Var hos tandläkaren igår och kände mig nervös eftersom jag inte varit där på två år (tandläkaren är inte mitt favoritställe). Där har vi anledningen till varför jag skjuter upp det. Efter besöket fick jag iden om att skapa en förkortning: BIDS (Bekväm I Ditt Sällskap).

Tandläkaren var motsatsen till BIDS. Hon hade en kantig attityd och verkade försöka lägga skuldkänslor i knäet på mig, för att jag inte varit där på ett tag. Instinktivt var jag nära att gå i fällan och förklara och ursäkta mig, men istället lyckades jag ta steget tillbaka och se vad som egentligen pågick. Hennes attityd handlade om henne, inte om mig.

Visst är det behagligt att vara runt BIDS – människor? Dessa personer som lockar fram våra bästa egenskaper och som får oss att ge det där lilla extra. Det som gör att vi attraheras till andra människor, tror jag till en överväldigande del handlar om hur de får oss att känna oss i deras närvaro.

Det sägs att när man skakade hand med president Bill Clinton, kändes det som om man var den enda personen som existerade i hans värld just då. Inga distraherande och flackande blickar. Full koncentration. Det var en upplevelse av att känna sig speciell och utvald, vilket jag är övertygad om, gjorde honom så oerhört populär.

Människor som får andra att känna sig speciella och utvalda når framgång. Nu menar jag inte den manipulativa formen av en ytlig socialt spelad fasad, som psykopater kan använda sig av, utan den där fullständiga värmen och närvaron som BIDS personer bär med sig.

Är du en BIDS person och vad är det i så fall som gör dig till en?