Han är gapig och vulgär när han prata i sin mobil ute bland andra. Paret är gränslösa mot sina barn på restaurangen, vilka har kidnappat hela den tidigare så lugna atmosfären. Hon kränker sin man som passivt tar emot det emotionella skräpet som slängs i hans ansikte. Kvinnan har ännu en gång gått tillbaka till honom, trots att han har varit otrogen åtskilliga gånger.
Motiven till varför människor gör som de gör är många: omedvetenhet, likgiltighet inför andras gränser, ett psykopatiskt kontrollbehov, panik inför ensamhet, avsaknad av självrespekt, ett nerbrutet självförtroende…
Våra barn behöver vår kärlek. Liksom den röda linjen som de inte får passera! Kvinnan eller mannen som vi lever tillsammans med har en integritet som inte får kränkas. Ett förhållande utan kärlek och respekt är dött!
Jag får ofta frågan av mina klienter och er bloggläsare: ”hur vet man när det är kört i förhållandet?” Mitt svar är: ”när du inte längre tycker om den du är i tvåsamheten!” Och under hur lång tid det har varit så.
Hur behandlar du dig själv? Gör du allt för andra, men inget för dig själv?
När vi behandlar den egna personen med värdighet, kränker vi inte rummet där andra vistas, en främling, barnen, exet eller partnern. Eller oss själva!
Börja behandla dig själv på samma sätt så som du skulle behandla någon som du respekterar och älskar högt. Du skulle aldrig förmå att säga till din spegelbild att du är: ”fet, inkompetent, värdelös, äcklig, inte värd kärlek…” Inte när du ser dig själv som värdig!
Avslöja när du kommer på dig med att förringa ditt liv och gör tvärtom. Håll kroppen i from. Lär nya färdigheter. Laga mat till dig själv på samma sätt som du skulle göra till någon som du dejtade. Ställ fram blommor på ditt bord. Städa undan det som är en deprimerad utsikt. Skydda ditt hjärta från härskarmetoder från den som inte vet vad kärlek är för något. Gör slut med ursäkterna och skapa vanor som du vill att dina barn en dag ska leva efter.
Vänta inte med att bära kläderna som du köpte till ett speciellt tillfälle, utan ta på dem idag eftersom detta är den där speciella dagen. Räta på kroppen så att psyket kan börja tro din rätt att existera som en fullt ut värdig person. Skjut inte upp det nödvändiga och avsluta det som måste bli färdigt, så att du kan bli vännen till ditt jag.
Det är långt ifrån alltid lätt. Men det är nödvändigt!
Michael Larsen – relationscoach
Tack för denna inspirerande text❤
Härlig sammanfattning av hur jag känner att jag försöker tänka kring behandling av mig själv. Jag känner att utbudet av män krymper av detta men de gallras bort de som inget är att ha. Så tacksam för det!
Han ringde och skällde på mig för 3.5 vecka sedan att varför jag pratat om oss inför kompisar. För 3 veckor sedan så skickade han ett sms efter mitt undrande vad som hände. Han säger att det gått för fort, att han behövde landa, att jag var en toppentjej men han behövde hitta sig själv. Han sms:ar när han är full. Svarar inte på mina när han är nykter. Jag vill ses och prata för att se och höra vad han tänker. Han sårar mig men jag tycker om honom ändå. Ska jag strunta i honom? Jag står i ingenmansland och stampar och undrar.
Lina; ja du ska strunta i honom! Om han säger att det går för fort…ja det kan ju så vara. Men han verkar inte intresserad av att prata om det. Är du hans reservplan? Om han inte hittar ngn bättre är du bra. Så tycker jag det känns… Men du vet bättre än jag vad som är rätt eller fel för dig. Men man blir ju lite frågande när han inte vill svara på dina sms när han är nykter, eller att han inte vill ses och prata om hur det ska vara eller inte vara.Önskar dig all lycka.
Vi har inte träffats så länge det är nu man vill att allt ska vara toppen och rosensrött men det är bara en uppförsbacke. Visst han har andra problem i sitt liv men att behandla mig som skit känns allt annat än ok.
Linn: strunta i honom! Fråga dig själv hur du vill känna dig tillsammans med någon? Du förtjänar att vara med någon som visar att han vill vara med dig, det är väl det minsta man kan begära?
Jag önskar att jag lämnat när jag fick de första varningssignalerna. Men jag var så upptagen med att fokusera på att tyda honom och hans signaler, att finna logik och förklaringsmodeller. Jag ville så gärna att den första kärleksbombning en skulle vara sann. Istället för att se sanningen av hur det var i verkligheten, nu, fokusera på mig själv och vad jag tycker att jag förtjänar från någon som säger sig älska mig.
Gör inte samma misstag som jag, gå vidare.
Jag vill känna mig levande och älskad inte behöva kämpa för att bli det. Vi hade några fantastiska veckor men sen blev han som förbytt efter ett samtal med sitt ex. Just nu klampar han omkring på mig och tänker bara på sig själv. Han har struligt i sitt liv men jag har sagt att jag finns där för honom. Men det har han uppenbarligen inte tavit någon notis om 🙁
Känner så igen mig Lina! Som sagt, önskar att jag vetat allt jag har förstått nu. För mig klarnade mycket först efteråt.
Att vara i ett förhållande är inte alltid lätt, det kan vara komplicerat. Men att veta att man vill vara med varandra ska vara lätt, det är ju det allt bygger på. Du skriver att du tycker om honom, fråga dig själv vad det är du tycker om med honom i hans beteende just nu? Eller är det bilden du skapat kring honom iom de bra veckorna i början?