiljas! Jag älskar henne fortfarande och idén om att vi ska vara en familj!
Min fru har haft en historia av otrohet men jag har aldrig varit otrogen! Jag blir anklagad för detta stup i kvarten och jag har avslutat min idrottsaktiviteter just för att inte ge henne en anledning till att ”misstänka” något. Vi har väldigt sällan sex. Jag har ingen lust och hon har ingen lust. Men i hennes värld så måste man ha lust som kille och får jag inte sex av henne så måste jag ju få det på annat håll! Anledningen till att jag inte har haft lust på länge är för att vi ständigt hamnar i konflikter om allt!
Hon gör sig själv väldigt oattraktiv genom att ständigt ”starta” bråk! Exempel: Jag har jobbat 8 dagar i streck, när jag har varit hemma har jag kört barnen till sina aktiviteter, lagat mat, städat, tvättat, nattat barnen, hjälpt barnen med läxor osv. När jag lämnade hemmet i morse innan alla hade vaknat skrev jag en lapp till min fru. ”God morgon mitt allt! hoppas du sovit gott och att du får en lugn morgon! Tack för allt du gör!
Min fru ringer mig sen och frågar var en glasburk som vi haft kaffe i är??? arg som ett bi! Vår kaffekokare har gått sönder och vi har köpt kaffepulver man blandar i vatten. Då denna var slut slängde jag burken för att jag såg att vi hade köpt en ny! Jag sa detta till henne och hon la på luren, utan att säga god morgon eller hejdå ha en bra dag. en minut senare ringer hon och skäller ut mig för att jag slängt burken för hon hade tänkt hälla över nya kaffet i den gamla burken för den nya var kladdig! Sen fick jag skäll för att jag inte hade lagt undan fjärrkontrollerna då vår yngsta har en förkärlek till dessa samt att jag hade glömt dra ut en mobilladdarsladd. Hon säger sedan att hon har fått nog och att jag inte gör något för att underlätta för henne och att hon vill skiljas.
Såhär ser det ut fram och tillbaka. Jag är helt värdelös och jag gör inget för att underlätta för henne. Hon är mammaledig och jag jobbar treskift. När jag är hemma gör jag allt! Hon lägger sig i soffan och leker med sin mobil. Hon är trött och behöver villa ”nu när du e hemma behöver jag en paus” heter det!
Jag kan köpa att det inte är helt lätt att vara hemma med tre barn men jag anser att vi ska hjälpas åt. Jag säger inget när jag är hemma utan gör allt. Jag går alltid upp med barnen på morgonen och ser till så att dom kommer iväg till skolan trotts att jag jobbat hela natten.
Jag tar alltid läggning och läsning för barnen, alla tre när jag är hemma. Mina barn tyr sig väldigt mycket till mig när jag är hemma och när jag frågar barnen om mamma läser läxorna med dom så är svaret nej.
Jag får hela tiden höra att hon gör allt där hemma vilket lätt till att jag har gjort experiment. Jag tror hon inbillar sig en massa för det jag har kommit fram till med mina experiment är att hon ljuger om vad hon gör där hemma. Hon säger att hon dammsuga men dammsugaren är inte rörd, satt en tejpbit samt fotograferat hur den står. Jag har massa sådana experiment!
JAG känner att jag gör allt och att jag inte räcker till. Min ork börjar ta slut…
prata!!! hitta ett sätt att bemöta henne så du får henne att lyssna,annars blir det inte bättre, och som du själv skriver så orkar du inte med detta negativa mönster, så ta tag i det …nu! styrkekram!!
Känns jobbigt. Känns kontroll och missnöje och brist på respekt – både självrespekt och respekt för varandra. Familjerådgivningen är bra såna här gånger. Lättare att öppna upp och prata där. Kram till er båda<3
Jag levde i ett sjukt förhållande i många många år…. Jag kunde ingenting, bäddade jag sängen så bäddade han om. Vek jag handdukar så rev han ut dom från skåpet och gjorde om. Stod jag vid spisen kom han och puttade undan mig och tog över. Somna jag i soffan fick jag ovett att jag var otrevlig. Han var till och med otrogen och sa: -det hade jag inte behövt om du bara varit lite glad…….
Han sa ofta att jag var roten till allt det onda i vårt förhållande.
Till slut så samlade jag kraft och tog mig därifrån. Jag har läkt och vilat och fått energin tilbaka.
Träffat världens snällaste och finaste man som ger mig så mycket kärlek. Gräset är faktiskt ibland grönare på andra sidan 🙂
Underbart Mia! 🙂
Njut av livet och kärleken. ❤️