Vi är mästare på att bråka och förvänta, men rör oss långt, långt ner i tabellen över hur man älskar. Jag pratar med paren som vill hitta tillbaka till varandra. Hitta tillbaka till vad? Det går inte att återvända till det gamla! Det gamla dog av en anledning och det är nu som ni står inför ett val. Vi föds två gånger i våra förhållanden. Förhoppningsvis! Eller så är det tvåsamhetens gravsättning vi bevittnar.
Första födseln var då ni möttes och så småningom lät era liv flätas samman rent fysiskt/praktiskt. Det fungerade en tid, men allt eftersom började ett svagt missnöje ta form. Och det gavs alltmer utrymme till att gro! Viruset tärde på din dröm!
Vi kände oss inte mötta på riktigt, medans partnern kanske vilade i törnros-sömnen (den bedövande vardagsautomatiken). Kanske tyckte han/hon att allt var bra som det var. Men inte du! Det var någonting som du kämpade med att hålla borta: känslomässig distans! Du längtade kanske tillbaka till ursprungskänslan som en gång rörde sig mjukt mellan er. Men att försöka nå till den igen är lönlöst. Det gamla måste dö så att den andra födseln överhuvud taget ska ges möjlighet att inledas.
Två gånger födsel!
Den andra förlossning handlar om att börja se och agera vida bortom det vi omedvetet kopierat från tidiga ”förebilder” och snäva ”verkligheter.” Att fatta vad det hela handlar om!
Vi behöver passera genom flera olika skeenden av emotionella värkar: rannsakan och självreflektion! Fosterhinnan ”me, myself and I” har passerat bäst före datum och måste få spricka. Smärta!
Vi har oändligt många fler emotionella luckor och tomrum än vad vi är medvetna om, och dessa vill vi att ”den rätta känslan” ska fylla ut med. Den rätta känslan är ingenting som hänger där ute i etern och väntar på att downloadas i våra sinnen.
Den rätta känslan kommer när vi agerar på ett sätt som är oändligt större än ”du ska ge mig! Du ska förse mig! Du ska vara medicinen mot mina rädslor och försörjaren av självvärde.”
Om det ska gå att bli främlingar för varandra igen (i dess positiva bemärkelse), är det någonting radikalt som behövs. Slå sönder alla illusioner om kärlek och förhållanden som du programmerats till att tro på. Vad behöver du sluta att hypnotiskt lura dig själv med?
Michael Larsen – relationscoach
Jag minns en stor kris vi hade, där jag trodde att vi skulle komma närmare varandra på ett djupare plan, om vi tog oss igenom krisen. Men vi behövde ju vara med på den resan båda två…. och mitt ex var inte redo för det….
så hög igenkänningsfaktor i texten….
Känner igen. Det är väl vid förlösning två man säger ”ja” till varandra igen, kanske. Jag har trott att den ”krisen” innehållit en potential till ett starkare och bättre förhållande.
Felet jag gjort kanske är att jag inte varit mer noggrann med att checka av om den andre säger ”ja” igen eller ”nej”. Sen har jag istället gått in i emotionell ensamhet och distans.
Nu är jag singel och försöker lära mig se mina mönster. Jag har ingen lust att bli kär och upprepa samma destruktivitet igen.
Jättebra att ”den andra förlossningen” får ljus på sig. Jag har, troligen felaktigt, trott att det första ”ja” inneburit ett självklart ”ja” även till den andra fasen.
Må alla reflekterande människor få styrka och värme ❤️
Den kända psykologen Ester Perel pratar om att man går igenom flera olika förhållanden i livet och ibland faktiskt inom samma förhållande. Att i ett långt äktenskap eller förhållande kan det vara helt annorlunda i olika tidsperioder. Det tycker jag verkar logiskt. Om man går igenom en stor kris i ett äktenskap kanske man inte kan förvänta sig att det ska återgå till så som det tidigare varit utan acceptera att det är annorlunda och anpassa sig efter det. Ibland när jag hör om par som återförenas efter en brytning så undrar jag om dom verkligen är lyckliga ihop eller om det bara är tryggare att stanna kvar än att ge sig ut ensam i livet. Varje enskild individ måste väl bestämma själv hur mycket dom orkar med ett halvt fungerande förhållande antar jag. Hur mycket man klarar att kompromissar. Det är sant ochså att man har olika behov i olika tidsperioder i livet. Man förändras och hoppas på att förändras ihop men det fungerar inte alltid så.
Själv tycker jag inte att det är värt att leva ihop i ett bittert eller tråkigt äktenskap. Livet är för kort för att man ska gå och må dåligt med den man lever med år ut och år in.