Vi är mästare på att bråka och förvänta, men rör oss långt, långt ner i tabellen över hur man älskar. Jag pratar med paren som vill hitta tillbaka till varandra. Hitta tillbaka till vad? Det går inte att återvända till det gamla! Det gamla dog av en anledning och det är nu som ni står inför ett val. Vi föds två gånger i våra förhållanden. Förhoppningsvis! Eller så är det tvåsamhetens gravsättning vi bevittnar.
Första födseln var då ni möttes och så småningom lät era liv flätas samman rent fysiskt/praktiskt. Det fungerade en tid, men allt eftersom började ett svagt missnöje ta form. Och det gavs alltmer utrymme till att gro! Viruset tärde på din dröm!
Vi kände oss inte mötta på riktigt, medans partnern kanske vilade i törnros-sömnen (den bedövande vardagsautomatiken). Kanske tyckte han/hon att allt var bra som det var. Men inte du! Det var någonting som du kämpade med att hålla borta: känslomässig distans! Du längtade kanske tillbaka till ursprungskänslan som en gång rörde sig mjukt mellan er. Men att försöka nå till den igen är lönlöst. Det gamla måste dö så att den andra födseln överhuvud taget ska ges möjlighet att inledas.
Två gånger födsel!
Den andra förlossning handlar om att börja se och agera vida bortom det vi omedvetet kopierat från tidiga ”förebilder” och snäva ”verkligheter.” Att fatta vad det hela handlar om!
Vi behöver passera genom flera olika skeenden av emotionella värkar: rannsakan och självreflektion! Fosterhinnan ”me, myself and I” har passerat bäst före datum och måste få spricka. Smärta!
Vi har oändligt många fler emotionella luckor och tomrum än vad vi är medvetna om, och dessa vill vi att ”den rätta känslan” ska fylla ut med. Den rätta känslan är ingenting som hänger där ute i etern och väntar på att downloadas i våra sinnen.
Den rätta känslan kommer när vi agerar på ett sätt som är oändligt större än ”du ska ge mig! Du ska förse mig! Du ska vara medicinen mot mina rädslor och försörjaren av självvärde.”
Om det ska gå att bli främlingar för varandra igen (i dess positiva bemärkelse), är det någonting radikalt som behövs. Slå sönder alla illusioner om kärlek och förhållanden som du programmerats till att tro på. Vad behöver du sluta att hypnotiskt lura dig själv med?
Så skapar du ett välförankrat självförtroende – webinar måndag den 17/9. Du är varmt välkommen!
Föreläsning Live – En Levande Kärleksrelation. För stad och datum följ länken.
Michael Larsen – relationscoach
Om en i paret är väldigt sårad i en kris….och inte förlåter det som skett…då går det inte att komma vidare…båda måste inse att det krävs ömsesidig empati med varandra och en vilja att förstå både sig själv och partnern….att det är ett arbete att underhålla relationen…vilka par har så mycket insikt efter en kris?
Håller med G i ovanstående
Michael skulle behöva klona sig och coacha många…
Jadu Michael. Jag försöker förstå, för jag vet ju att du förstår och syftar på något som finns bakom en dörr jag ALDRIG öppnat. Alltså jag har inte varit med om första födseln än. Men hmm, vad kan du mena med den andra födseln och vad som behöver hända med oss för att förhållandet ska överleva den? Som sagt…jag försöker förstå, men kan bara gissa! Men det känns som att du är inne på att vi aldrig kommer undan oss själva genom någon annan. Att det kan kännas så i början, att någon annan räddar oss från det som skaver inombords. Fyller upp tomrummet, ger oss självvärdet mm. Men att man upptäcker efter ett tag att det inte är lösningen. Att vi ändå måste vara beredda att möta och omfamna hela oss själva, både det mörka å ljusa, innan vi kan älska på riktigt. Fast vad menar du egentligen? 😀
För min egen del så kommer jag närmre och närmre pudels kärna vad som bör finnas ömsesidigt ifrån början för att känna och komma till den underbara samhörigheten – hög empatikänsla och hög moral,vilket ger känslor av samhörighet och värme och respekt gentemot varandra. Jag har bollat med många egenskaper och personliga drag hos partners,men detta färgar relationen starkt,vilket ger ett tryggt och behagligt,starkt och omtänsamt partnerskap.
Te x otrohet finns inte med i bilden om man har dessa egenskaper. Man är inte otrogen för att det är som att göra våld på sig själv. Om inte den känslan finns,så är det kanske alltför många som går steget för långt för att de vet/tror att det inte ska uppdagas,alltså saknas moral och empati.
Också kommunikationen, vilket faktiskt också är att inte behöva uttala orden, utan agerandet gentemot varandra visar vägen och ger rätta känslan många gånger. Som balsam för själen när partnern agerar före innan man hinner uttala det, stärker samhörigheten och kändlan av ”lika barn leka bäst”
Underbara ord Susan! Håller fullständigt med:-)
🙂
Vilka fina ord Susan! Jag tror dock inte att helt på att empati och moral saknas helt i alla relationer / hos de par där fel som otrohet och annat sårande förekommer. Jag tror att vi ibland helt enkelt inte lärt känna oss själva fullt ut. det finns människor som har både empati och moral, men som ändå inte lyckas leva upp till dessa i alla stunder – tyvärr. Vi lär oss och lär känna oss. Och ibland gör vi fel.
Så tror jag.
Sedan kan jag hålla med dig i att i en relation där man kommunicerar och ser varandra är det tydligare och lättare att hitta sig själv och utvecklas, och inte göra de där felen.
Jag tror som du Susan att det finns en brist på empati och ansvarstagande om man är otrogen. Man kan fortfarande vara en empatisk person i andra avseenden men man hittar anledningar till varför man inte behöver visa empati och ansvar mot just sin partner dvs. man har ursäkter som att ”hon/han visar inget intresse för mig så det gjorde ju att jag….” eller ”jag har inte vågat göra slut men har egentligen velat det länge och så kom den här personen ….”
Man vill ju gärna förklara sitt eget beteende och rättfärdiga det så att andra ska säga ”förstår dig precis” och där med legitimera det du gjort.
Otrohet är komplext och jag dömer inte de som är otrogna utan jag ska säga att jag var beredd att förlåta min man för otroheten men det var ju utifrån att han var villig att titta på sig själv, inte ha ursäkter och platta/ytliga förklaringar till varför eller beskylla mig för varför han varit otrogen utan om han hade öppnat upp sig och lärt känna sig själv och delat med sig om de rädslor, tankar och fördomar osv. som lett fram till att han var otrogen.
Jag tror på att relationer kan bli bättre till och med pga en otrohet om man bara förvaltar den kunskap det gett och man vågar släppa prestige och murar man byggt upp.
Men som sagt, jag kan ju inte veta av egen erfarenhet eftersom han gick.
Finns en del bra material på You Tube kring otrohet av Esther Perel: Rethinking infidelity … a talk for anyone who has ever loved | Esther Perel
och Eva Berlanders podd: https://www.svenskimago.com/evas-relationspodd/otrohet-vacker-starka-och-primitiva-kanslor-till-liv/
Jag tror du har helt rätt Anneli!
Visst finns det något mått av brist på respekt (kanske empati) när man är otrogen, även om man själv inte gjort det ”med flit”. Jag tror bara inte att man behöver sakna all empati och moral mot den man sårar. Jag tror att det handlar mer om personen själv som gjorde fel och vad den har för självbild, tankar, demoner osv… Självklart kan hur relationen är påverka hur man beter sig i en del fall, utan att lägga någon ursäkt i det.
Härligt med så många olika tankar! KRAM på dig!
Jag tror på att fortsätta utveckla sig själv och sina egna drömmar även om man har familj och förhållande. Dels blir du en bra förebild för barnen , att de ser att det är viktigt att ge sig själv näring och självkänsla. Sen blir ni som partners mer spännande för varandra då inte den ena eller den andre förväntar sig att partnern ska ge hela tillfredställelsen i livet. Om båda kommer hem nöjda och glada över sina respektive liv så utstrålar man energi och tillfredställelse. Då kan man vila och uppleva med sin partner tid där man inte behöver partnerns bekräftelse och blir kvävande . Dessutom är man attraktiv för en partner om man tar hand om sig själv och sina drömmar och får uppmärksamhet automatiskt. Om båda fortsätter med detta bör positiv och levande energi uppstå i relationen och förälskelsen kan väckas pånytt och pånytt.
Otroligt bra inlägg Michael,
Så sant!
Att födas igen kan jag sätta i samband med den kris många par kommer i efter barnen blivit vuxna och flyttat ut. Där finns en skör spricka i relationen.
Vissa par lagar sprickan tillsammans och stärks i det medan andra inte.
De som lagar sprickan har båda förmågan att vilja lära sig hur man lagar sprickor även om de inte sedan tidigare har kunskaper om detta och sedan handlraftigt sätter de igång.