Har funderat en del sen jag såg den enorma responsen på mina inlägg om narcissism. En av slutsatserna är att N personligheter har ett gigantiskt inflytande på andras liv. Då särskilt över partnerns, vilket leder till en igenkänningsfaktor som verkligen berör oss alla.
Jag vet inte exakt hur många människor som har diagnosen narcissistisk personlighetsstörning. Men en sak vet jag; det finns en hel del bärare av N drag.
Vi lever dessutom i ett samhälle där N personerna har en fantastisk arena att spela på: de sociala medierna. Det extrem självbekräftande ligger bara några skärmtouch bort.
Vi har alla en eller ett par punkter där vi kan känna igen oss på den N checklistan. Det kan göra oss lite oroliga: ”tänk om jag?”
Vet du vad? N personligheten ställer aldrig sig själv den frågan och uppehåller sig dessutom inte vi oron över att passa in på en diagnos. De psykologiska försvarsmurarna är alldeles för höga och intakta. Har du någon gång försökt hålla i en levande ål?
När frågade han/hon dig senast om hur du känner det? Hur du mår? Dina behov och önskningar? När handlade inte allt om ”vad du utsatt mig för…hur sårad jag är…me, myself and I…”?
När vi genom kommentarerna här på bloggen känner igen oss i andras berättelser blir det så tydligt: ”jag är där! Eller: ”exakt så såg mitt förhållande ut!”
Det är både skrämmande och ger en lättnad. Vi börjar förstå sammanhangen. Varför vi känt oss paralyserade, självanklagande, kroniskt stressade och nervösa, otillräckliga och vänt ut och in på oss själva.
Vi kan läka och läkas genom berättelserna vi delar och läser. Den djupare förståelsen av vår situation gör att vi kan mobilisera styrka till att förändra. Insikterna i kombination med handling gör att ingenting mer blir sig likt. Solstrålar mot ansiktet frestar till någonting större.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag tycker det är så svårt att se, känna och veta om min partner är en N. Men min magkänsla säger ändå att dragen finns där hos honom…
Det är mycket hans tycke, hans smak. Eller är det så att jag helt enkelt är dålig att ta fram min vilja? Min smak och mitt tycke? Att jag inte står för vad jag vill och tycker och känner?
Varför försöker jag ofta vara honom till lags? Men så blir jag så arg och ledsen och sätter ner foten…då blir han först arg. För att han känner sig anklagad. Men han lyssnar inte…jag säger bara vad jag kände över det han sa eller gjorde. Sen vänder han och säger förlåt och han förstår vad jag menar…
Lita på din magkänsla Vilsen! Vi vill ofta vara till lags, av flera anledningar. En av dem är rädslan för att inte vara älskad. Vad händer om du slutar försöka så mycket för honom? Värme till dig!
Då ger han inte mycket till mig… Då heter det att jag inte ger… Hmm…
Tack!
Känner igen detta du beskriver. Mitt ex var precis som du beskriver. Så jobbigt att lämna den relationen. Har samlat kraft och energi. Dejtar en man som är helt raka motsatsen och det är så otroligt vad mycket det gör med mig. Har dessutom kvar att ge t vänner, familj och kollegor. Styrkan har kommit tillbaka.
Berättade idag att jag dejtar en annan.
Det kändes så skönt! Ingen återvändo!
Jag ser på andra människor och ser att de gillar mig för den jag är. Min självkänsla är starkare och jag mår bra! Styrkekramar t dig Vilsen
Härligt att du känner att livet kommit tillbaka Martina. Det känns som att jag för tillfället gräver min egen olycka… Han kan prata om ngt tex semestern. Jag har ett helt annat önskemål…men jag säger inget. Är jag helt dum eller? Nä för jag vill göra honom glad och nöjd. Vill vara till lags. ”jag klarar ju mig ändå”…
Ditt inlägg blev en ögonöppnare för mig! Jag har gått igenom en skilsmässa där jag inte kunnat förstå händelser, reaktioner m m hos min exman eller hos mig själv. Min omgivning har inte heller kunnat förstå att det varit en mycket annorlunda skilsmässa p g a att det inte är en skilsmässa från en ”vanlig” man. Jag börjar se saker i ett annat ljus och jag börjar förstå saker som varit obegripliga tidigare.
Jag börjar förstå att den skuld jag lagt på mig själv inte hör hemma där.
Han har brutit ner mig rejält och den känsla som jag uttryckt ”han har haft sönder mig, jag är trasig och jag vet inte om jag går att laga” känns inte längre övermäktig.
Jag har känt att nåt varit galet men inte vetat vad och vad det beror på.
Nu har jag fått perspektiv på att felet inte ligger i mig och min personlighet som han låtit mig tro.
Jag har funnit en gnutta gnista av hopp att jag kan återhämta mig från detta. Jag känner att ju mer jag läser om andras erfarenheter av detta så klarnar mina tankar och känslor kring detta.
Jag är inte ensam om denna erfarenhet. Sorgligt men ändå tänder det ett hopp om att det finns en väg ur detta, en väg framåt.
Jag är ärrad och jag är skadad men jag har en gnista och den tände min kämpaglöd.
Han har tagit tillräckligt nu och han ska inte få ta min framtid!
Den är min! Där finns inte plats för personer som stjäl min luft och min själ och som inte är rädd om mig och mitt hjärta!
Tack för ditt inlägg och tack till alla som delat med sig av sina erfarenheter!
Jag håller med om allt som föregående person skriver. Känner mig som pånyttfödd efter att läsa detta. Saker man egentligen vetat men inte fått grepp om finns i skrift här. Hoppet om framtiden föds igen.
Känns som att dörren bakåt kan stängas nu….. ordentligt. Frihetens att veta varför allting var så underligt som jag aldrig fick grepp om. Från att vara stark och självständig kvinna blir man helt plötsligt ingenting och man förstår inte vad som hände. Det som varit värst var att det tog så lång tid att hitta tillbaka till den egna grundtrygghet. Tack för att du klargör så mycket för oss 🙂
Det betyder oerhört mycket för mig att du känner så Maritha! Om jag kan hjälpa en enda person att se klart och hitta styrka, är enormt mycket vunnet. Allt det bästa till dig en dag som denna!
Precis som du säger så har alla en eller ett ar punkter på listan där man känner igen sig själv och oron över egendiagnos infinner sig genast. Så är det även med andra diagnoser likt adhd och asperger t ex. Alla har vi drag av något men drag betyder inte att man har en diagnos själv, vi har olika egenskaper och personligheter som vi fått dels genom den genetiska koden men vi har också formats av den sociala miljön.
Mitt ex har definitivt inte en narcisstisk personlighetsstörning men det finns väl vissa egenskaper som kan passa in men dessa egenskaper kan lika gärna passa in på adhd eller asperger för även med dessa diagnoser kan personen har svårt att sätta sig in i hur andra känner, den empatiska känslan är inte som hos en del utan diagnos då en person med t ex asperger ofta tänker lite utanför ramen. Ibland uppfylls inte ens en diagnos fast vissa egenskaper och drag finns där. Därför tycker jag det är bra att du skriver att detta är drag och att det är svårt att svara på hur många som egentligen lider av narcisstisk personlighetsstörning.
Jag har två barn med vissa svårigheter, det ena har adhd och högfungerande autism, alltså normalbegåvad utan utvecklingsstörning och ett är ännu outrett men jag misstänker adhd och ev ngt mer. Pappan ville absolut inte ha igenom någon utredning på äldsta barnet i början för han ansåg inte att barnet hade några problem. Jag stod på mig och där blev det dubbeldiagnos. Vad som blev mer tydligt allt eftersom var att jag såg många likheter hos mitt barn och pappan. Dessutom har barnets kusiner på pappans sida diagnoser och härom dagen fick jag veta av barnens farmor att det finns många likheter mellan hennes syster och mitt odiagnostiserade barn. Mao så är det kanske inte så konstigt om jag ser lite även hos pappan, även om han kanske inte uppfyller alla kriterier för en diagnos. Det finns egenskaper hos mig också som isåfall närmast kan likna add men jag uppfyller inte kriterier för en diagnos, däremot är jag hsp; högkänslig personlighet.
Vad vill jag då med mitt inlägg… det är precis som du säger Michael viktigt att veta att även om dragen finns så uppfylls kanske inte kriterierna för diagnosen narcisstisk personlighetsstörning. Men när vi blir uppmärksammade på dessa egenskaper hos andra så är det också lättare att se egenskaper hos sig själv. Reflektion är väldigt viktig!
Hoppas det inte upplevs som att jag klampar in och tar över nu, jag är själv utbildad inom beteendevetenskap och behandlingsarbete och just sådant här ligger mig lite varmt om hjärtat och idag tog den rollen över lite.
Din blogg är fantastisk Michael och jag tror att den hjälper oerhört många människor, även mig.
Kram på er alla!
Tack Michael!
Bloggen är riktigt bra och hjälper mig mycket!
Ha en fin dag!
Tack snälla Pia! Önskar dig detsamma!
Hej!jag är nu på denna blogg men föll pladask för ditt inlägg om narcissism!!
Jag undrar hur nte det Ka dröja innan man ”kommer åt” dessa personer JURIDISKT vid tvister om barnens bästa?
Jag lämnade min man för 3,5 år sedan efter att totalt ha slukats av hans önskemål, begär och själviskhet. Vi har ett gemensamt barn och han har även tre pojkar (vars mamma lämnade honom av samma skäl). Under vårt barns första 6 år var jag den som tog hand om allt och alla plus heltidsjobb o hund. Han jobbade till största delen på annan ort. Själv kommer jag från annan ort men valde att flytta till hans pga hans tre tidigare barn som ”han hade hand om varannan vecka” hette det. (Det blev ju JAG som hade det. )
Under flera år efter skilsmässan har jag försökt etablera mig på hans ort för vårt barns bästa. Vi har då haft varannan vecka (på hans begäran). Dock har vårt barn ofta klagat och sagt att hen vill vara mer hos mig.
I julas fick jag förändrade arbetsförhållanden och blev ”tvungen” att ta ett jobb på min tidigare hemmaorten, annars hade jag stått utan jobb idag. Nu vägrar min ex att släppa vårt barn att bo med mig och har under en längre tid duperat och skrämt barnet hur läskigt det är att flytta och alla kompisar hen kommer förlora. I hela den utredning som nu pågår, har jag förstått att juridiken förespråkar nästan alltid att barnet ska bo kvar på sin gamla adress för det är där hen har sin trygghet.
Min fråga är: HUR kan tryggheten till en adress Betyda så mycket mer än tryggheten i en relation till föräldrarna???
Gifta Föräldrar som av olika skäl väljer att flytta till annan ort blir aldrig utredda om det verkligen är till ”barnets bästa”.
Hur kommer man åt en narcissist vad gäller barnets bästa och inte N:s bästa???
Min erfarenhet är att du aldrig kan komma åt en narcissist. Gå aldrig in i konflikter. Håll dej borta från honom. Du kan aldrig vinna.
Sorgligt men sant…
Så är det verkligen majalis! Fint att du stöttar bloggvännerna!
Tack! Jag håller mig borta så mycket jag kan, men han har ”trakasserat” mig mailledes hela tiden, och om jag inte svarar så får jag skit för det. Han hade full koll vid mitt tidigare boende ”om det lös o jag var hemma, om bilen var borta – vad gjorde jag då”. Men han verkar ha fattat nu efter 3,5 år och en stämning att jag inte är intresserad av kontakt. Jag har äntligen lite ”privatliv” igen med 25 mils avstånd. men det KOSTAR att flytta! Typ umgänget med mitt barn…
Nu sms-bombar han istället vårt barn flera gånger dagligen när hen är hos mig (varannan helg och nu i två veckor för sommarlov). ”Vad gör ni? jag saknar dig, ring mig, önskar du vore här hos mig nu”, etc.
Nåväl, jag biter ihop och kämpar på men det sorgliga i detta är att jag under tiden stött på så många liknande fall att jag börjat ifrågasätta vårt ”jämlika system med barnens bästa i fokus”.
Tack så länge!
jag skulle fråga barnet vad denne vill, och ha som förslag att ta semester från mailen ett tag, kanske bara under dagen, så kan vi kolla mailen på em/kväll….eller innan du åker hem? hur vill du göra?
Hej,
Jag känner igen allt du skriver och vill gärna ge dig råd. Jag kan dock inte skriva min mailadress här men kanske Michael kan vara behjälplig på något sätt.
Jag är mitt i en vårdnadstvist och har via den ”hårda” vägen lärt mig hur N ska bemötas i tvister.
Jag är övertygad, det går att vinna men kräver hårt jobb och strategi. Inget får lämnas åt slumpen.
Kram
SÅ fin du är som stöttar Nicah!! All styrka till dig. Har vidarebefodrat din mailadress till FN.
Tack Michael ❤️
man ger barnet litet att säga till om och förklarar varför känslor kommer och inte stämmer överens med handlingar och hur barnet kan bestämma själv hur det vill göra, ger konkreta förslag på olika lösningar och var inte rädd för att barnet måste växa upp för fort, är de i en situation som denna så måste de få verktyg att klara av det! det är stöttning och bra föräldraskap! det är värre att inte ha något sätt att möta en N på och som barn bli lämnad att göra det bästa av en sån situation! och även om det kanske gör ont i vissa lägen, så finns du där och kan förklara och hjälpa till! lycka till
Tror bestämt efter uppvaknandet om min fd sjuka relation
Att: jag å det bestämda aktivt väljer att fortsättningsvis vara Kärlekens Rebell.
Jag Vill ha min varma kärleksfulla hjärta där det sitter.
Och jag ska Granska nästa…
Som En offentlig toa
Upptagen eller Full m Skit ???
Det kommer att ta tid innan en Man kommer att komma mig nära igen.
Fy 17 att varit i denna skit.
Av o på relation
I Två ÅR !!!
Han var inte ens kär i mig.
Vårt förh. Gagnade honom o gav honom de Vinster han behövde.
Han var otrevlig, föraktfull, ointresserad av sex, rättade mig, sög min energi o växte själv.
Undehöll mig dessemellan ( vi hade distansrelation ) m vackra Ord och
” jag har förändrats.”
Gud ..
ALLT i artikeln Stämde.
Sista pusselbiten blev lagd.
Precis på exakt min fd
En fullfjädrad till 100%
Narcissist.
Fy – Där..i Den energin har jag vistats till o från.
Nu gäller d o förlåta mig för detta.
Har fått tid hos proffs.
Jag känner mig äcklad av honom.
Och av migsjälv att jag vistats där.
Låt aldrig bitterhet få ta över bara emilienne – du ser klart efter det som hänt! Det finns bra och pålitliga människor som vill vara nära en person som du. Värme till dig!
”When you know better you do better.” som Maya Angelou sa. Straffa inte dig själv för något som du inte kände till vid den tidpunkten.
Charlotta
Hejsan…
Precis det du skriver om.. det inlägget .. Känner igen det så väl.. Levt i ett äktenskap helt osynlig.. vänt och vridigt mig för att bli omtyckt.. och synlig.. men nä.. Lämnade äktenskapet.. nedtryckt.. nedtrampad.. och psykiskt misshandlad… Är en annan person idag.. efter 4 år.. efter samtalsterapi.. och massa annat som hänt… och människor som hjälpt och stöttat mig.. Tack.. för dina fina inlägg.. läser dem ofta.. men för första gången var jag tvungen och kommentera .. Exakt det lider han av.. så ego..
Har nu fått nycklarna till min lägenhet å håller på att flytta kartonger, får vänta till i morrn å i övermorrn med möbler då jag får hjälp av en vän.
Han har inte hjälpt mig ett skvatt med att packa, inte sagt ett ord om vad han vill ha å vad jag vill ha, han låter mig dela upp allt dagtid å sen när jag lagt mig så går han igenom packningen å plockar upp diverse saker igwn. Har sagt till honom att det är bättre om vi gör det tillsammans… Nu när jag flyttar så har han bjudit ner sin äldre dotter så hon är här nu mitt i flytten, han visar upp en trevlig fasad å skriker inte å kommendera våra gemensamma barn som han alltid gör. Han vill visa sin dotter att han är den bra å trevliga, han är ju också tvungen nu när hon är här att umgås med henne så jag å barnen har själva fått köra kartonger i 2 dagar nu… Han kunde väl för min skull, barnens å för hans dotters skull bjudit ner henne nån vecka innan eller nån vecka efter flytten, inte samma vecka?! Är så trött å orkeslös….
Frustrerande för dig Petronella…
typiskt …..men också ett försvar från hans sida att inte vara ensam när du flyttar…….lycka till
När hans äldre dotter gick på en sen promenad igår så kom den riktiga sambon fram igen, jag hade gått å lagt mig för jag mådde inte bra men våra gemensamma barn fick allt. Bråk, bråk, bråk, barnen beklagade sig över att pappa ALDRIG LYSSNAR på dom, vilket jag instämmer med för så är det mot mig också. Han påstår att det gör han visst men fortsätter avbryta å kommendera dom. När älsta dottern kom innanför dörren så var han lugn å fin, pratade med sammetsröst igen. Hon som aldrig bott å levt med sin far vet inte alls hurdan han är 🙁
Jag har aldrig haft en relation med en N-person. Tack o lov, måste jag säga efter de här dagarnas inlägg och alla kommentarer.
Att hitta rätt i kärlekskarusellen är inte lätt. Det är rena lotteriet. Den människan man faller för och blir kär i kan vara rena drömvinsten eller oxå en nitlott. Det vet man ju inte på en gång. Det visar sig efter ett tag. Och jag kan tänka mig (trots att jag inte har någon egen erfarenhet) att just nitlotterna är som charmigast i början och känns som en drömvinst.
Jag önskar alla lycka till i kärlekslotteriet! ❤️
Jag läser & läser blogginlägg och alla kommentarer i detta ämne… Jag ”tror” eller vet nu att jag haft/har ett förhållande med en N men kan ändå inte se det klart. Hjärnan vet på något sätt att det är så men hjärtat säger något annat. Ältar och kan inte förstå vad jag gjort för fel. Älskar trots allt hen och skulle kunna göra vad som helst vilket jag också nästan gjort. Ett distansförhållande som verkligen varit av och på i 6 år. Upplevt många gånger att jag får bestraffningar för saker jag sagt eller gjort fel enl hen. Då utövat sin makt med tystnad och inte gått att nå hen på något vis i veckor/månader. I nuläget är det tystnad som tydligen gäller sedan 3 månader tillbaka. Detta har hänt förut x flera. Efter mycket bekräftelse från mig via mejl så har hen tillslut svarat och anklagat mig att mycket är mitt fel att det ”blir såhär”. Denna gång har jag inte hört av mig en enda gång, orkar inte. Ställer in saker som planerats i sista stund vilket hen vet sårar mig oerhört men tycker det är konstigt då jag ifrågasätter och blir ledsen. Hen verkar inte förstå att jag blir ledsen och sårad. Jag bara ältar och försöker hitta förklaringar men förstår inte hens handlande… Har egentligen inte haft en tanke på att hen skulle kunna vara en N men efter dessa blogginlägg och kommentarer så börjar jag verkligen undra. Känns som en sådan personlighetstyp kan driva en människa till vad som helst. Har förstått att det även finns svartsjuka och ett enormt bekräftelsebehov hos denna hen. Kan denna hen vara en N? Skulle vara befriande att få en förklaring. Hen låser fast mig på något vis, försöker jobba med mig själv men det är så svårt när jag inte kan förstå hur denna hen fungerar. Tack för att denna blogg finns och tack till alla er som delar med sig ❤ Kramar
Lisa: oavsett om din partner har diagnosen narcissistisk personlighetsstörning, bär på drag av narcissism, eller inte, så använder han härskartekniker (medvetet eller omedvetet). Jag ser att du inte mår bra i förhållandet. Vad är det som håller fast dig? Varma hälsningar till dig och tack för att du delar med dig.
Tack Michael! Helt rätt att jag inte mår bra, vet inte vad som gör att jag inte kan släppa. Det känns som att hen verkligen är mitt livs kärlek men hjärnan säger såklart att det inte är det för då skulle relationen se annorlunda ut. Om jag ska vara sann mot mig själv så mår jag på ett sätt bättre nu eftersom jag slipper ”gå på tå” och vara rädd för att säga eller göra något fel. Men förstår inte tystnaden… Kram och tack för en värdefull blogg
hej jag befinner mig i liknande situation, har en sambo som inte vill med på saker som kan bli för kul…..först blev jag ledsen, sen blev jag arg och sa; bra då går jag själv…….hej då, och så åkte jag och gjorde det vi skulle ha gjort själv….visst, jag vet att det inte är optimalt eller ens vad jag vill, men iaf….så nu har reaktionen kommit, han går på mediciner mot depression och sömnsvårigheter….men vägrar fortfarande ta tag i grundproblemen, rädslan och osäkerheten…….men vi gnatar på ett tag till, jag tror att man visst kan komma ’åt’ en N personlighet, om man är beredd att betala priset för det………och man måste vara övertydlig, igen och igen….och vara beredd på att alltid komma tillbaka till samma punkt….
Hej Mia! Det har varit på samma sätt i denna relation, ibland har jag också åkt iväg själv fast det är hen jag velat ha med. Efteråt får jag då mina bestraffningar i form av tystnad som kan vara från dagar/veckor/månader. Eftersom det är ett distansförhållande och att vi bor långt ifrån varandra så är det svårt att förstå allt. Det kanske finns en förklaring att vårt förhållande varat så länge pga avståndet. Det förhållande som han hade innan varade bara 6 månader och dessa problem kanske då uppdagades tidigare eftersom hon bodde på orten. Ja jag står med 1000 frågor och inga svar… Det har funnits en fundering hos mig om han också drabbats av en depression… Det finns även en stor rädsla och osäkerhet hos hen. Kram till dig Mia och jag hoppas ni kan reda ut problemen och sen få njuta av ert liv
Detsamma! kram
Hej…..tankarna som jag fick idag var att undrar hur många drag jag har själv? 😉 ska nog utforska dom tankarna litet till….och jag tror att N kan visst lära sig vad man ska säga och kan ljuga bra……..de är inte dumma i huvudet! men personligheten kommer igenom i handlingar hela tiden……och jag som partner måste hela tiden vara beredd på att väga risker och betalningar mot min egen balans och glädje. Men….är det inte så i alla relationer? Mer i en relation med N? som är tydlig och rakt på sak, som jag egentligen tycker om? det tvingar mig vara sann mot mig själv också? ställer frågor på sin spets och kräver svar? 😉 kram på er!
Hej. Kom av en slump in på tråden då jag söker efter hjälp i min pågående och oerhört skitsamma separation med en N. Jag är livrädd att hamna i en vårdnadstvist samtidigt som jag ensam inte längre har ork att stånga och behöver någon som för min talan – en advokat. Jag behöver konkreta tips och råd kring fungerande taktik som ”biter” på en N. Vi har två små barn som jag behöver skydda!
Mia, nu har det gått tre år och jag undrar om du ff är kvar i den relationen? Hur gick det, lever du ett fint kärleksliv nu eller stångas det?