”Jag förintar mig själv om jag stannar”, berättar kvinnan. Hon är insiktsfull, smart, ser bra ut och har det som många skulle beskriva som ett framgångsrikt liv. Men hon förmår sig inte att lämna mannen som håller på att dra ned henne i bottenlös uppgivenhet och depression.
”Jag förintar mig själv om jag stannar!” (Kan det sägas tydligare?)
Hon: ”Vi har inte känt varandra särskilt länge, men jag sitter fast. Så fruktansvärt fast!”
Kvinnan är rädd, så fruktansvärt rädd för att ta steget bort från mannen som lovar stort och håller mikroskopiskt lite.
Hon fortsätter: ”Han vill inte planera framtiden med mig. Han håller inte ens löften om planer som vi gjort upp inför för helgen. Jag vill så oändligt mycket mer och så nöjer jag mig med detta!”
Du kan bara föreställa dig vad som händer i vårt emotionella/kognitiva universum när vi utsätts för växlingar: värme vs kyla, omtanke vs distans och kyla, ljus vs mörker, ”kärlek” vs förakt etc.
Det är absolut nödvändigt att få hjärnbalans genom att gå i en annan riktning (åt ditt livs längtan!) trots missbrukarens eller härskarens löften. Du vill så gärna tro på förändring, men talar inte det destruktiva sitt klara språk? Din tid är det dyrbaraste som finns! Det finns inte hur många avgångar som helst.
- Erkänn för dig själv att förhållandet är destruktivt. Se vad personen gör med dig och hur det får dig att må. Vad mer än återkommande drama, viktras och sömnrubbning behövs som bevis?
- Äg din skam över att du inte lyckats avsluta och hitta en klok och empatisk person att ventilera dina känslor med. Äg skammen över att du har försöker dölja för vänner och familj vad som pågår: att du gått tillbaka ett antal gånger trots alla goda råd och varnande ord från dem som älskar dig.
- Agera! En av de psykologiska naturlagarna är att styrkan kommer till oss längs med vägen. Gör det nödvändiga trots ett skakigt inre. Vänta inte på en ”fantastisk dag”. Handling och mod är varandras syskon. De ger varandra enastående näring!
- Var beredd på att det kommer bakslag. Det är ok! Du är på återuppbyggandets väg och då trillar vi ofta in i gamla mönster igen. Lyft blicken och se målet: ett helt och levande liv. Hur ser ett sådant ut för dig?
- Hitta ett par meningar som du upprepar för dig själv: ”Jag väljer att gå och håller mig till mitt beslut för att jag… (fyll själv i resten av meningen).
- Utveckla självempati genom dina vanor. Rädda personen du så att du inte en dag sitter där med ånger: ”varför gjorde jag inte mer med mitt liv? Varför tillät jag rädsla att få styra det?”
Låt inte panik för ensamhet och separationsångest vara starkare än ett liv med lugn och kärlek. Jag har lärt mig; när vi kan härda ut tunga perioder utan att försöka bedöva genom att gå tillbaka till det destruktiva, vaknar vi en dag med styrka och ro i bröstkorgen.
Michael Larsen – relationscoach
Jag skickade ett meddelande härom dagen till den fina människa som fick mig att se att jag levde i ett medberoende. Jag är djupt tacksam över att hon snällt nog stod på sig när jag inte såg det hon såg för min kärlek, min önskan, chocken av vad det skulle innebära om jag var det och min rädsla stod i vägen därför rädd för mig var också ett likhetstecken med feg och feg ville jag inte vara för det ringde dåligt i mina öron.
Läste idag på utforska sinnet:
Bedrägeri, själviskhet och arrogans är skarpa eggar som kan skada oss djupt. Men ärligt talat är det allra värsta när vi ser de verkliga sidorna av de som kallade sig våra vänner. Då och då upptäcker vi någons verkliga avsikter. De får inte ut något av oss längre och vi blir värdelösa för dem.
Genom att känna igen otrevliga människor kan vi analysera situationen och förutsäga deras reaktioner och avsikter. Därför är vårt försvar format av vår förmåga att ignorera och förutsäga deras otrevliga sätt och fula ord.
Att bli medveten om dina så kallade vänners sanna jag kan vara svårt att hantera. Du sörjer inte enbart när en person dör. Du kan också sörja i den här situationen eftersom personen var viktig för dig och slutade med att bedra dig.
Jag har sörjt, analyserat, ältat …. det har varit och är bitvis fortfarande en tuff process att hantera men jag är glad att Eva och du Michael har funnits längs vägen som inspiration att växa och utvecklas.
Mitt underbara barn får förhoppningsvis en lite tydligare, tuffare men också ödmjukare och mer insiktsfull mamma tack vare er och er andra här.
Anneli. Så bra och sant du skriver. Det du skriver i andra stycket ” De får inte ut något av oss längre och vi blir värdelösa för dem” går rakt in i mitt hjärta. Precis det har jag också fått erfara. Var också medberoende utan att förstå det. Hjärntvättad. Önskar dig en God Jul!
Tack P.
Det var ju inte mina ord men jag är väldigt glad om människor kan känna – så har jag också haft det.
Utforska sinnet är en bra sida tycker jag.
En bra podd är Närvaropodden.
Finns även ett avsnitt där Michael är med och pratar om det han skriver här.
Det är fint att ta in andras berättelser och kunskap.